torsdag 29 september 2011

I BEGYNNELSEN VAR SILV...

I Hundsport Special 3-2011 läser vi att SKK:s Avelskommitté "efter moget övervägande och en hel del diskussioner" bestämt sig för att det strider mot SKK:s grundregler att para två hundar med merle med varandra och att detta gäller för alla raser.

Inte för att man får veta exakt hur diskussionerna gått. Men man kan gissa! Man kan tänka sig att ena ståndpunkten har varit ungefär den här:


Oavsett vad man tycker om merlegenen och den färg den ger upphov till, påverkar den hundens utveckling och kan leda till utvecklingsrubbningar. Det är nu upp till varje rasklubb att bestämma om man vill fortsätta att underhålla defekter som är kopplade till denna allel endast för att få fram en speciell färg. En avel som det råder delade meningar om och som kanske inte ens är tillåten. Det står i SJVFS 1999:111 Saknr L 102 paragraf 2 "Djur som nedärver missbildning eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner får inte användas i avel." (A Eriksson, seminarieuppsats SLU 2004)

Och att den andra ståndpunten kanske varit denna:
"Det intressanta är att denna idag så omtvistade merlefärg har överlevt i tusentals år och finns hos hundar som kanske utför det tuffaste arbetet av dem alla, nämligen jobbet att driva och valla boskap. Personligen tycker jag att det säger en hel del för färgens fortlevnad - förutsatt förstås att vi uppfödare inte genom inkompetens fördärvar genom att inte följa de genetiska lagarna." (Willis 1997, citerad i samma uppsats, A Erikssons översättning.)

Diskussionerna om merlegenens vara eller inte vara har hållit på i minst trettio år och för egen del tycker jag nog, att det ligger rätt mycket i båda ståndpunkterna. Men hur kommer det sig att så motsatta saker - skapar missbildningar och dövhet å ena sidan men finns å andra sidan sedan hundratals år hos fullt fungerande hundar i krävande arbete - samtidigt kan sägas om en och samma gen?!

Det är något skumt med den här mutationen och hur den faller ut. Den gör om en färg till en annan och den ändrar ibland dessvärre på annat än pälsfärg också, men varför inte hos alla och alltid? Hur är det möjligt att vara dubbel merle och inte döv, blind, ögonlös och/eller död i livmodern?
Jag kan inte påstå att jag har förstått så mycket ännu, men en sak verkar säker: i begynnelsen var den gamla hedervärda däggdjursgenen SILV.
Och precis som i TV-reklamen för Gevalia fick den oväntat besök.

Forts följer när förf har förstått litet mera!

Bodil Carlsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar