OM FÖRUTSÄGBARA RISKER

 

Life tables of annual life expectancy and mortality for companion dogs in the United Kingdom

Innan vi fortsätter – ett tips! Klickar ni på länken i förra inlägget, hittar ni namnen på författarna till studien. Symbolen med ett kuvert, som kommer efter första namnet, anger vilken person man skall kontakta om man har frågor eller synpunkter, i det här fallet Kendy Tzu-yun Teng vid veterinärmedicinska fakulteten på Taiwans universitet. Den som undrar något, skall alltså maila Kendy. Samma sak gäller den som bara känner sig kränkt och behöver väsnas lite om djurrättsaktivism, med den förutsägbara risken att det inte går hem.

Dan O´Neill finns på Royal Veterinary College i London. RVC anses vara ett av världens bästa lärosäten för veterinärmedicin. Dessvärre är varken Taiwans universitet eller RVC ekonomiskt beroende av bidrag från SKK, så de kan vara svåra att få tyst på. Den förutsägbara risken här är att eventuella försök inte gör ett gott intryck.

 Bra så?

Med detta sagt – nästa klipp ur studien om just förutsägbara risker. Man gjorde alltså upp tabeller över förväntade livslängder och förväntad ålder för död vid olika åldrar för 18 raser plus gruppen ”blandras”. Allt engelskspråkigt som följer är originaltext, alla fettningar är mina liksom försöken till sammanfattning.

For the 18 breeds and the crossbred category, the number of years contained in the tables, life expectancy and the probability of death at different ages varied widely. Relatively shorter life expectancy at specific year points can be taken as evidence that events and processes eventually leading to mortality are occurring earlier in life in these populations than some other populations, so these populations may have generally poorer health than some other populations30,46. If the distribution of external factors that may lead to differences in the life expectancy and the probability of death (e.g. severe disease epidemics and/or substantial differences in the level of veterinary and owner care) do not depend on the breeds, it may be safe to assume that part of the life expectancy difference is contributed by internal factors driven by the genetic make-up of the breeds. Breed predisposition to particular disorders is a well-identified phenomenon47.

Ja, det var väl inte så svårt. De arton medtagna raserna inklusive gruppen blandras visade stora skillnader i förväntad livslängd. Kortare förväntad kvarvarande livslängd vid viss ålder kan ses som tecken på att händelser och förlopp som slutar med döden inträffar tidigare i vissa raser än i andra. Om yttre faktorer som påverkar livslängden – till exempel svåra  epidemier, eller påtagliga skillnader i tillgång till veterinärvård och omhändertagande hos ägarna – inte hänger ihop med ras, vågar man anta att en del av den förväntade livslängden skapas av rasernas genetiska utformning. Att orsakerna till skillnaderna i livslängd alltså hittas inne i hundarna.

 A lowered life expectancy at age 0 suggests an increase in mortality of younger-aged dogs (whose mortality is usually low), and the life expectancy becoming 1.5 years at a later age implies more dogs also living to advanced age; both increase the variation of lifespans11. In our results, the probability of death before year 13–14 was higher (and much higher before year 4) in Chihuahua than for dogs overall, which became lower after that. It was also observed in French Bulldogs that a low life expectancy at age 0 (4.55 years) and relatively old year interval when the life expectancy became 1.5 years (year 10–11, more than twice as long as the life expectancy at age 0) and that their probability of death was rather uniform across all ages. However, although the high variation of lifespans of French Bulldogs could be due to high health risks in early life49,50,51,52 and a relatively small sample size (n = 232), it may partly be attributed to recent soaring popularity53. The number of KC registered French Bulldogs in the UK rose steeply from 2771 in 2011 to 39,266 in 202039, suggesting that the population of French Bulldogs (and other breeds sharing a similar rising trend in popularity) in our dataset are biased towards younger dogs that contribute proportionately more deaths in younger ages in the life table.

En låg dödlighet som ung och en hög ålder när man kan vänta sig 1,5 år till av liv tyder helt enkelt på utmärkta chanser till ett långt liv för den valp, som föds idag. Så är det för Jack Russel Terrier, yorkshire terrier, border collie och ”blandras”. Men titta på chihuahua! En sänkt förväntad levnadsålder som valp antyder en ökad dödlighet hos unga hundar, men förväntad kvarstående livslängd på 1,5 år sent i livet betyder att hundarna av den rasen tenderar att bli gamla. I tabellen ser ni att en ung chihuahua kan förvänta sig att leva kortare tid än den borde - men de som klarar sig, tar igen det med råge. De blir riktigt gamla. Något slår ut en del av de unga, men de som går fria eller är lindrigt drabbade klarar sig mycket länge. Så är det inte för fransk bulldog. Varför? Nu blir det lite svårt med förvirrande faktorer. Men så här går resonemanget.

