BARFOTA?

 OM ETT OGENOMTÄNKT SVAR

Får en civilekonom läxa upp en professor i rättsvetenskap för okunnighet om juridisk teori och praxis?

Ja, självklart. Det får vem som helst göra, särskilt om man uttrycker sig med eftertanke och har på fötterna.

Får den ledande företrädaren för en stor och inflytelserik organisation kasta en vanlig medlems yrkestitel i ansiktet på henne för att hävda att hon antingen avsiktligt redigerar sanningen, eller inte känner sitt yrkesområde tillräckligt väl för att veta vad hon talar om?

Det är en annan fråga. Och den har inget lika självklart svar.

Collieägaren Eva Schömer, på arbetstid professor i rättsvetenskap, har i Dagens Juridik kommenterat ett beslut av SKK:s Disciplinnämnd. SKK:s VD Ulf Uddman svarar i samma publikation. Ulf Uddman inleder sin replik med att för DJ:s läsare förklara, att ”Disciplinnämnden (DN) /är/ helt fristående från SKK i övrigt”. Betydelsen av detta är inte alldeles glasklar .

På SKK:s beskrivs DN som en del av SKK:s organisation. DN:s ledamöter utses av Kennelfullmäktige. (Namnet Kennelfullmäktige betyder, för den händelse DJ:s läsare undrar, ”Hunduppfödartinget” och är SKK:s motsvarighet till riksdagen. Något ”Hundägarting” finns inte.) DN:s ordinarie ordförande  -som inte deltog i hanterandet av detta ärende - är själv uppfödare av den ras, som ärendet gäller, och står på samma sida som anmälarna i det som DN i den del av beslutet, som Uddman väljer att referera, kallar ”en långvarig och djupgående konflikt inom rasklubben”. En av de två anmälarna har säte i SKK:s högsta beslutande organ, CS, närmast motsvarande en ministerpost i regeringen. Den andra anmälaren bedriver hunduppfödning tillsammans med den första anmälaren. Den sammantagna bilden blir då kanske inte riktigt så enkel som att DN är ”helt fristående från SKK”. Rimligen är formuleringen att se som en följd av tidspress; en del av meningen har förmodligen fallit bort. Uddman måste ju mena, att när DN fattar beslut, så är nämnden i beslutsfattandet fristående från och opåverkad av SKK: s övriga instanser, delorganisationer, medlemmar och informella kontakter inom och utanför SKK. Vi vanliga medlemmar utgår från att så är fallet. Motsatsen skulle vara svår att förena med förtroende för organisationen.

Vidare skriver SKK:s VD, att DN ”arbetar efter allmänna rättsprinciper som förekommer i rättssamhället i övrigt.” Vi förutsätter , att så i görligaste mån sker. Dock finns två viktiga skillnader mellan samhället i stort och den ideella organisationen som kan vara bra att hålla i minnet. I vanliga domstolsärenden är handlingarna offentliga för att alla skall kunna ha insyn i rättsprocessen. Vad den anklagade har gjort sig skyldig till, vad försvaret hade att säga om saken, hur den dömande instansen har resonerat och vilken påföljd som utdömts, kan envar därför ta del av och bedöma rimligheten i. Detta är i själva verket en av grundprinciperna för rättsstaten.Så är det inte med DN:s handlingar. De publiceras inte. Ingen av oss medlemmar kan på egen hand läsa sig till vad DN avser, när den i det här ärendet med Uddmans ord fällt de anmälda för ”personangrepp och ett mycket grovt språk.” Vad kan de anmälda ha hävt ur sig för fula ord? I vilket sammanhang? Vad är tillräckligt grovt för att i DN:s ögon vara ”mycket” grovt? Hur lång tid har förflutit mellan de förgripliga orden och datum för anmälan? Hur gick det till, när de uppmärksammades och fördes vidare till DN? Det vet vi inte. Vi får tro domarna på deras ord, vilket inte är någon ”allmän rättsprincip i rättssamhället”. Snarare tvärtom, eftersom grundprincipen är att varje medlem i det land där lagen gäller skall kunna hitta såväl brottet som påföljden och väga dem mot varandra. Om ingen vet vad som får sägas eller göras utan risk att bli fälld, finns risken att vi beslutar oss för att det enda säkra är att inte säga något alls.

