ALLMÄNNINGEN

Folk kontaktar och säger att sättet att hantera djur på i gamla tiders England – tjurhetsning, alltså – är sorglig läsning. Man blir lessen av inlägget om bulldog. Hur kan människor vara så grymma mot djur?

Tja, var försiggick tjurhetsningen?

 I en värld, där människor upplevde brutalitet lika ofta som djuren. Den här lilla dikten av en anonym skribent från 1700-talets mitt säger mycket. På den tiden hade byarna och godsen i England sedan långt tillbaka allmänningar, Commons, där de fattiga kunde odla lite och låta sina djur beta – några får, en gås eller två, något att lägga i grytan. Under 1700-talet tog the Enclosures fart. Det var de större jordägarnas rätt att lägga beslag på allmänningarna för att kunna föda upp större och större flockar med får, producera mera ull till vävarna och mera export av ylle till kontinenten.

 The Enclosures kom sent till högländerna i Skottland och ledde till att folk utan egen mark – lågtstående lata kelter, inte energiska anglosaxiska jordbrukare, ansågs det - drevs bort och ersattes med får under 1800-talet. Det finns de som säger, att border collien långt in på 1900-talet sågs med svarta ögon av folk uppe i Skottlands utmarker, därför att den var en storvallare, framavlad för stora mängder får på stora ytor: en produkt av the Enclosures. Apropå historiskt arv, alltså.

 Jag kan inte svära på att det stämmer, men här har ni iallafall dikten. Den kallas barnkammarramsa idag, men den var allt annat än det när den skrevs. 

                          They hang the man and flog the woman 

                          Who steals the goose from off the Common;

                          But gladly let the villain loose 

                          Who steals the Common from the goose. 

 Man hänger den man och pryglar den kvinna, som stjäl en gås från allmänningen för att få mat, men tjuven som stjäl allmänningen från gåsen går fri. Där har ni en del av förklaringen till tjurhetsningen. Dödsstraff eller offentlig spöslitning för brott som vi i vår del av världen, i vår vrå av tiden, där maten trängs på hyllorna, skulle kalla småsaker.

Hårda liv gör hårda människor.

Vad man däremot skall säga om folk, som avlar deformerade, sjuka hundar för att det är snyggt, eller Rasens Standard, eller Hemlandets Historiska Arv, eller något annat som man skyltar om lättsålt till - det vet jag inte. Om man skriver om den lilla 1700-talsramsan till nutida hundsvenska, hur skulle den låta då?

Uppfödaren som stympade valpsvansar fälldes i domstol och kommer med största sannolikhet att bli utesluten ur SKK. Uppfödaren som fick sin bulldog disqualified och belagd med avelsförbud av Länsstyrelsen klagade hos CS och överklagade till Förvaltningsrätten, i båda fallen utan framgång. CS lämnade utan åtgärd. Vackert så, men räcker det?

                          Det finns hoppfulla drag nu i hundvärldskulturen. 

                          Enskilda fälls för grymhet mot djuren. 

                         Men kommer något att ändras i grunden

                         Så länge hundens look är mer värd än hunden?

För övrigt anser jag, att Lady Gaga bör installeras som ny ordförande för FCI; hon skriver roligare texter än den sittande. Och med det sagt pälsar jag på mig själv och tar med hundarna ut igen i svinblåsten till ställena där alla vi vanliga hundägare med våra vanliga hundar, numera ofta lika blandade till bakgrund och härkomst som vi tvåbenta och lika obekymrade om saken, träffar varandra, pratar, skrattar och klappar om varandras jyckar.

 Vår allmänning en vanlig söndag.

 En bra plats att vara på.

  Bodil Carlsson