Jag har inte dött. Vi gamlingar måste få retas lite med SARS-2, så jag håller mig kvar i livet. Men coronaveckorna liknar alltmera en osynlig bandvagn, som kravlar sig fram och trycker ner allt annat i backen och samtidigt gör det som var välbekant konstigt avlägset. Som om livet i februari var den fjärran forntiden, ni vet. Den nyfikenhet och läslust som klarar sig undan trycket från monotonin går åt till att försöka förstå vad som händer och vad som kommer att hända framöver. Hur hamnade vi här, där en förutsägbar pandemi och ett jämförelsevis beskedligt virus slår ut en världsekonomi? Hur blev vi stående med tomma lager? Hur hamnade vi här, där en svensk sjukvårdsregion kan mörka smittosiffrorna på sina äldreboenden?
Mitt i allt kommer ett meddelande från den holländska regeringen till den holländska kennelklubben. Ministern för jordbruks- och djurfrågor tackar kennelklubben och berörda rasklubbar för deras engagemang, men nej - regeringen ändrar sig inte. Man gör inget undantag. Sagt är sagt. Lagt kort ligger. Vill man få lov att utfärda stamtavlor för trubbnosraser i fortsättningen, så får man följa regeringens kravlista.
Den enda information på engelska som jag har hittat ligger på holländska kennelklubbens sida - klicka på länken och scrolla längst ner, så hittar ni den. Den holländska regeringen verkar vara överlupen med frågor om coronapandemin, men har ändå tagit sig tid att svara på min fråga om information på engelska - det hade de ingen och min holländska är inte den bästa, så tyvärr har jag bara den ena partens inlägg att gå på. FECAVA - det europeiska förbundet för veterinärer som jobbar med sällskapsdjur - har såvitt jag kan se inte kommenterat alls ännu, vilket kan bero på att nyheten är färsk. På SKK:s hemsida rapporteras den, av slutklämmen att döma som en varningsskylt även för svenska uppfödare: se upp, för så här kan det gå! Men bakgrunden är välbekant för oss alla. Innetrenden för hundar med alltmera missbildad ansiktsform finns överallt i de rika länderna sedan åratal tillbaka och ses som en djurskyddsfråga av veterinärer och många andra. Det var inte annorlunda i Holland. Trubbnosuppfödarna har där som här försvarat sina raser, eller sina försäljningsmöjligheter - beroende på hur man ser på saken - men i Holland har frågan har utretts på regeringens uppdrag. Det är det, som var annorlunda med Holland. En tillsatt kommitté av veterinärer har tittat på vad som är känt om hur trubbnosarnas anatomiska avvikelser orsakar andnings- och ögonproblem, gått igenom studier och tester och lagt upp ett program med sex kriterier för acceptabel trubbnosavel. Går båda föräldrarna till en kull igenom alla kriterierna, får kullen reggas. Brister en av föräldrarna på ett kriterium kan kullen ändå reggas, om den andra föräldern fyller alla kriterier. men bommar båda föräldrarna kriterierna, blir det inga registreringsbevis. Läs gärna igenom informationen i den holländska länken och se på illustrationerna - fotografierna är mycket tydliga om vad man vill rätta till.
Kriterierna säger att förhållandet mellan noslängd (längden mellan A och B på denna cavalier) och huvudlängd (längden mellan B och C) skall vara 0.5. Nosens längd skall alltså vara hälften av skallens längd. I ett övergångsskede accepteras som första mål en noslängd på en tredjedel av skallens längd, men slutmålet är halva längden.Vidare skall hundens ögonhålor vara så djupa, att ögat ligger kvar på sin plats utan att ramla ut vid ansträngning och inte så grunda, att ögat kan ramla ut; eller att ögat inte får plats i sin håla utan står ut med ständigt exponerade ögonvitor. Nospartiets hud skall täcka nosen, inte i brist på nos att täcka bilda sådana veck att hud och hår ligger an mot hornhinnan med kronisk smärtsam irritation som följd. Hundens hals får inte vara hur tjock som helst jämfört med bröstkorgens omfång - det sista kämpande luftstrupar behöver är extra tryck från en massa omgivande vävnad. Och så ska en hund kunna ses, utan att ständigt höras - särskilt inte när den vilar.
Mops nu - mops då.
Man kan i all ödmjukhet tycka, att detta är blygsamma krav på hunduppfödning. Men det tyckte inte rasklubbarna för fransk och engelsk bulldogg, bostonterrier, King Charles spaniel, japansk chin, mops, pekinese, shih tzu och några till. Regeringens förslag kom våren 2019 och några månader senare hade den den holländska kennelklubben samrått färdigt med rasklubbarna och begärde ett undantag från reglerna. Vilket undantag önskades? Självklart - man ville ha bort kravet på miniminoslängd. Det fanns, var man plötsligt rädd för, inte tillräckligt många hundar som skulle kunna användas i avel, om kraven gick igenom.
Nu i dagarna kom svaret från jordbruksministern. Det blir inget undantag.
Bodil Carlsson
Illustrationerna hämtade ur Fokken mit kortsnuitigen honden, 2019, Utrechts universitet, på uppdrag av Hollands jordbruksminister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar