SM FÖR ARRANGÖRERNA

Så var detta collie-SM över! Hur jag nu hamnade i arrangörsledet ytterligare en gång vete sjutton. Jag lovade mig själv en gång i tiden, aldrig mer, men det löftet har jag brutit många gånger vid det här laget :-) Jag och två av kamraterna i SM-kommittén konstaterade att vi varit med och arrangerat så många SM att vi tappat räkningen, men vi var alla tre med då SM startade för snart 20 år sedan uppe på Åkerby kursgård. Hu vad tiden går!

De saker jag tog på mig ansvaret för då vi i SM-kommittén började planera för nästan 2 år sedan var att jaga sponsringspriser och köket under helgen. Inga småsaker men lite utspridd arbetsbörda. Många var timmarna jag spenderade i telefonen och ff. a. framför datorn under hösten 2010 och vintern 2011. Det var nog en del tilltänkta sponsorer som tyckte jag var en tjatiger käring ... :-) Men det resulterade i en hel del fina priser till alla deltagare och några lotterier räckte priserna till också.

Tro inte att ett SM ror sig själv i hamn, det är ett jättejobb för alldeles för få personer! Tänk er allt från tillstånd från markägare för alla spåren till inköp av rosetter, domarpriser, mat och snitslande av spår, raggande av figuranter, fixande med katalog och alla anmälningar - ja listan kan göras oändlig. Många mil i både bilen och benen blev det innan alla spår var klara och när vi trodde vi var nästan färdiga - vad händer? Jo en hel hoper skogsarbetare går loss på några av de färdigsnitslade spåren, mamma mia!! Men sånt händer, så det var bara att bita i det sura äpplet och fixa fler. En annan incident var med rosetterna. Paniken var nära då vi räknade CK-rosetter och upptäckte att vi definitivt hade för få, men det löste sig tack vare en av mina underbara valpköpare som tog vägen om rosettfabriken innan hon landade i Örebro. Man tror man tänker på allt men icke! Hjärnan räcker inte till och inte alla hopslagna kloka huvuden heller, det är alltid missar man kommer på efter vägen, men det hör till.

Sen att vara matmamma till ett helt SM och även ta på sig att ”laga” maten till kvällsaktiviteterna var väl i största laget för mig och Johanna, som var min trogna vapendragare i köket, men vi grejade det också :-) Det blev så då vi tittade runt bland cateringfirmor och såg priserna, de var inte roliga kan jag säga.

Fredagen var ”enkel” i köket, mest mackor och hembakt kaffebröd som skulle fram och sen var det grillat till kvällen.

Upp före fem på lördagen för att fixa korgar med fika mackor och annat gott till alla funktionärer, i säng seeeeent efter kvällsaktiviteterna, det tog på krafterna men de flesta reaktioner från deltagare och funktionärer har varit positiva och många har velat ha receptet på min familjs sommarspecialare marinerad rostbiff.

Upp nästan lika tidigt på söndagen men då behövde vi bara tänka på fiket i klubbstugan och maten till alla funktionärer så den var inte så ansträngande. Men när jag nu har chansen - stort tack till alla medhjälpare i köket som jag fick köra med, gammal som ung!

I ljuset efter SM kan man konstatera att saker och ting gick fel, ex. en liten valp fick ett sår på hornhinnan och den uppgift som valpens matte tagit på sig fick snabbt läggas på någon annan. Priser från huvudsponsorn kom men var alldeles för lite. Ny leverans kom men även den var fel, men det ordnade sig det också! Personer som lovat hjälpa till med ett eller annat dök inte upp, vad gör man då?? Ut och samlar några av våra vänner och bekanta från Sveriges avlånga collieland som självklart ställer upp och det mesta löste sig på bästa sätt även om folk som satt och väntade på att något skulle hända på lydnadsplanen fick vänta en stund.

Många skratt och en och annan tår fälldes också kan jag lova, många kramar utdelades oss arrangörer emellan och i stort sett är jag jätteglad och nöjd att vi rodde detta stora arrangemang i hamn, men det känns skönt att det är över och jag lovar det känns jätteskönt attkänna att nästa år ska jag bara glida omkring och njuta på SM i Ystad. Lycka till Södra LO!! Vi ses nästa år!

Elisabeth Pettersson