RENRASERI

Sugna på mera trubbnoseri i regnet under helgen? Längtar efter annat att titta på än alla leriga tasspår på golven?

        Detalj från känd  målning av Toulouse-Latrec 1888. Vilken ras gissar ni på?

Trubbnostokerier är inte någon bristvara på sociala medier och annorstädes just nu, men börja med det här. Det är inte så svårläst som man kan tro och det ger lite perspektiv. Framför allt är det sakligt och sansat. Det är den rapport*  med förslag till åtgärder, som den holländska regeringen redan i början av 2019 gav veterinärmedicinsk expertis i uppdrag att utarbeta för aveln av extrembrachycefala hundar i Holland. Åtgärderna som föreslogs då och som har antagits nu –förändringar i förhållandet mellan noslängd och skallens längd, näsborrarnas öppning, ögonhålans storlek och annat – har utarbetats av fem specialister i veterinärmedicin vid Utrechts universitet. Den sjätte specialisten är Dr. Marjan van Hagen vid Departement of Animals in Science and Society, också Utrechts universitet. Det är hennes namn, som står på rapporten, eftersom hon var den, som fick uppdraget att ta fram den. Marjan van Hagen har publicerat 20 vetenskapliga rapporter om sällskapsdjur, om designerkattraser, om boxer, om hundaggressivitet mot människor m m. Ingen av dem har jag läst och kan förstås inte bedöma Dr. van Hagens kvalifikationer. Men alla som tror, att den holländska regeringen väljer en person med klen veterinärmedicinsk kunskap till uppdraget att ta fram en rapport om hälsa hos hundar – särskilt en rapport, som man i förväg vet kommer att skapa stort rabalder – kan räcka upp en hand.

Ni kommer inte att känna er ensamma.

 

Med näven i luften sitter bland andra Hugh Gent, ordförande i Australian Kennel Council Ltd, en av många brevskrivare efter Hollands beslut att begränsa hur kortnosade kortnosade hundar får vara just i Holland, om deras uppfödare inte vill riskera att bryta mot holländsk lag. Mr. Gent skriver till den holländska kennelklubben och han är är djupt, djupt oroad. Oroad för att utkorsning kommer att medföra en ”förlust i genetik från många generationer av hundar” som har hälsotestasts utan hittade fel. Oroad för att ingen har förstått hur en genetisk flaskhals kommer att skapas av snabba förändringar i exteriör. Och oroad för att han, eller de han talar för, känner som att de har hittat ett allvarligt fel i rapporten. Det gäller – förstås, frestas man säga - noslängd i relation till skallens längd och den australiska kennelklubben avser att komma med ett ”forensiskt svar” på detta alldeles strax. Forensisk är ordet för det som hör till lag och rättsväsende - som i forensisk medicin, samma sak som rättsmedicin. En kennelklubb skall alltså leverera ett rättsligt svar på veterinärmedicinska mätningar som utgår från tre väl definierade anatomiska punkter på hundars huvuden.

Förstår Mr. Gent vad han säger? Jag gör det inte och inte de infödda engelskspråkiga hundmänniskor jag har frågat heller. Men, som en av dem sa – det blir säkert en spännande fortsättning. Medan vi väntar, titta på den här videon. Den europeiska veterinärorganisationen FECAVA postar den på facebook.

FECAVA

 Det kanske är så, att alla de där tidigare generationerna av hundar hälsotestades utan att några fel hittades, som Mr. Gent säger. Men så här såg det ut för den nu levande generationens hundar alldeles nyss  på den veterinära IVA-avdelningen i en holländsk stad under en värmebölja. Vilken ras gissar ni på?

För sex år sedan skickades en enkät ut till smådjursveterinärer på den södra halvan av klotet. Inte Australien, men New Zealand. Hur såg de på hälsan hos renrasiga hundar?

”The most commonly reported inherited disorders were hip dysplasia, brachycephalic syndromes and elbow dysplasia. Of 207 respondents, 100 (48.3%) had advised clients against purchasing a pedigree dog due to common inherited disorders and 183 (85.6 %) considered the health and welfare of some breeds to be too compromised to continue breeding.”*

Mr. Gents brev säger ingenting om att en sjättedel av grannlandets cirka 600 praktiserande smådjursveterinärer hade avrått sina kunder från att köpa renrasigt. Eller att nästan en tredjedel ansåg att hälsa och välmående hos vissa raser var så illa åtgångna, att det var ett hinder för fortsatt avel. Han nämner inte, att extremtrubbnosarnas problem i veterinärernas erfarenhet hamnade högst upp på listan tillsammans med armbågsfel och höftledsfel. Och minst av allt nämner han, att ingen uppfödare avsiktligt strävar efter fel i armbågar och höftleder – till skillnad från extremtrubbnosuppfödarna, som ihärdigt producerar just den anatomi, som skapar problemen. De vill ha rätten att fortsätta göra det och det är vad bråket handlar om.

Mr. Gent säger i stället, att inga problem existerar. Hollands regering har tagit till ”maskingevärsmetoden” mot dessa raser, där en majoritet, hävdar han, varken har andningsbesvär eller ögonskador orskade av formen på deras huvuden. Det är, som vi vet, inte riktigt vad veterinärerna i ett antal länder förutom Nya Zealand anser.

Om man på allvar tror, att utkorsning skulle vara en genetisk förlust för en ras som har avlats så hårt, att det inte finns tillräckligt många tänkbara friska avelsdjur kvar att välja på för den uppfödare som vill följa sitt lands djurskyddslag – vad har man då lärt sig under alla år som man har hållit på med hundavel? Om man inte ser den snabba förändringen i utseende som trubbnosraserna har gått igenom och inte förstår att den selektionen faktiskt skapade en genetisk flaskhals -alltså, om man inte förstår, vem som har försatt en ras i situationen att det i värsta fall inte finns tillräckligt många djur med fria andningsvägar kvar att avla på – på vilka meriter sitter man i styrelsen för en kennelklubb? Vem talar man för då?

Jag hoppas och tror, att det finns en framtid för renrasiga hundar, men den framtiden ligger inte i försvar av oförsvarlig avel. Det finns några mycket bra skäl att välja hund från en kennelsklubbsansluten uppfödare, men den lojalitetsdemonstration för extremaveln som pågår just nu är inte ett av dem. Och om ni tycker att Gents brev var pinsamt – då skall ni läsa vad den amerikanska kennelklubben kommer dragandes med. Mr. Gent må ha glömt bort, att de kortnosade hundarna inte alltid har sett ut som de gör idag. En gång såg de ut så här. Men AKC tar det hela några steg längre.

.

Den amerikanska kennelklubben hittar på en egen historieskrivning för att försvara uppfödarrätten att få dem att se ut som de gör idag.

                                             

Alla vi, som inte tycker om att se det här, eller vill höra snarkandningen från unga djur som rör sig i makligt promenadtempo - vi är organiserade djurrättsaktivister.

Bodil Carlsson

*Flera försök att få direktlänk att fungera misslyckas. Googla tills vidare på Marjan van Hagen+breeding+brachycephalic+dogs, så hittar ni det holländska originalet och den engelska översättningen.

**Farrow, Farnworth, Keown, 2014, publicerad i New Zealand Veterinary Journal