måndag 7 december 2015

TVÅ KORTA SVAR OCH ETT LÅNGT

... samt en fråga på slutet.

Kommentarerna forsar in och det mesta är det gamla vanliga. Obehärskat råskäll från någon som absolut inte vill framträda med namnet -  snart tycker jag att man kan säga som Fröding:  på pannan och på gången känns Anonym igen.
För att vara hundvärldens skämt nr 1måtte jag väcka enormt mycket ilska med det jag skriver. Är det upptäckten att en av de slutna sidorna trots allt inte var riktigt så sluten? Eller insikten att minst en person som är medlem trots allt inte var riktigt så överens med rådgivarna?
Välkomna till verkligheten.

                                       *   *   *
Vi börjar med de korta svaren.

Kort svar nr 1) går till Anonym. Den orolige hundägaren får ingen ursäkt av mig. Han kommer att få något annat. Som  han och andra kanske kan ha nytta av - nu eller i framtiden.

 Kort svar nr 2) går till signaturen Rebecca:

Du har bara träffat veka och "flyktiga" collies.  Men trots det, säger du, väljer du inte att kritisera hundarna eller deras ägare. Det förstår jag, eftersom varken hundarna eller deras ägare kan skyllas för de mentala problem som collies fortfarande alldeles för ofta har. Det är inte mera normalt för en collie att vara ständigt ängslig än det är normalt för en mops att vara ständigt andfådd. Att bådadera förekommer är sannerligen inte hundarnas fel. Det beror på en felinriktad avel som pågått i årtionden. Om någon med erfarenhet av orädda, livsglada hundar -  du till exempel - vill ta på sig att hjälpa oss colliemänniskor fortsätta påtala den saken för de uppfödare som ännu inte har förstått det, skulle jag och många andra bara vara tacksamma.
Kan vi räkna med dig?

Jag medger att jag skäms lite, när jag läser att din malinois och din mops promenerar 15 km/dag i snitt och att mopsen dessutom springer med dig 6 km 3 dgr i veckan. Grattis till bra flås på både hund och ägare! 15 km gör mig tyvärr rätt slak, så min unga collie får nöja sig med runt 9 -10 km i snitt.  Jag mycket väl vet att det lämnar henne med minst lika mycket ork till kvar i kroppen, men så illa blir det, när man närmar sig pensionsåldern. Fast jag måste fråga en sak! Om  mopsar vanligen rör sig så mycket och så fort som din verkar göra, hur kommer det sig att det finns ett test som orolige hundägaren blev tipsad om av en insatt person, som svarar honom på Mopsbook:



                                                     
Bodil Carlsson                                      


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar