REPRESENTERA OSS!

 

Läsarna undrar, vad det var som hände på detta Kennelfullmäktige. Var jag där? Nej. Valpköpare brukar, som sagt, sällan vara det och vet inte mycket om vad som pågår bakom kulisserna. Men rösterna som kontaktade mig var arga. De tyckte inte om sättet som användes för att få bort sittande ordförande.

Min gissning är, att det hände något som är ganska enkelt att förstå. Man röstade inte så mycket mot en ordförande för SKK som för en annan.

Tänk er att det finns många uppfödare, som är nöjda med SKK. Och så två grupper av uppfödare, som är djupt missnöjda – för att inte säga rädda. Den ena gruppen finns inom alla raser. De är rädda för blandrasaveln. De är rädda för att bli utkonkurrerade. De tycker inte om krav och regler – det ska bli lätt att göra rätt! Som om det någonsin hade varit lätt att bedriva renrasavel och som om inte svårigheterna ökar allteftersom generationerna i den slutna stamboken rinner iväg och extremaveln tar fart - och så ska det helst inte kosta något. Den här gruppen hittar ni i flera motioner inför KF och i CS proposition om att banta regelverket.

Den andra gruppen är trubbnosuppfödare. De syns också väl i motionerna. Inte alla trubbnosuppfödare! Men en del av dem har lyfts till sådana höjder i vågen av internationell trendförsäljning att de har blivit militanta på kuppen. De är ännu räddare för krav. Inte bara för att krav är dyra eller besvärliga, utan för att de kan komma att innebära förbud mot att föda upp trubbnosraser i den extrema form de har idag.

De två grupperna har ett gemensamt intresse. De vill få bort reglerna och inte prata om problemen så att köparna hör det. Det är vi som är SKK, säger de. Gör som vi vill!

Vad gör man för att få sin vilja igenom? Man slår sig ihop. Man röstar fram en ledning, som tillvaratar ens egna intressen. Nu kanske någon tycker, att det inte är något konstigt med det – så gör ju folk i alla organisationer och så bildas ju regeringar? Det stämmer. Men det finns två saker, som är konstiga i hundvärlden. Det ena är metoderna man är villig att ta till. Det andra är representationen.

SKK har runt 260 000 medlemmar. Ungefär 14 000 av dem är uppfödare, resten är vanliga hundägare. På detta Kennelfullmäktige fanns 172 delegater.

Var fanns resten av oss? Vi satt hemma eller var ute med hundarna och hade inte en aning om vad som pågick eller vem som skulle rösta för vad. Hade vi haft det, hade motionerna sett annorlunda ut och delegaterna också.

                                   *    *    *

Jag ber er att läsa igenom följande inlägg från SDHK, Svenska Dvärghundsklubben. Det skrevs förra året och ligger fortfarande kvar på klubbens hemsida, gissningsvis för att budskapet till hundägarna fortfarande anses viktigt.

Känner ni er väl representerade av personen som skrev det? Det hoppas jag att ni gör, för vare sig ni vill det eller inte, så valdes den personen in som suppleant i SKK:s Centralstyrelse.

Angående SLUs nya policy för artificiell insemination

Vet ni hur många trubbnosiga hundar som avlivades i Sverige 2019 på grund av andningssvårigheter? 49 stycken. 2020 var det 40. Då kan vi nog utgå ifrån, att det finns ett icke redovisat mörkertal, för de som kommit med är enbart hundar som veterinärerna rapporterat med ägarens tillåtelse och trubbnosfolket är duktiga på att tala om för sina hundägare vilka veterinärer de skall gå till. Uppgifterna finns i SKK:s verksamhetsberättelse och det visste förmodligen vice ordföranden i SDHK. Förlossningssvårigheter är vanliga i de mest populära trubbnosraserna. Det och andningsproblemen är anledningen till inseminationsreglerna. Det visste vice ordföranden naturligtvis också. Hon ville väl bara undvika, att SLU:s veterinärer påtalar det för hundägarna och tyckte att påtryckningar i form av bojkott var en bra metod att få till det.

Det är min övertygelse, att den som offentligt uttalar sig så som SDHK:s vice ordförande gör inte hör hemma i en organisation som vill ha hundägarnas och myndigheternas förtroende. Nu säger ni, att det kan inte jag bestämma och så är det förstås. Men de flesta hundägare och väldigt många uppfödare tycker nog ungefär som jag: vi behöver SLU, dess kunskaper och samarbete med SKK mycket mera än vi behöver den nya suppleantens attityd. Av våra veterinärer förväntar vi oss självständiga bedömningar som har med hundars hälsa att göra. Den vice ordföranden i SDHK klarar vi oss bra utan.

Vi hundägare behöver SKK. Men vi behöver inte SKK:s ledning som en  samlingsplats för stöddiga säljare utan intresse för andra intressen än sina egna. Vi behöver inte ett SKK i slagsmål mellan den gruppen och andra, tills myndigheter och lagstiftning griper in.

För att komma ur den rävsaxen (och kanske säkra sin överlevnad som sammanhållen organisation) behöver SKK en annan sorts representation.

En som representerar dem man säger sig representera.

Bodil Carlsson

Inlägget skickat för kännedom till SKK:s CS, SBK:s generalsekreterare samt styrelsen för SDHK.