Vanliga rättsärenden kan överklagas. Det går inte att göra med DN:s beslut, om inte den anklagade har något helt nytt att anföra.. Sammantaget kan följden i värsta fall bli, att för att ha överträtt oklart definierade gränser för vad DN anser olämpligt kan en medlem kastas ut, eller beläggas med tävlingsförbud; eller få sin hund belagd med avelsförbud, även om hunden ifråga aldrig yttrat ett ont ord om någon funktionär - allt utan att medlemmen kan komma med invändningar och utan att andra medlemmar vet exakt varför detta hände. För många med hundintresset som livsstil är det nog t ex ett tävlingsförbud mera skrämmande som möjlighet och mera kännbart som straff än dagsböter i en vanlig domstol. Är detta en grogrund för tystnadskultur? Det kan vara svårt att helt avfärda den tanken.

Det är däremot lätt att förstå Uddman, när han förklarar att en ideell organisation måste skydda sina ideellt arbetande funktionärer från osakliga eller otrevliga påhopp – annars är risken förstås, att man snart inte har några funktionärer kvar. Därav följer tyvärr också, att ärenden där funktionärer ställs mot övriga medlemmar behöver hanteras så, att det inte upplevs föreligga en assymmetri i den vikt, som organisationen tillmäter olika medlemmars agerande gentemot varandra beroende på vilken ställning inom organisationen de har.

Ulf Uddman avslutar sin replik till Eva Schömer med att säga, att hon antingen medvetet ”förvränger de aktuella förhållandena” eller så är hon, ”sin titel till trots totalt okunnig om såväl juridisk teori som praxis”. Det är hårda ord från verkställande direktören för en mycket stor och välkänd organisation, som säger sig vara sig alla hundägares , till just en av alla vanliga hundägande medlemmar utan position inom organisationen Den riktiga ögonbrynslyftaren är emellertid inte det SKK:s VD säger, utan något som han utelämnar.

Tre medlemmar anmäls för att ha deltagit i en diskussion på nätet om hundaveln inom en ras, där det sedan länge existerar ett problem och sedan nästan lika lång tid pågått en periodvis oförsonlig debatt om problemet. Två av de anmälda fälls för att ha uttalat sig på ett sätt, som DN finner ”grovt” och nedsättande för en viss kennel, ägd av den anmälande funktionären. Vad gjorde den tredje anmälda medlemmen sig skyldig till?

Jo – hon återgav utan kommentarer officiell SKK-statistik för en kull från funktionärens kennel avseende det problem, som diskussionen handlar om. Att DN valde att fria är inte ägnat att förvåna. Det förvånande är, att kennelägaren med en framstående position inom SKK såg återgivandet av korrekt statistik som något lika anmälningsbart och anstötligt som det ”grova språkbruk” som fällde de andra två. Säger det något om organisationskulturen?

Förhoppningsvis inte. Förhoppningsvis säger det bara något om vad just den personen anser att andra har rätt att uttrycka.

SKK gör på flera fronter ett berömligt arbete för god hundhållning, för ökad kunskap om hundars hälsa och om deras betydelse för oss, och har med rätta fått en respekterad ställning bland de nationella kennelklubbarna. Den tillgängliga statistiken över hälso- och mentalitetsresultat är också något, som valpköpare och många uppfödare i andra länder avundas oss. Det finns med andra ord goda skäl för oss vanliga hundägare att stödja SKK genom vårt medlemskap. Det känns inte som ett lika gott skäl, när man som medlem får se på när tunga namn inom organisationen lämnar in anmälningar för ordval, som - inte minst med tanke på vilka tonlägen och ordval som tidigare tillåtits passera i detta och liknande sammanhang - lika gärna kunde ha mötts med en axelryckning . Ulf Uddmans replik till Eva Schömer kändes inte heller som ett gott skäl. SKK riskerar att uppfattas som att man har både kraften och viljan att statuera exempel för hur en diskussion får föras, men varken kraften eller viljan att ta tag i det som diskussionen handlar om.

SKK förtjänar bättre. Det gör den seriösa renrasaveln också.

Bodil Carlsson