STUNDEN DÅ MAN TAPPAR HAKAN - 3)

KUS ordförande i sin ledare i Hundsport Special:

”Det finns många röster som vill införa fler och hårdare regler på hur avelsarbete ska gå till i syfte att tvinga fram en likartad avel överallt. Jag är säker på att detta vore förödande för hunduppfödningen som helhet.”

Stora ord med skrämselklockan ringande i bakgrunden. Dessbättre saknar de innehåll. Det finns ingen konspiration för att tvinga fram likriktning i någon hundras. Det jobbet är redan gjort: att skilja en svart storpudel från en annan är ingen lätt sak. Så varför skriver man så? Tror man det, för att det är vad man vill tro – eller vill man få andra att tro det och gå ihop för att försvara sig mot staliniseringen som ska föröda vår hundvärld?

Vilket det än är, finns det två saker som man i så fall behöver få förklarat för sig. För det första – och vi tar det i stora bokstäver - så var det INTE AVELSRESTRIKTIONER SOM TVINGADE FRAM EN EXTREMT LIKRIKTAD RENRASAVEL. Titta på hur verkligheten i er värld ser ut! För ras efter ras är allt från mankhöjd på någon centimeter när till svanshållning till exakt öronform till ljusare eller mörkare ögonfärg till noslängd till pälsfärg till pälskvalitet till storleken på vita tecken och det mesta däremellan redan styrt in i biologiskt absurd detalj. Den saken åstadkom utställningsvärlden och dess vid olika tidpunkter dominerande uttolkare av standarden med sina dominerande avelshanar alldeles själva. Om något har skapat begränsningar för aveln och försnävat avelsbasen, så är det ni. Sträck på er och ta emot applåderna!

För det andra – regelverk för aveln garanterar en frihet. Det skapar friheten att INOM REGELVERKETS RAMAR VÄLJA precis som man man vill. Inom regelverket har fingertoppskänslan fritt spelrum. Ni har flera tänkbara avelshanar med skapligt HD-index, acceptabelt MI och inte alltför stora tomma gropar i sina ögonbottnar? Jamen, då så. Fritt fram att välja! Stor hane? Liten hane? Bara välj! Med eller utan utställningsmeriter, med eller utan bruks- eller vallprov och – håll i er nu – med eller utan tippöron? Bara välj! Hanen med en personlighet som ni verkligen gillar eller en annan, som ni bara tycker är okej? Varsågod och välj!

Det enda frihet som regelverket tar bort är friheten att välja en hane med vackra öron men fula höftleder. Eller, i nästa ras, en med själfullt rundad skalle men tidigt debuterande blåsljud. Är det den friheten man suktar efter att få tillbaka? Då föreligger en rejäl intressekonflikt, för det är inte den friheten som vi valpköpare vill se. Och, SKK, allt flera uppfödare och rasklubbar ifrågasätter den friheten. Kunskaperna om genetik och hundhälsa växer hos många som håller på med renrasiga hundar, både inom och utanför uppfödarleden. Kanske börjar det bli dags att bestämma sig för vilken grupp man vill satsa mest på?

En inte helt okänd utställare och uppfödare i ett grannland ställdes inför det faktum att hans utställningshane inte fick gå i avel i Skandinavien på grund av sitt höftledsfel. Uppfödaren valde då att sälja den till England. Där fick hanen gå i avel. Man röntgar inga höfter där, så man hittar inga höftledsfel. Mycket smidigt! Alla som vill kan göra likadant. Den friheten är inte hotad. Men i Sverige - följ svenska avelsregler, gnäll mindre och kom ihåg en självklarhet:

OM NI VERKLIGEN VILL BREDDA AVELSBASEN OCH BEVARA DEN GENETISKA VARIATION SOM FINNS KVAR INOM ER RAS, SE DÅ TILL ATT SÅ MÅNGA SOM MÖJLIGT I KULLARNA HÄLSOUNDERSÖKS FÖR DE VANLIGASTE ALLVARLIGA FELEN!

Ni skulle hitta ett förvånansvärt stort antal tänkbara kandidater för er avel, om ni började där.

Bodil Carlsson