Om en ras har ökat så mycket i popularitet att reggantalet har mer än tiodubblats på nio år, vilket hände med den franska bulldoggen i England, så följer det ju att en betydande andel av rasens alla hundar är unga. Om de går och dör, så påverkar de ju den förväntade livslängden, helt enkelt därför att de gamla hundarna, som förstås också dör, är så mycket färre – popularitetsboomen har inte riktigt hunnit fylla på med gamlingar. Tyngdpunkten för död förskjuts åt låg ålder, om man får uttrycka sig så. Om antalet studerade hundar också är litet, vilket det ju är här med bara 232 frallor, så betyder det att resultatet måste tas med försiktighet – vi vet inte hur länge alla de andra levde. Dock: det finns en separat tabell över de där 232 frallorna, hur länge var och en av dem fick leva och hur gamla de var, när de dog. Och med den tabellen är det något udda. För mig ser det ut så, att för många dör, eller avlivas, de första åren. Sedan minskar dödsfallen och börjar inte öka igen förrän i sju-åttaårsåldern, men även det är tidigt för en hund i den storleken.

Mitt skrivprogram vägrar att lägga upp den i läsligt skick, men ni hittar den själva, om ni via länken går in i studien. Table S24. Cohort life table of French Bulldogs under primary veterinary care in the UK.

Eller titta en gång till på den här tabellen.

Relation between the life expectancy at year 0 and year interval in which the life expectancy became 1.5 in 18 breeds and crossbred under primary veterinary care in the UK.

Ni ser skillnaden? I sitt allra första levnadsår kan chihuahuan förvänta sig ett liv på sju år. Men klarar den sig, kan den hoppas på att bli femton.

I sitt allra första levnadsår kan en fransk bulldog förvänta sig att få 4,5 år på jorden... men den som klarar sig, kan bli tio.

Breeds that show high levels of potentially life-threatening predispositions that start early in life are likely to have a higher probability of death at younger ages and therefore a decreased life expectancy. Indeed, four brachycephalic breeds (French Bulldog, English Bulldog, Pug and American Bulldog) that showed the shortest life expectancy at year 0 of all 18 breeds in our results are also reported with several predispositions to life-limiting disorders that occur early in life, such as brachycephalic obstructive airway syndrome, spinal disease and dystocia48,49,50,51. 

De där 4,5 åren av förväntat liv är ju samma siffra som i Agrias statistik. De som dör yngre än så är gissningsvis den grupp som ges 2,7 år av Agria. En ras med en tung belastning av flera hälsoproblem kan förvänta sig att dö yngre än andra raser och en individ som bär mera än sin del av bördan dör ännu yngre än de andra av sin ras.

Svårt?

Nej. Bara något helt annat än de tio år KC talar om och de 10-11 år som AKC anger i sin rasinformation. SKK säger, såvitt jag kan se, ingenting alls om förväntad livslängd, vilket förefaller diplomatiskt. Diplomatiskt är däremot inte försäkringsbolaget Moderna i sin raspresentation.

Hälsa

Den franska bulldoggen är en brakycefal ras, det vill säga att den har en förkortad skalle och nos. Om nosen är alltför kort och näsborrarna trånga påverkas hundens andningsfunktion och förmågan att reglera temperatur. Många av dessa hundar måste opereras för att förbättra sin andningsfunktion.

Om hunden har kort nos och dessutom stora utstående ögon så ökar risken för ögonskador.

Hos den franska bulldoggen är det vanligt med allergier och hudbesvär. Det förkommer också problem som drabbar skelett och leder såsom ryggproblem och patellaluxation. Fransk bulldogg är dessvärre en av de mest sjuka hundraser vi har. För att försäkringspremierna för hundrasen ska kunna hållas på en rimlig nivå har veterinärvårdsförsäkringar generella undantag för behandling eller operation av luftstrupe, mjuka gommen, näsborrar eller förträngningar i svalg för bl a fransk bulldogg.

Försäkringsbolag har inget intresse av att locka till sig kunder, som kostar mer än de smakar. Deras verksamhet bygger på förutsägbara risker. I ord eller i premiesättning är de rakt på sak. Någon som vill försöka tala om för Moderna vad de får säga?

Bodil Carlsson