THE LONG READ 15) Standardfraser

 

Things you cannot see are more important than things you can. There are many things about Salukis that a judge can’t see and can’t feel, and functionally, those things are more important than the visible and palpable ones.

Mannen som blåser in lite svalkande verklighetsanknytning i en trött hundägarhjärna är tyvärr borta sedan länge. Han hette Dan Belkin och älskade salukis. Belkin hade en doktorsgrad i biologi med inriktning på evolutionen, men det är inte därför han säger det han säger när han går igenom rasens standard i en föreläsning för församlade medlemmar av den amerikanska rasklubben inför deras sommarspecial 1993. Han säger det därför att hans hundar faktiskt gjorde det som standarden säger att salukis är byggda att göra. De sprang!

Belkin började inte som hundmänniska utan som jägare, som falkenerare –  han hade tama falkar, som han släppte efter byte. Det är inte laglig jakt här, men åtminstone i hans ungdom var det lagligt i USA och det var där han levde och den jakten han lärde sig. På något sätt fick han med tiden klart för sig att i andra delar av världen jagade man vilt över stora ytor med vinthund. Han skaffade sina första salukis och precis som med Russell Lamonby och med många av er läsare och med mig så hände något: han blev fast. Ett antal år senare klev han av livet på universitetet för att ägna sig åt salukis på heltid. Han jagade med sina hundar. Man släpper hundarna efter haren och ser dem förfölja bytet; det kallas för coursing. Om det är middagsstek man är ute efter och om hundarna är inriktade på att komma ikapp den och komma tillbaka med den, heter det hunting. Båda varianterna är (lyckligtvis) också olagliga här, men går för sig i delar av USA och i Mellanöstern, dit Belkin reste för att få se rasens ursprungshundar jobba.

Var Belkin uppfödare? Visst. Var han domare? Sure.

Men det hindrade honom inte från att tänka själv. Man skulle önska, att den vanan var lite mera spridd i hundvärlden. Ni har hört att springande hundar måste ha en djup bröstkorg så att lungorna får plats?OK. Här hör ni Belkin prata förnuft med salukins rasstandard under sin föreläsning för trettio år sedan. Som ni ser, är hans inställning ganska annorlunda än den som ligger bakom de engelska domarnas uttalanden om bullterriers i förra avsnittet.

Standarden: Bröstkorgen djup och måttligt smal.

Belkin:

”Bröstdjupet har väldigt lite med uthållighet att göra. Jag har sett salukis som är formade som rör och kan springa längre än salukis som har stora djupa bröst. Å andra sidan har en av mina favoritsalukis en bröstkorg som verkligen är för djup. Den når ner långt under armbågarna, och hon har extremt tuck up för att gå ihop med det. Hon kan dock springa väldigt bra, så att ha en djup bröstkorg verkar inte vara ett handikapp. 

Människor som säger att de vill ha utrymme för hjärta och lungor förenklar saker till absurditet.  Det gjordes en studie av lungvolymen hos djur. De tog möss, elefanter och allt däremellan, och mätte djurets vikt och volymen på dess lungor och körde en linjär regression och punkterna var alla mycket nära linjen. Detta innebär att lungvolymen i allmänhet är oberoende av kroppsformen. 

Det viktiga med lungan är syrediffunderande förmåga: hur snabbt djuret kan få syre från luften till blodbanan och till cellerna.Det har att göra med hur väl djuret ventilerar och genomsyrar sina lungor. /.../ Det är saker som är omöjliga att ta hänsyn till i utställningsringen. De måste testas genom observation i fält eller i ett fysiologiskt laboratorium.” (Mina fettningar)

Precis så, ja. Ser ni den enorma bröstkorgen på var och en av de här killarna? Den buktande tunnan som ger plats åt hjärta och lungor?

Inte? Ser bröstkorgens utsida rätt ordinär ut? Märkligt – för fotot är från 5 000 m under sommar-OS 1980. Den oansenliga lilla typen med nummerlapp 191 vann. Han vann förresten 10 000 m också. Miruts Yifter, så känd för sin förmåg att explodera i en sista finish att han kallades för Yifter the Shifter.

Men den här gossens bröstkorg då? Inte mycket att se där heller, men kolla  vinklarna när han ställer upp sig! 

'

                                                    Osain Bolt

Om de släntrar runt oss i en i cirkel  medan vi står och tittar på – kan vi då uttala oss om hur fort och hur långt var och en av dem orkar springa?

Självklart inte. Det är som Belkin säger i sin genomgång av salukins standard, det finns bara ett sätt att ta reda på det. Let them run!

Bodil Carlsson