Långt och lugnt

Så kan man beskriva dagens årsmöte i Svenska Collieklubben. På plats i Timrå fanns närmare 60 röstberättigade medlemmar och det måste betraktas som hyfsat god uppslutning när vinter och dess väglag råder i stora delar av Sverige.
Mötet var precis så som möten brukar vara: En dagordning som betades av punkt för punkt.

Som väntat tog diskussionen kring styrelsens förslag av ändringar av valphänvisningen den mesta mötestiden. Förslaget i original ser ut så här:

------------------------------------------------------------------------------------------------

 Styrelsen föreslår att klubbens nuvarande valphänvisning (se avsnitt 7 i RASdokumentet) förändras så att alla kullar, där uppfödarna redovisat information om kullen och föräldradjuren, kommer att presenteras.

Styrelsen föreslår vidare att redovisningen om kullen skall omfatta de tre delarna exteriör, hälsa och mentalitet (se avsnitt 7 i RAS-dokumentet) samt bygga på det som behandlas i avsnitten 6.1, 6.2 och 6.3 i samma dokument.

Styrelsen föreslår också att i det fall det går att beräkna skattade mentalindex för den aktuella kullen så skall dessa redovisas under mentalitet. I de fall skattade mentalindex saknas (korthår, importer m.fl.) så skall föräldradjurens egna mentala status redovisas.

Styrelsen förslår också att HD-index skall används istället för föräldradjurens egna HD-status, få fort vi får tillgång till skattade HD-index för kort– och långhårig collie.

Slutligen förslås att årsmötet uppdrar åt styrelsen att utforma detaljerna.

---------------------------------------------------------------------------------------------

 

Detta förslag mottogs av en del med skepsis, av andra med förväntan. Jag förstår bägge reaktionerna.
Under den tre timmar långa bilfärden hem diskuterade vi livligt i bilen, jag och mina medresenärer, och kom fram till det nog är ett bra förslag, trots allt.
Å ena sidan kommer kvalitetsstämpeln, som valphänvisningen varit, att blekna betänkligt, å andra sidan kommer en rejäl dos hederlig konsumentinformation bli synlig för valpspekulanterna –  och det gillar ju jag. Att det dessutom kommer att finnas ”Valpinformatörer” att kontakta kring Mentalindex, HD-status, MH mm gör att det positiva nog överväger, det är min personliga åsikt. Och jag tror definitivt inte att valpspekulanter ska underskattas.
Förslaget röstades igenom.

Det fanns också ett antal motioner att ta ställning till. Två av dessa, som styrelsen avstyrkt, blev genomröstade av årsmötet efter att motionärerna förtydligat respektive styrelsen fått ny (och riktig) information. Om jag minns rätt. Eftersom jag åkt redan runt halvsju på morgonen och innan dess ätit frukost, var blodsockernivån ganska låg när dessa frågor avhandlades under tidig eftermiddag…

I alla fall, vi har en styrelse ett år till och jag är glad att jag tillhör en rasklubb som inte räds att tänka i nya banor. Skeppet måste vändas och det sker alltid på bekostnad av något. Det viktiga är att få skutan på rätt kurs.

Johan Nilsson

ÅRSMÖTET: RAPPORTER

                                           




Collievänner proudly presents TVÅ RÖSTER FRÅN ÅRSMÖTET!

 Börjar ikväll, när hemkomna hunnit äta, dricka kaffeslurk och promenera bilstelheten ur sig.

Bodil Carlsson

GOTT NYTT ÅR!

