En nätkrönika för alla vänner av collierasen. Ansvarig utgivare: Bodil Carlsson, medlem av Publicistklubben och Reportrar Utan Gränser
torsdag 18 juli 2013
HUNDRAFYRTIO ÅR AV OFÖRÄNDRING?
Högsommar i paradiset. Kinesisk honungsros, en varelse som inte verkar ta vid sig av den värsta vårvintern på många år. Sitt namn har den av doften.
Verandan målas. Tvätten luktar svagt av nyklippt gräs, när den bärs in. Lilltiken ligger i skuggan. Matte har mycket att fundera på just nu. Lilltiken känner det och håller sig bara nära.
En sak som tål att fundera på är 1870-talet. Den tidens doktorer sprang omkring och ordinerade kraftig mat och vila mot tuberkulos. De visste inte bättre. De hade inget annat att komma med. De första utvalda colliesarna kom i ropet runt 1870 och blev utställningshobbyns första stora kick. Skotska fårbönder emigrerade till Australien och tog med sig vallande hundar hemifrån, kelpies kallade efter en av de första jyckarna.
Etthundrafyrtio år har runnit iväg. En kunskapsrevolution inom biologi har gjort om världen. Vi har fått bättre grejer att komma med mot tbc än köttsoppa och sängläge och vi gör en del mirakel med annat också, om sjukvårdspolitikerna låter oss jobba i fred. Collies köar däremot fortfarande för att få veta om deras huvuden "saknar ädelhet" eller om deras vinklar tillåter dem att springa fort.
Kelpien finns kvar, splittrad i två. Den ena är en SBK-ras här hemma. Den andra, working kelpie, har Svenska Vallhundsklubben som sin hemadress. Den erkänns inte av FCI och har därmed drabbats av katastrofen att inte få hjälp med sin anatomi av exteriördomare. Det vet working kelpies inget om. Omedvetna om sina vinklar springer de ändå och gör det bra.
Jag frågade en person, som är väl insatt i Svenska Vallhundsklubbens ansvarsområde, vad deras medlemmar skulle göra, om SKK kom på tanken att ändra reggkraven för border collie från HD-röntgen och godkänt vallhundsprov till bara rekommendationer.
Chockad tystnad. Sedan: "HERREGUD! Vi skulle gå ur SKK!"
Man måste inte vara biolog eller genetiker eller veterinär för att hålla på med hundar, men det är bra om man är beredd att lyssna på dem som är det. Annars räcker det långt med att bara hålla blicken på rasernas användbarhet och våga stå upp för den. Då kan även en liten specialklubb med 2 000 medlemmar visa muskel.
Dags för specialklubben med 69 000 att göra det samma?
Bodil Carlsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar