I VÄNTAN PÅ TILLSTÅND: SNITTET FÖR RASEN

 Folk i farten  har sällan tid att läsa igenom långa texter. Vill man nå fram, skall texten vara kort och illustrationerna slagkraftiga. Därför blir det sista inlägget i serien om extrema trubbnosar en sammanslagning. De som redovisats hittills -  studien som gjordes i Cambridge av andningsfunktion och den som gjordes i USA på blodgaser - gav en bild av hur extremt trubbnosiga hundar kan leva.
Jag väntar på klartecken för att låna illustrationer till ett inlägg om hur och vid vilken ålder de dör. Men här har ni i väntan på den en rapport om hur de föds. Fettningen och översättningen av den sista meningen är min.

• 
  

J Small Anim Pract. 2010 Feb;51(2):113-8. doi: 10.1111/j.1748-5827.2009.00902.x.

Proportion of litters of purebred dogs born by caesarean section.

Evans KM¹, Adams VJ.

Author information

Abstract

OBJECTIVES:

To describe the frequency of caesarean sections in a large sample of pedigree dogs in the UK.

METHODS:

Data on the numbers of litters born in the previous 10 years were available from a cross-sectional study of dogs belonging to breed club members (2004 Kennel Club/BSAVA Scientific Committee Purebred Dog Health Survey). In this survey 151 breeds were represented with data for households that had reported on at least 10 litters (range 10-14,15): this represented 13,141 bitches which had whelped 22,005 litters. The frequency of caesarean sections was estimated as the percentage of litters that were reported to be born by caesarean section (caesarean rates) and are reported by breed. The dogs were categorised into brachycephalic, mesocephalic and dolicocephalic breeds.

RESULTS:

The 10 breeds with the highest caesarean rates were the Boston terrier, bulldog, French bulldog, mastiff, Scottish terrier, miniature bull terrier, German wirehaired pointer, Clumber spaniel, Pekingese and Dandie Dinmont terrier. In the Boston terrier, bulldog and French bulldog, the rate was > 80%.

Vanligheten var över 80%.

 Texten som kommer är ett referat av en veterinärmedicinsk rapport om dödsorsaker och ålder vid dödsfall hos ett antal extrema trubbnosar. Den publicerades sommaren 2015, men jag har inte sett den kommenterad av någon av de berörda rasklubbarna. Illustrationerna kommer från en annan veterinärmedicinsk rapport. Den har funnits tillgänglig på nätet i åtta år. Jag hittar inga synpunkter på den heller hos de berörda rasklubbarna.
Jag vill redan nu tala om, att en del av er kommer att ta illa vid sig av illustrationerna. Jag gjorde det. Jag hade  inte föreställt mig att en hund kunde ha så litet av sin arts normala andningsvägar i behåll.
Och jag hade verkligen inte kunnat tänka mig att någon vill att det ska fortsätta så. Överhuvudtaget måste jag säga, att för min del har upptäcktsfärden genom de extremtrubbnosade hundarnas tillvaro har varit sådan  att jag gång på gång tänker: "Det här kan inte vara sant!"

Men jag har en fråga till er läsare.
Hur länge har det varit möjligt att avla fram hundraser med så stora huvuden, så trånga bäcken och så nedsatt syresättning i blodet att normalförlossning är en ren chansning?
Mitt svar: precis lika länge som det har varit möjligt att betala för kejsarsnitten och ändå kunna sälja valparna med vinst.
Vilket är ert svar?

Bodil Carlsson