Svenska Collieklubben håller sitt årsmöte - det fyrtioförsta, kanske? - idag uppe (eller nere, beroende på varifrån man ser det) i Timrå. Trots årstiden och väglaget åker de som har möjlighet. Jag sitter hemma i den gnistrande vintern och avundas dem; jag hade också velat åka.
Rasklubben är en inte alldeles vanlig förteelse, om man jämför. Så många medlemmar och så många valpköpare som medlemmar!
Rasens reggsiffror faller, som för andra stora raser. Blandraser, småraser och coola nyraser ökar sin andel. Vad kan en klubb för en av de klassiska, aktiva raserna göra i ett läge när allt fler tänker "Hund som hund" och köper från Blocket och när det (ett tag) betyder mer vilken internationell kändis som kånkar omkring  vilken tillbehörshund under armen inför kamerorna...?

Klubben kan göra en enda sak: satsa på kunskap!  Ökad kunskap om hundarna och ökad kunskap bland valpköparna! Snäll, gullig hund på Blocket kan vem som helst impulsköpa. Vem som helst kan producera dem också tills även den marknaden är mättad och det kommer översvämningsvarningar från hundstallen... Men vill du placera bra collievalpar i händerna på folk som vet vad de vill ha och kan ge valparna ett liv som de förtjänar - satsa på information!
Det har SCK gjort och det har gått riktigt bra. Reggsiffrorna faller, för oss som för andra, i all ny konkurrens; men det gör inte klubbens medlemsantal. Som mest reggade vi runt 1400 valpar per år och hade 1100 medlemmar i klubben - för tjugo eller trettio år sedan. Nu reggar vi 400 valpar. Men klubben har 900 medlemmar och mycket gott anseende bland andra hundorganisationer här och utomlands för sitt jobb med hälsa och mentalitet. Bra jobbat!

Så Gott Nytt Föreningsår, rasklubb! Må ni aldrig slira av vägen.

Bodil Carlsson

OCH DETTA ÅR ÄR NYHETEN...

... från Cruft´s att vinnande basset inte släpar bukhuden i backen, vilket får ses som ett stort framsteg... eller?
Att bulldoggarna ser ungefär lika illa ut, men kanske inte flåsar precis lika mycket som förra året.
Att ingen hund så vitt känt hittills har åkt ut för att veterinären dömde bort den.

Och att årets veterinärteam på Cruft´s leds av en man som - vid sidan av sitt yrke - är showdomare och föder upp mops och som av en slump har den inställningen, att felet med de ansiktslösa hundarna inte är att de är ansiktslösa, utan att de råkar ha för trånga näsborrar.
Yeah, right.

Bodil Carlsson

Vad ska man tugga på idag?

Vi har en god vän som bär Crocs på sina fötter. Ni vet, dessa ganska fula skor i något obestämbart plastmaterial. Vi har också en valp som tycker om att utforska världen genom sin mun. Detta har ofta inneburit att tugga på skor. I plast, läder eller vilket material det nu må vara.  
Idag var vi över på en kopp kaffe hos vännen och som vanligt var unge fyrfotingen snabbt framme vid hans fötter. Igen. Bara lukta – inte tugga, signalerade vår hund. Och faktiskt blev det så. Alla upprepade förbudskommandon har satt sina spår. Idag luktade han bara. Och han tog ett NEJ med fattning och förstånd.

Nästa fredag lämnar han nästan valpstadiet – då blir han nio månader gammal. Lite valpig är han trots allt, men vi ser att det finns förutsättningar för att han ska bli en hyfsad junior och unghund i framtiden.

I fråga om arbetsegenskaper visar han mest, och bäst, framfötterna i jaktgrenen.
Den här killen kan bli en riktigt vass jägare, det syns tydligt. Men – han är lyhörd. Han hör oss, eller nja… kanske när det passar, men i alla fall oftast…  
Men vi ser att han kommer att bli en mycket kär vän i många år framöver. Vi känner nämligen till beteendet, vi har i elva år haft en tik som är likadan!

God helg på er, Collievänner!

Johan Nilsson

FÅR VÄNTA!

