Fortsatt snokande, halvt på allvar och halvt som distraktion, efter en tänkbar kompis till en ensam hund. Ny annons på Blocket. Liten familjär uppfödning, så bra det låter! Rätta mig gärna om jag har fel, men detta är vad jag hittar den här gången:
Pappan är född i juli 2009 och fick efter vad SKK:s Hunddata påstår sin första kull i januari 2011, han var med andra ord tidigt ute. Med en 4 på överraskning rädsla och en 3:a på kvarstående rädsla samt 4 på skott har han 38 registrerade avkommor efter sig, och då är inte de inräknade som annonsen handlar om. Tikens ägares annons, alltså. Där hittar vi den lilla familjära uppfödningen av 123 st valpar sedan 2002. Den senaste colliekullen är, som sagt, inte registrerad i Hunddata ännu, så vitt jag kan se. Det som kan utläsas är ett MH med god kontakt, men i övrigt mycket litet intresse eller reaktioner på det som händer längs banan... tills skotten smäller, då klipper hon till med 5.
Det här är den tikens andra kull med samma hane. Han är utställd 24 gånger. Han används av en liten grupp uppfödare, inklusive sin egen, och det som kallas litet och familjärt är inte så litet i omfattning, bara klanartat. Om rasen är nere på knappt 400 registreringar, då motsvarar bara den här killens hittills anlända avkommor en tiondel av antalet årsvalpar.
Båda dessa hundar är HD-röntgade och ögonlysta x 2; låt mig säga det. Men det är inte ögonbottnarna eller höftlederna som är rasens problem. För stor andel av aveln ligger i händerna på folk som antingen inte funderar över vad tikens passivitet och skottreaktion har att tillföra hanens värden, eller som bara blankt struntar i det, så länge det går att begära 12 000 kr per valp och få dem sålda. DET är rasens problem!
Så varför hittar jag inga annonser på Blocket från uppfödare som är seriösa och inte skäms för att berätta det?
En del av er föder upp riktigt bra hundar. Ibland undrar jag om ni själva vet hur bra en bra collie är. Ni har fött upp hundar, som visar jakthundars oförskräckthet inför vildsvin och servicehundars omsorg om nyfödda kattungar och sjuka eller handikappade människor; ni har fött upp hundar, som har spårat som räddningshundar. Jag vet, för det var jag som ägde de hundarna. Det var från er jag fick dem.
Så var är ni nånstans? Tänker ni låta det lilla familjära gänget fortsätta vara ensamma om att synas för folk som inte har tillräckligt med förkunskap för att genomskåda annonserna och veta var man bäst hittar en valp?
Stå upp och sträck på er, för guds skull! Och gör det där folk letar!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar