Helt säkert är världen full av hunduppfödare som redan vet allt de behöver veta både om merle och alla andra gener som tillsammans skapar en så fantastisk varelse som hunden.
Men för den händelse det eventuellt finns någon därute, som kan ha lite nyfikenhet kvar att stilla och som kanske dessutom ibland undrar över hur det egentligen går till, när något uppmärksammas av forskare och genetiker och med fem eller femton års fördröjning dyker upp som ett beslut taget av SKK:s Avelskommitté, eller ett yttrande från Jordbruksverket, eller från en uppretad länsstyrelse någonstans i landet – skriver jag ändå.
Jag är också nyfiken av mig och vill gärna förstå vad det är jag ser, när jag tittar på svarta fläckar på en blå hund: vandringsmönstret hos celler som bär en riskabel gen och tappar en en bit av den på vägen.
Om sådana gener har fått ökad spridning i ett antal raser på senare år, därför att sällskapsdjursindustrin satsar på det snygga lättsålda, så kommer fler hundar att ha blivit blå, fler katter vita och fler hästar att födas som blåögda vitskäckar.
Om genetiken samtidigt tar ett jättekliv framåt, så att forskarna allt oftare hittar de närbesläktade generna hos hundar, katter och hästar, när de letar efter genetiska orsaker till välkända sjukdomar hos människa...
… så kommer allt fler människor att upptäcka ord som avblekningsgen. De kommer att hitta uttrycket lethal whites på nätet. De kommer att se fotona på ögonlösa vita.
De kommer att fråga uppfödarna: ”Vad håller ni på med?”
Och de kommer att få olika svar.
Några kommer att försvara sin färg med näbbar och klor. Andra kommer att försöka värna sina raser mot modenycker. Jag gissar att det är där Malcolm Willis står. Han vill rädda chihuahuorna från att bli silvriga accessoarer som ska matcha handväskorna som de bärs omkring i. Det förstår man.
Men han hade kunnat göra det bättre än genom 38 taxar från 70-talet.
Bodil Carlsson
En fråga jag ställer mig. Har en känsla att blue merle blir allt mer populärt, i alla fall på collie. Om detta fortsätter kommer det att bli problem. Vi får och skall inte dubbla merlegenen och para blått med blått. Men får vi väldigt mycket blue merle hundar kommer det att bli svårt att hitta lämpliga avelshundar, det minskar avelsbasen. Så ni som parar mycket blått, ta er en tankeställare. Jag önskar att man bara använder blue merle endast om det är en MYCKET bra hund och man inte finner något annat, para inte med blått "bara" för att ni gillar färgen. Trots allt är blue merle ingen ofarlig färg hur vacker man än tycker den är.
SvaraRaderaEnligt min egen erfarenhet när jag födde upp alla 3 färgerna var, sobel är lättast att sälja, därefter trefärgat, svårast Blue Merle. Detta var på -70 och 80-talet. Eftersom jag la ner de sobla på 80-talet kan jag inte uttala mig hur det är efter det. Då var det också så att de som var mest intresserade av att meritera sina hundar på olika sätt föredrog BM eller trefärgat.
SvaraRaderaNär reg.siffrorna har gått ned verkar det vara på soblarnas bekostnad, istället för att de blå blivit populärare. Detta är vad jag tror, men vår förnämliga registerkommitté kan säkert svara på det.
Sedan kan jag säga Wanda, de som är mest skeptiska till BM är de som aldrig haft dem. Jag har uppriktigt sagt aldrig upplevt att allt det som skrivs om BM defekter stämmer med verkligheten. Tvärtom!
Lolo
SvaraRaderaInga problem med hälsan så länge vi inte dubblar merlegenen och det gör vi ju inte numera inom Collie. Men hur blir det om merle blir så populär att det är den dominerande färgen? Merle får ju endast paras med trefärgat. Kan inte se annat än att det blir svårare att hitta avelshundar. Det finns bra blue-merle hundar, det har ju inte minst du visat, men långt ifrån alla väljer att avla på blått för att det är en bra hund utan många väljer en sämre hund endast för att den är blå. (Vi skall ju överhuvudtaget inte avla på dåliga hundar). Jag kan tänka mig ett framtida problem om den blå färgen kommer att dominera. Jag är ingen expert på blue-merle och det finns orsaker att jag avstår från att avla på den färgen.
Wanda, vill inte påstå att jag är någon expert, men jag avlar på det jag tycker är bäst. Det är svårt nog ändå att få fram bra arbetshundar, ska man dessutom avla på exteriöra detaljer som färg är, så blir det omöjligt med den lilla avelsbas det finns av hundar som testas i bruksarbete. Dessutom ska de vara mentalt stabila. En hund kan vara bra i arbete men ändå "skakig" i nerverna eller reserverad mot människor.
SvaraRaderaDet scenario du målar upp att sobelaveln skulle försvinna tror jag inte på. Sobel har alltid varit den mest populära färgen och alla människor känner till rasen collie och förknippar den med sobelfärg. Lassiesyndromet?
Hei Wanda - hvordan forklarer du logisk at blue merle-fargen skal kunne dominere? mm (ikke-merle) x Mm (merle) = 50% mm og 50% Mm. Det vil fødes like mange trf som blå. Det kan ikke bli flere blå enn trf.
SvaraRaderaOm vi antar at de tre fargevariantene er omtrent like populære og du har en blå tispe du skulle ha parret, må du først velge vekk de 50% av colliepopulasjonen som er tisper. Ca 2/3 av de resterende hannene kan du ikke bruke på grunn av fargen. Så per i dag, kan du bare vurdere 1/6 av colliepopulasjonen til en blå tispe.
Hadde derimot sobelfargen ikke eksistert og man kun hadde blå og trf collies, ville 50% være feil kjønn, men 50% av de med rett kjønn ville være rett farge. Det vil si 1/4 av populasjonen kunne vurderes som avlspartner. Om man hadde gått ut ifra at rasen var like populær, så hadde det med andre ord vært flere avlspartnere å velge imellom.
I dette tilfellet går man ut ifra at alle kombinasjoner som gjøres er trf x blå, men i praksis ville det også vært trf x trf-kombinasjoner, så da hadde mer enn 50% av reg collies vært trf og med andre ord er det som sagt umulig for blått å bli mer tallrik enn trf.
Jeg tror nok at majoriteten av valpekjøpere er mest interessert i sobel. Man skal nok være litt rasekjenner for å ønske seg blå. Selv har jeg en estetisk preferanse for blått, men jeg liker også veldig godt de skyggede soble. Tror dog imidlertid at min neste collie blir trf. Jeg kjenner forresten ingen colliefolk som IKKE kunne tenke seg en bra sobel - tror ikke det er nødvendig å bekymre seg for at det blir for mange blue merles.
Jag har fått lite siffror om fördelningen av färger de senaste 10 åren. De senaste 3 åren har siffrorna varit exakt desamma. Sobel 47%, Trefärgat 37%, Blue Merle 16%. Men såhär har färgfördelningen sett ut den senaste 10-års perioden med någon procent upp eller ned.
SvaraRaderaMen jag kan hålla med Wanda om att man ser fler BM än vad procentsatsen anger.