De får dessvärre vänta litet, epilepsierna. Arbetsdagarna kallar. Dessutom har jag just gjort vad jag kan för att få sparken från jobbet och det kan vara läge för lite kraftsamling inför morrondagen. Idag var det ledig dag med djuren!
Byltet på bilden låg vid min granne jägarens trädgårdsmur - som lockbete för storräven, tänker jag. Eller andra av flocken till varnagel? För att skrämma undan dem från huset?
Jo, jag vet att de håller på att bli för många. Jag är alldeles klar över att de kan vara mycket, mycket farliga. Dimensionerna på det här huvudet, som nog ändå är ett inte fullvuxet ungdjurs, är i bredd och längd två gånger större än måtten på mina hundar - och de är inga späda collies. Jag lät bli att gå in i skogen bakom Jägartorp, där vildisarna brukar hålla till. De är smarta nog att veta att en av dem ligger här  och - gissar jag - alldeles tillräckligt smarta för att veta att människa och hund var inblandade i frånfället.

Fast det var en sorglig syn ändå. Ni ser den täta, tjocka pälsen? Så mycket kraft, så mycket överlevnadsförmåga - ligger där och är bara borta.


Bodil Carlsson

PS: Ifall ni inte har läst Maciej Zarembas artikelserie i DN om Den olönsamma patienten - gör det! Finns åtkomlig på nätet och har fått enormt gensvar från oss inom vården. Det som Zaremba, f ö en av våra bästa journalister, skriver - precis så är det, tyvärr. Landstingens politiker fattar beslut om saker som de icke har en susning om och inte heller tycker att de behöver ha en susning om. Det jag har gjort är att beskriva en bit av verkligheten för dem och jag väntar mig inte att det skall bli uppskattat.En liten bit till är på gång, så som sagt - epilepsierna får vänta lite. Have a good time everybody!

M2

"Det är också väl känt att hjärnans motoriska centra kan aktiveras genom att enbart tänka fram en aktivitet (motor imagery) och att också blotta betraktandet av en aktivitet kan ha samma effekt på motoriska nervceller i bakre delen av frontalloben (s k spegelneuron belägna i ”premotorcortex” – M2). Det kan t o m räcka med att läsa om en aktivitet för att dessa nervceller skall aktiveras." 

 Dötråkig textsnutt! Lärobok i handkirurgi, right! Tack att jag aldrig blev handkirurg! Men innehållet i de där fyra raderna fixade helgen. OK, inte alldeles själva! Det krävdes youtube också! Playing for Change: Stand By Me.
Alltså: i bakre delen av pannloben ligger ett gäng celler, som är specialiserade på att se andra människors ansiktsuttryck och rörelser och få oss att göra precis som de. Spegelneuronen! Därför ler de nyfödda mot oss. Deras spegelneuron är igång.
Youtube-snutten med folk som på olika håll i världen sjunger Stand by me är fem minuter och 12 sekunder lång och vid det här laget måste jag ha sett den minst tjugofem gånger utan att kunna sitta stilla eller sluta lägga in en tonslinga som möter alla andras.
Titta på människorna, som inte alls ser varandra! Den enda kontakten är hörlurarna.  Det är tydligast hos dem som inte styrs av instrumenten, utan bara använder sin röst; de som spelar sax eller bas eller slidegitarr markerar med små, små rörelser. De som inte spelar något, utan bara sjunger, är med i precis hela kroppen, den unge killen framför en sliten husvägg i Amsterdam och den blinde gamlingen på en trälåda i New Orleans. Han behöver inte hålla sig på benen, så han lutar sig tillbaka och går loss.

Ingen av dem ser något, inte de med friska ögon heller. Alla tittar inåt. De skakar på huvudet som i kapitulation, biter ihop som inför något svårt, höjer en axel, de ler och tittar ner, de viskar åt någon. Läpparna rör sig. De högerhänta gör tecken med vänstra handen åt någon som signalerar till dem. De pratar inte med varandra.
De talar intensivt med en  människa som blir till i musiken.
Spegelneuronen dansar!


Bodil Carlsson