Den ena rasklubbens medlemstidning rapporterade på en helsida om SBK:s arbetsgrupp för rottweiler, som pratat ihop sig om vad man ska kunna göra. Bakgrund: rasen, inklusive blandningar, klart överrepresenterad avseende omhändertaganden 2011-2012. Dessutom - "Påtagliga negativa förändringar i frekvensen oönskade beteenden finns för beskrivna hundar under åren 2004 - 2010...// 2009 tog sig 20% av de beskrivna hundarna inte fram tillkontakt med figurant." Det handlar om minskande intresse för människor och om ökad ängslighet."Gruppen såg det som anmärkningsvärt att 23 föräldradjur har ofullständigt MH (av dessa har 9 ombeskrivits med ´känd mental status´) och att avel fortsatt sker med individer där kvarstående rädslor förekommer i protokollen."
Arbetsgruppen för rottweiler säger: "Urval för avel ställer krav om tre tydliga hörnstenar, oavsett om man är intresserad av bruksarbete eller utställning t ex, för ett fundament i rasen, nämligen Tillgänglighet, Hantering och Kontroll av Rädslor."
Gäller det bara rottweiler?
Arbetsgruppen för rottweiler säger: "Att hundar som används i avel skall vara öppna och tillgängliga (Komma ur en kull där individerna kan uppvisa god socialitet) och att man behöver
"Ställa krav på Rasklubben så att uppfödare tvingas ta ett större ansvar i urval av valpköpare".
Och så kunde man ta och fundera, säger arbetsgruppen för rottweiler, på att
"Kartlägga uppfödare och utbilda dessa" och att "Inventera och definiera de ´mentala nollor´som finns från utställningar." ( Syftar gissningsvis på jyckarna.)
Ja, det är lätt att tänka: Right on, rottisfolk! Grattis, rottisar, någon bryr sig tillräckligt för att vilja följa upp brister i mentaliteten! När ni börjar svikta, då bildar SBK arbetsgrupp!
När collieklubbens styrelse skriver till SKK om alla våra kullar med skotträdda eller MH-brutna föräldradjur, då händer inte ett skvatt. Ingen arbetsgrupp tillsätts, inga klara ord om fundamenten för aveln och inga förslag om att följa upp och utbilda uppfödare kommer från någon allvarsam SBK-grupp. Därför att ingen längre tar collien på allvar som användbar hund - utom vi, som har den, vet hur den kan fungera när den är som den ska och ser eländet med rädslorna och gradvis förstår hur utbrett det är.
Jag hoppas verkligen att rottisklubben gör allvar av sina rättframma ord. Rottisarna förtjänar den respekten.
Men det gör våra hundar också!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar