JA, JOHAN...

...och vem säger detta?

”Var stolta över att höra till en professionell och växande industri som för med sig jobb och välstånd till era trakter. Vår industri är lönsam – var oändligt stolta över att den är en av de få som fortfarande kan skapa en försörjning och så får man arbeta med djur som älskar ens vård och uppmärksamhet.”

Uppfödargruppen CBI, Canine Breeders Ireland. Nordirland, närmare bestämt. Uppfödarna i CBI har berättat för den nordirländska regeringen vad de tycker om ett lagstiftningsförslag för hunduppfödning. Om några lagstiftningsförslag tycker de INTE.

Vaddå max sex kullar per tik? Unacceptable! Tio borde kunna gå fint!

Vaddå inga kullar efter åtta års ålder? Unacceptable! I avel borde tikar kunna gå tills de är tio.

Vaddå ett helt år mellan kullarna? Unacceptable! Om man genomför sådana okunniga regler, tvingar man ju faktiskt de stackars uppfödarna att använda hormonstimulerande ämnen för att få igång löp! Tikar som är väl utfodrade och skötta ska kunna lämna tre kullar på två år!

Något ID-chippande vill man inte heller veta av. England är den största exportmarknaden för CBI och i England, säger CBI, ses deras hundar som ”irländska hundar” och man ser ner på dem. Hundarna, alltså. Diskrimineringen av de irländska hundarna blir ju omöjlig om hundarna faktiskt inte går att identifiera som irländska hundar för att de, tja, inte är ID-märkta. Alltså bort med chippen!

Bort med alla begränsningar överhuvudtaget. Hur många hundar i avel får en kommersiell kennel ha, då? Hur många som helst, tycker CBI. Det blir tufft för två personer att få ihop en försörjning på bara 100 hundar!

Marknaden är ju stor. Det finns så många sällskapshundar i Storbrittannien att om de i snitt blir 14 år allihopa, behövs det en halv miljon valpar om året bara för att ersätta de gamla. Tänk vilken glädje man ger hundratusentals familjer och tänk vilken hjälp exporten är för den nordirländska ekonomin!

Sheila Atter läste lusen av CBI i Dog World i oktober. Men vad man än kan säga om de nordirländska affärsidkarna, så hymlar de inte med var deras fokus ligger.

Bodil Carlsson