MOPSPIGGA?

                                                 Mopsar. 1894.

Brachycefala är de, men det kan man vara och ha ett gott liv ändå. Allt beror på graderna! Någon tycks ha amputerat öronen på den vänstra hunden, troligen med vass kniv strax efter födseln. Ännu hade ingen kommit på tanken att redan i befruktningsögonblicket  amputera delar av de övre luftvägarna med det  trubbiga redskap, som kallas systematisk genetisk selektion för missbildningar och som fortfarande är tillåtet och i bruk.



Universitetskliniken för smådjur i Leipzig  tillhör den veterinärmedicinska fakulteten vid Leipzigs universitet. Sannolikt är den  inte  ett tillhåll för rabiata djurrättsaktivister eller för folk utan kunskaper på fötterna. Smådjurskliniken har en sida, skriven på lättförståelig och inte alltför tungt fackspråklig engelska, med svar på vanliga frågor om hur andningsproblem uppkommer hos extremt brachycephala hundraser. Välkomna att läsa själva!  (Ni får tills vidare googla er fram till Universitätsklinik für Kleintiere+Leipzig+FAQ+brachycephaly, för jag kan inte få länken att fungera.)

FAQ-sidan svarar på frågan om hur brachycephali hos hund uppkommer. Selektiv avel!  "Extreme brachycefaly is a man-made inherited disorder that results in severe life-long health problems for dogs." 

Den svarar på frågorna om vad som förändras, när ansiktsskelettet inte längre ger utrymme åt tänder, gom och gomsegel; när näsborrarna knips ihop till springor;  när näshålans strukturer inte längre räcker till för att fukta och svalka ner inandad luft; den beskriver konsekvenserna av det allt större arbetet med att dra in luften vid inandning och sedan aktivt pressa ut den igen i ställer för att den som hos oss och  normalt byggda hundar passivt andas ut utan ansträngning. Det blir värre medan hunden blir äldre, för i struphuvudet och i bronkerna grovnar slemhinnorna successivt  och bildar sekret för att skydda sig mot det pressade luftflödet - vilket ger ännu mindre utrymme för luftpassage. I andra veterinärmedicinska texter kan man läsa att struphuvudet kan bli så uttänjt av det onormala trycket från in- och utandningsluft att det till sist mer eller mindre faller ihop. (Om ni kan läsa den meningen utan att känna  ångest trycka till över er egen strupe, så är ni tuffare än jag.)



Så har de här raserna alltid lidit av andningsproblem? "No, they have not. When one looks at pictures of pugs and bulldogs  from 100 years ago, these dogs had distinct noses. In fact, back then a pug was considered an athletic dog capable of strenuous exercise; the German  mopsfidel is still used and means "fit as a pug". Tyskan säger alltså "pigg som en mops" där svenskan säger "pigg som en mört". Ser ni  bog- och ländmusklerna på den stående 1894-mopsen med "distinkt nos" avteckna sig under pälsen? Den hunden kunde andas tillräckligt för att kunna springa upp muskulatur. Han är en brachycefal hund utan ett brachycefalt luftvägssyndrom.

Framförallt svarar sidan mycket tydligt på frågan om snarkningsljuden. De är har inget gemensamt med  med spinnandet från en belåten katt, eller med grymtningarna från en gris som pratar med andra grisar.  Att hundar snarkar är  inte gulligt alls.  "Noisy breathing or snoring sounds, especially when the dog is awake, are signs of abnormal narrowing of the upper respiratory tract. A normal upper respiratory tract does not produce snoring sounds at rest or even during strenuous exercise." Min kursivering och här är min översättning:

 De övre luftvägarna hos en normalt byggd hund åstadkommer inte snarkljud i vila eller ens under hård ansträngning.


Sidan slutar i en sammanfattning, som många borde fundera över. 

"The demand for healthier purebred dogs is growing ever stronger and emanates from almost all continents. It is evident that a very important component of purebred dog breeding has been missing throughout its history: independent and professional quality control."
 Kravet på bättre hälsa hos renraserna växer sig hela tiden starkare och kommer från  nästan alla delar av världen. Det är uppenbart, att en mycket väsentlig komponent i renrasavel har saknats genom dess historia: oberoende, professionell kvalitetskontroll.

Ja, det kan man tycka. Min uppfattning har med åren kommit att bli, att den där frånvaron av kunskap utan egenintresse har kostat våra hundraser väldigt mycket.  Genomgående i den vid det här laget rätt långdragna stormen på sociala medier, TV och tidning om LS Skånes djurskyddsinspektioner hos kortnosuppfödare och om veterinäruppropet är ju att de högsta skriken kommer från dem som har position och pengar inbyggda i kortnosaveln så som den ser ut idag.
Varför skulle vi tro att de som har mest att förlora på en förändring skall vara de som är mopspigga på att få igång den?


Bodil Carlsson