torsdag 4 november 2021

EFTERORD

Tack, alla läsare som orkat följa med i inläggen om årets Kennelfullmäktige! Jag hoppas att de har varit mindre jobbiga att läsa än de var att skriva. Jag skrev inte allt det här för att jag tyckte det var roligt, utan för att jag tror att utan påverkan från oss vanliga medlemmar kommer ingenting att förändras. Och det finns en del saker, som skulle må bra av förändring.

Timmar och dagar av läsande av motioner, protokoll och annan redovisning har gått åt. Somligt har rent ut sagt gjort mig förskräckt och annat var sorgligt och svårt att skriva om, till exempel berättelsen om bulldoguppfödaren, som skickade foton på sina utställningsvinster till Länsstyrelsen för att visa dem hur fel de hade. Annat, däremot, är så mycket bättre än jag visste om.


”Sedan några år tillbaka erbjuder SKK raser som har tillräckligt med hundar som har ett HD- resultat tillgång till ett HD index vilket 44 raser har idag. Indexet uppdateras veckovis och presenteras på SKKs avelsdata. AK har beviljat ekonomiska medel för att utveckla ett gemensamt HD-index för Sverige och Norge. Avsikten är att möjliggöra gemensam avelsvärdering för HD i de berörda länderna. 2020 redovisade Försvarsmakten sina avelsframgångar genom att aktivt ha använt HD-index väsentligt kunnat minska frekvensen av hundar med sämre HD resultat än åren innan. ”

(Ur SKK:s verksamhetsberättelse 2019 – 2020, s 18)

Det som ryms i de där meningarna fanns inte på kartan, när jag skaffade min första valp för drygt trettio år sedan. Det har runnit mycket vatten under broarna på en enda hundägargeneration!


Sommaren 2019 kom hantverkare hit och reparerade uthus. Medan de hamrade och donade, pratade vi hund. Den ena killen hade bestämt sig – han hade funderat länge och nu ville han bli hundägare. Stort, snällt och musklat var det som gällde, pitbull var hans förstahandsalternativ och han hade redan börjat kolla annonserna på Blocket. Han visste inte ett skvatt om SKK mer än namnet. Han fick reggnumret på min collie och sedan följde mailkonversation över ett antal dagar. Med min tik som exempel lärde han sig hur man hittar Hunddata, hittar föräldrarna och deras föräldrar, ser kullsyskonen, tittar på deras veterinärdata och deras MH eller BPH, hur man hittar sin rasklubb och använder RAS för att få en uppfattning om vilka hälsoproblem man ska se upp för och hur man vet om en uppfödare är seriös – det är förstås den, som har många hälsoundersökta och dessutom är svårflörtad ! – och att man aldrig ska köpa en valp utan att ha träffat minst en av föräldrarna. Han mailade tillbaka: ”Herregud! Det är en hel värld att sätta sig in i!”

Han satte sig in i den ändå, därför att han tyckte att det var mödan värt. Till slut köpte han sin efterlängtade valp. Inte en som jag skulle ha valt - både rasen och risken för HD är för stor för min smak - men det var den sortens hund han ville ha och nu visste han det han ville veta. Han gjorde ett informerat val. När jag stötte ihop med honom igen i våras var han mer än nöjd, både med SKK:s information och med sin hund (och, vill jag tillägga, med sin uppfödare). Hur många blandrasuppfödare hade kunnat ge honom samma möjlighet?

Hur många kennelklubbar?

Här finns något värt att försvara.




En av de saker, som blev sorgligt påtagliga i genomläsning av motioner och protokoll från SKK:s egna kommittèer var skillnaden inte bara i kunskap, utan i själva inställningen till kunskap inom organisationen. SKK har folk, som kan leverera en statistisk överblick över HD-felens frekvens i olika raser före och efter att röntgenreglerna infördes. I samma organisations ledning (om än inte i samma kommitté) finns folk som på allvar ifrågasätter, om höftledsfel är ett problem och om röntgenreglerna har gjort någon skillnad. Personerna i den ena kommittén vet vad de talar om och kan visa varifrån uppgifterna kommer. Grannkommittén har åsikter och tycker att det räcker: fakta behöver man inte ta reda på. Det finns anställda hos SKK med god kännedom om rasrelaterade hälsoproblem och genetik. I samma organisation finns andra, som högt och tydligt talar om att dessa anställda är en snara om foten. Man undrar ju i sitt stilla sinne, vilken av grupperna som är ett arbetsmiljöproblem för den andra.

Hur en organisation skall kunna lösa såpass stora inbyggda motsättningar är svårt att förstå. En stark ledning med förmåga och vilja att tala om var skåpet ska stå är väl en förutsättning – men om högsta ledningen domineras av den ena gruppen, var hamnar skåpet då?

Vem som bestämmer är viktigt. Det avgör hurdana hundar resten av oss ska kunna köpa och hur vi kan veta, vad vi köper. Det är därför vi hundägare borde vara med och baxa skåpet på plats.


Det nya läget, när blandraser föds upp i varannan trappuppgång, när hundar importeras lagligt eller olagligt och när exteriör extremavel drar till sig hänförda applåder från ett håll och växande ogillande från ett annat - det läget kan inte hanteras genom att hundorganisationernas topp sluter sig i defensiv ilska inför verkligheten. En organisationskultur, som missleder människor så till den grad att de inte förstår att när Länsstyrelsen knackar på är utställningsrosetter inte är värda mer än det syntetmaterial de är gjorda av, kommer i slutändan att demolera de människornas självbild och livsinnehåll. Och vilka valpköpare vill SKK ha – de som man snyter åt sig ur flocken av trendkänsliga impulsköpare på Blocket eller de som väljer informerat och håller fast vid sitt val?

Vilka hundar vill man ha?


Nej, det här var inte alltid roligt att skriva om. Det var rätt jobbigt. Ibland tog jag extrapromenad med hundarna hellre än att fortsätta skriva. Men jag skrev ändå, för jag vet inte någon annan som gör det. 

Tack för att ni följde med!


Bodil Carlsson

Även detta avslutande inlägg är skickat till SKK:s CS och till SBK:s generalsekreterare för kännedom.

4 kommentarer:

  1. Du borde ändra bloggnamnet, jag tycker dina poster är intressanta för alla hundägare och inte bara collievänner.
    Tack för väldigt bra reflektioner och rapporteringen från KF och att du orkar sitta och rota i protokoll och mötesanteckningar m.m.

    SvaraRadera
  2. Det du skriver är sant, bra och viktigt! Även om jag själv är aktiv i en rasklubb så känns det som vissa krafter inom skk håller på med som något som är väldigt avlägset och riktigt korkat. Tack och lov för de vettiga och faktabaserade delarna som också finns!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen. Men som sagt - man undrar ju ibland hur de upplever sin arbetsmiljö.

      Radera
  3. "Vilka hundar vill man ha?" "Hur många blandrasuppfödare hade kunnat ge honom samma möjlighet?" Det är viktiga frågor. Utställningspremierade hundar som inte kan gå eller andas, "blandrashundar" som "föds upp i varje trappuppgång" eller friska hundar där avelshistoriken är transparent, oaktat de är "rasrena" enligt SKK's regler och normer. DET valet borde alltså vara lätt, men är inte alltid det. Särskilt när man tar upp den bedårande valpen, det lilla ullknytet i famnen och den pussar en på hakan... Då är det inte alltid lätt att kräva att se föräldrarna, fråga efter dokumentation etc.
    Så, det är viktigt avseende alla hundar att dokumentationen är tillgänglig, att det finns grad av regelverk med i avelsarbetet, att uppfödarna är seriösa.
    Men, det här gäller rasrena hundar såväl som blandrashundar. Och, SKK är inte den enda organisationen som reglerar avel. SKK är inte heller den enda organisationen hundar, som har seriösa avelsprogram där kompetens slår tyckande (eller borde göra det).
    Jag har viss erfarenhet och kunskap om de förkättrade "pudelblandningarna", här labradoodlevarianterna, fr a Australian Labradoodle och Cobberdog. Samtidigt vet jag att seriös uppfödning sker även för andra pudelblandningar, typ cockerpoo, maltipoo.
    När det gäller Australian labradoodle kan man få precis det du och den intresserade hundköparen in spe frågar efter.
    För Australian Labradoodle finns organisationer motsvaranden SKK; WALA (Worldwide Australian Labradoodle Association), ALAA (Australian Labradoodle Association of America) förutom Svenska Labradoodleklubben och andra lokala labradoodleklubbar i olika länder.
    Vad min kommentar vill visa är dels att "blandrasaveln" inte alltid står renrasaveln efter. Att man kan få allt det du med rätta kräver; dokumentation, transparens, bakgrund och regler kring sund och seriös avel även hos de som betecknas som blandraser. Men också att mycket av blandrasaveln är seriös och kompetent
    Sen vet vi att det förekommer Do It Yourselfavel i övrigt, men det gäller ju både renraser och andra.
    I övrigt – viktiga ämnen som avhandlas här. För alla hundägare. Bra att du orkar och ids informera, belysa och reflektera. Och alltså, det här gäller alla hundar.

    SvaraRadera