Kort men intensiv arbetsvecka över och nu står ficklampsbatterierna på laddning, vedkorgarna prydligt uppställda i köket, tepaketen uppradade på nödtorftens hyllor och kylen fullpackad. Det finns en handskriven instruktion för hur man tar sig in i proppskåpet på vedbodsväggen och byter propp. (Det finns faktiskt en till, för hur man sätter på TV:n med en sån där liten äcklig fjärrkontroll ni vet.) I morron börjar ett tredagars gräsänketillstånd: bäst att vara förberedd på eventualiteter.
Man är aldrig ensam när man har hund, utom på det där sättet som man kan längta efter att vara ensam på, när man är klar med dagens jobb och kan slänga sig ner med en bok och inte behöver prata med någon. Hundar tar inte illa upp, de förstår den sortens ensamhet. Själva pratar de oupphörligt, fast ljudlöst, om de väsentliga sakerna i livet.
Som soffhörnan.
Bodil Carlsson
Åå vad mysigt! Nån gång när det passar, ska jag skaffa hund. >längtar<
SvaraRadera