ORDET SOM BYTTE SIDA

A LOOK BACKJune 2007 AKC Gazette!French Bulldog Breed Column:

The original Constitution and By-laws of the French Bull Dog Club of America, written in 1897, begins:"Its object shall be to encourage the importation and breeding of pure French Bull-Dogs on the part of ladies and gentlemen, it being especially desirable to exclude professional element." As professional handlers did not exist in those days, "professional element" meant professional dog breeders as opposed to "ladies and gentlemen”.

Professionell har inte alltid varit det vackraste ordet i hundvärlden, men FCI:s nuvarande president verkar förtjust i det. Holländska kennelklubben, skriver Dr. Jakkel, borde ha sökt ”professionell” hjälp från FCI; FCI måste stötta ”professionella” uppfödare i motsats till de som bedriver avel i ”enskilda hushåll” - antagligen menar han vanliga privatpersoner, för vem utom kungliga familjer bor i andra hushåll än enskilda ? – och så förstås motsätta sig dessa valpfabrikanter, som tack vare den holländska regeringen nu slipper undan ”professionell” översyn. FCI:s president sätter faktiskt likhetstecken mellan ”professionella” uppfödare och kennelklubbsanslutna.

Tidig professionell hunduppfödare: mannen som kränger blandrasvalpar på gatan. Illustrationen från 1861 - 1862, hämtad ur Harriet Ritvos utmärkta bok The Animal Estate.

Som ni ser av citatet från 1897 års version av den franska bulldogsklubben i USA och av illustrationen, var det inte alltid på det viset att professionell var samma sak som fin, men tiderna förändras ju. I alla fall förändras ords betydelse. Att kalla alla rasklubbsanslutna uppfödare professionella är ändå djärvt, eftersom ordet betyder ”yrkesmässig”. Om Dr. Jakkel menar, att alla kennelklubbsanslutna uppfödare bedriver yrkesmässig avel, vaknar väl skattemyndigheter med spetsade öron i sina hålor lite varstans, men förmodligen är det inte alls det han menar. Han vill nog bara beskriva alla rasklubbsuppfödare som mycket kunniga inom sitt område. Är de?

Ett kännetecken för professionella människor brukar vara att de respekterar kunskap och bedömningar från andra professioner. Om man vet hur mycket möda och påläsning ett yrkesområde kräver för att man ska behärska det, är det lätt att förstå att samma sak gäller andra. Jurister brukar sällan tro att de vet bättre än elektriker hur ledningar skall anslutas; läkare brukar inte utgå från att de är duktigare än jurister på att kunna lagen; elektrikerna brukar lyssna på läkare och jurister, när det handlar om sjukdomar och paragrafer. Har rasklubbsanslutna trubbnosuppfödare varit bra på att ta till sig veterinärernas kunskap?

Inte särskilt, om man ska vara mild. Tvärtom, om man skall vara uppriktig. Och varför bry sig om vad veterinärerna säger, när man kan tjäna lika mycket pengar och få (minst) lika hög status i sina egna kretsar genom att inte lyssna?

Det är ingen slump att fabrikanterna i periferin slår sig på valpuppfödning. Inte många tänkbara försörjningsval ger lika mycket inkomster med så små kunskaper och så små arbetsinsatser i starten.

Inte många är så riskfria heller. Smuggla knark eller vapen – eller, apropå

ett aktuellt nyhetsinslag, importera kvinnor till lägenhetsbordeller - och det blir kännbara påföljder, om du åker fast. Vad får man för att smuggla oreggade valpkullar i en bil? Inte mycket. En skotsk rapport om valpfabriker säger rentav, att valpfabriker har blivit ett utmärkt alternativ till traditionell kriminalitet, för förtjänsterna är visserligen lägre än för knark och vapen, men det är riskerna också – och så finns alltid fördelen, att den som sysslar med både och kan hävda, att pengarna på bankkontona kommer från valpförsäljning. Massuppfödning som ett sätt att både tjäna och tvätta pengar, alltså.

Vad får den som säljer reggade inhemska valpar med förträngda andningsvägar?

Ingen påföljd alls än så länge, men det är något som kan komma att förändras i fler länder än Holland. Så rasklubbarna och de olika kennelklubbarna gör kanske klokt i att tänka över sitt ställningstagande i det här bråket, eller åtminstone tänka på hur de formulerar sig. Kanske finns bättre sätt att komma åt valpfabriker, hundsmuggling och köksavel på hundar med hälsoproblem än att skälla ut Hollands regering för en åtgärd som den är i sin lagliga rätt att genomföra – och som den knappast skulle ha tagit till, om den inte hade räknat med folkligt stöd.

Nu kommer alltså Holland som första land med en mild påföljd. Rättar sig holländska uppfödarna av extrema trubbnosraser inte efter de regler för noslängd som sittande regering beslutat om, får de inte regga sin valpar. Djurskyddsrätt går före uppfödarrätt, säger det holländska jordbruksministeriet.

Då ramlar taket in. Nätet är överfullt av öppna brev, mailboxarna sprängs. Vredens lågor flammar så höga att de skyndar på den globala uppvärmningen. Ordförande i den amerikanska respektive kanadensiska rasklubben för fransk bulldog börjar ett gemensamt öppet brev med felaktig information till sina rasvänner om vad Hollands beslut går ut på, fortsätter med att påstå att deras egna uppfödares valpar är utan hälsoproblem medan andra valpar är ”mindrevärdiga” och slutar med hot: de kommer inte längre att erkänna stamtavlor utfärdade av den holländska kennelklubben.

Vet ni vad det där kallas för i den verkliga världen?

Handelskrig.

Bodil Carlsson

.