The Anatomical Record
© Wiley Periodicals, Inc.
November 2007
Volume 290, Issue 11
Pages 1325–1458
Från 2007 kommer det här omslaget, som illustrerar en studie om hundens näshåla. Näshålan hos hundar är liksom inte bara håla. Den är inte tom. Den är fylld av något som kan göra t o m en författare av en torr abstract oväntat lyrisk. Hör bara!
Så här låter de två första meningarna.
The canine nasal airway is an impressively complex anatomical structure, having many functional roles. The complicated branching and intricate scrollwork of the nasal conchae provide a large surface area for heat, moisture, and odorant transfer.*
"Luftvägarna i hundens nos är en imponerande komplex anatomisk struktur, som har många funktionella uppgifter. Näsmusslornas komplexa förgreningar och vindlande arabesker skapar ett stort ytområde, där värme, fuktighet och doftämnen kan överföras."* (min översättning)
Studien blir poetisk över spindelväven inuti hundhuvudet på bilden, men varför? Jo, det är så otroligt vackert gjort! Faktiskt. Det inritade vita på bilden är förstås inte spindelväv. Utan tunna, tunna benutskott klädda med tunna, tunna slemhinnor som bildar så många veck, så många sidogrenar, så många kurvor...
...att det räcker för att få inandad luft utifrån lagom fuktig och varm och det räcker för att skicka överskottsvärmen från en levande kropp ut i omgivningen!
Ni ser hur stor del av ansiktsskelettet höger näshåla tar på en normalnosad hund?
Det finns en anledning: den gör ett livsviktigt jobb.
Så här ser det ut sett inifrån. Det spröda vita i mitten är näsans inre skiljevägg. Runt om har ni hårda gommen.
En av Oechterings CT-bilder från näshålan på normalnosad ras (schäfer). De som skapade ornamenten som täcker det berömda slottet Alhambras väggar med slingrande symmetriska figurer hade inte mycket att komma med i jämförelse.
Och den som konstruerade den första hydrauliska pressen hade inte heller mycket att komma med. Inte i jämförelse med kraften i den mutation, som tryckte ihop ansiktsskelettet på den normalnosade hunden och lämnade det så här:
Det ni tittar på är resterna av näsmusslor i bakre näsgången hos en hund av den extremt trubbnosade rasen mops. Lite bråte i portgången är vad som är kvar, när platsen där de skulle ha funnits är borta. Den här hunden har inte mycket till näshåla. Var skulle den kunna ha näsmusslor?
4a) mellersta näsmusslan eller endoturbinatet
4b) bakre näsmusslan eller endoturbinatet
4d)endoturbinat IV
5f) öppningen mellan bakre näsgång och svalg
Bodil Carlsson
*Anat Rec (Hoboken). 2007 Nov;290(11):1325-40.
Så här låter de två första meningarna.
The canine nasal airway is an impressively complex anatomical structure, having many functional roles. The complicated branching and intricate scrollwork of the nasal conchae provide a large surface area for heat, moisture, and odorant transfer.*
"Luftvägarna i hundens nos är en imponerande komplex anatomisk struktur, som har många funktionella uppgifter. Näsmusslornas komplexa förgreningar och vindlande arabesker skapar ett stort ytområde, där värme, fuktighet och doftämnen kan överföras."* (min översättning)
Studien blir poetisk över spindelväven inuti hundhuvudet på bilden, men varför? Jo, det är så otroligt vackert gjort! Faktiskt. Det inritade vita på bilden är förstås inte spindelväv. Utan tunna, tunna benutskott klädda med tunna, tunna slemhinnor som bildar så många veck, så många sidogrenar, så många kurvor...
...att det räcker för att få inandad luft utifrån lagom fuktig och varm och det räcker för att skicka överskottsvärmen från en levande kropp ut i omgivningen!
Ni ser hur stor del av ansiktsskelettet höger näshåla tar på en normalnosad hund?
Det finns en anledning: den gör ett livsviktigt jobb.
Så här ser det ut sett inifrån. Det spröda vita i mitten är näsans inre skiljevägg. Runt om har ni hårda gommen.
En av Oechterings CT-bilder från näshålan på normalnosad ras (schäfer). De som skapade ornamenten som täcker det berömda slottet Alhambras väggar med slingrande symmetriska figurer hade inte mycket att komma med i jämförelse.
Och den som konstruerade den första hydrauliska pressen hade inte heller mycket att komma med. Inte i jämförelse med kraften i den mutation, som tryckte ihop ansiktsskelettet på den normalnosade hunden och lämnade det så här:
Det ni tittar på är resterna av näsmusslor i bakre näsgången hos en hund av den extremt trubbnosade rasen mops. Lite bråte i portgången är vad som är kvar, när platsen där de skulle ha funnits är borta. Den här hunden har inte mycket till näshåla. Var skulle den kunna ha näsmusslor?
4a) mellersta näsmusslan eller endoturbinatet
4b) bakre näsmusslan eller endoturbinatet
4d)endoturbinat IV
5f) öppningen mellan bakre näsgång och svalg
Bodil Carlsson
*Anat Rec (Hoboken). 2007 Nov;290(11):1325-40.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar