Det är inte lätt för en
utomjording att förstå sig på de internationella
hundorganisationernas uppbyggnad. Antagligen speglar varje
organisation traditioner och prioriteringar i just sitt land, så att
en kennelklubb i det ena landet kan vara ganska annorlunda i sitt
sätt att tänka och fungera än samma organisation i ett annat land.
Men den amerikanska kennelklubben måste ändå vara i en klass för
sig själv – hoppas jag.
Man kan inte bli medlem
i AKC. Organisationen har inga individuella medlemmar - den titulerar
sig ”klubbarnas klubb” . Den har 500 ingående medlemsklubbar,
både rasklubbar och geografiska klubbar, med sisådär 5 000
”affiliated clubs”. En paraplyorganisation, alltså? Kanske – eller en smart upplagd
affärsdrivande verksamhet, som låtsas vara något annat.
With 125 years of
experience in the study and welfare of dogs, the AKC is a leading
expert on dog ownership, care, well-being and public policy issues
that pertain to dog ownership. (Från AKC:s hemsida)
AKC omsätter en del
pengar. Årsrapporten 2018 talar om 92,9 miljoner dollar i intäkter.
Registreringsavgifternas andel samma år är drygt 33 miljoner dollar
– en tioprocentig ökning jämfört med 2017. En rimlig gissning kan väl vara, att raser som fransk och engelsk bulldog står för en del av den förbättringen i bokslutet. Att posta iväg
stamtavlorna till ägarna av dessa registrerade hundar drar in
ytterligare 7,7 miljoner dollar. Under posten ”DNA-tester och andra
produkter” finns intäkter på 5,2 miljoner dollar. Om ni läser
den meningen och tycker att ni plötsligt förstår varför
amerikanska uppfödare numera inte kan tala om hälsa hos hundar utan
att börja prata DNA-tester, så har ni samma känsla som jag.
AKC har sedan ett par år en egen digital
TV-kanal, där vanligt folk kan titta på gulliga
valpfilmer,träningstips och hjärteknipande videosnuttar, medan de
som AKC kallar sina ”kärnmedlemmar” kan se livestreamade
utställningar i oändlighet:
The
AKC.TV online library houses hundreds of hours of video on
dog-specific topics. The wider pet-owning public is well served by
AKC.TV, which features puppy videos, human-interest stories, training
tips, and breed-specific information. Happily for our core
constituents, AKC.TV also offers live-streaming coverage of dog shows
and trials around the country, complete with expert commentary and
top-quality production values. Fanciers can now watch dog shows
anywhere they want, live or recorded.
Produktionsvärden av
toppkvalitet? Om ni begriper vad de orden syftar på, maila mig. Lättare att förstå är åtskillnaden som görs mellan enkelt hundfolk och AKC:s "kärnmedlemmar".
AKC har skaffat sig en separat
avdelning för Government Relations. Ett eget utrikesdepartement, om
man säger så, med siktet inställt på lagstiftning. ”Tracking
and reviewing legislation for potential impact on fanciers and the
general dog-owning public” är vad GR-avdelningen sysslar med, att hitta och bedöma lagstiftningens potentiella effekt på
fanciers (utställningsentusiaster, samma som
”kärnmedlemmarna”) och den vanliga hundägande allmänheten.
AKC har också skaffat egen
PAC, en politisk aktionskommitté med 60 000 dollar i kassan, som ska
hålla koll på lokala politiska kandidater inför valen. Inte för
att man sysslar med lobbyism, förklarar man, absolut inte –
lobbyister hyr man inte och det är förbjudet att lobba redan valda
politiker i de lagstiftande församlingarna. Däremot vill man ju gärna i
förväg veta hur hundvänliga kandidaterna är och om de har planer
på att införa lagar, sådana som i Holland till exempel, som
stryper uppfödarnas och hundägarnas frihet. Personen som leder
AKC:s utrikesdepartement sitter i styrelsen. De som AKC vill
rekrytera till sin PAC är fotfolket i klubbarna ute i kommunerna och
delstaterna, som kan lyfta på luren och ringa politiker utan att
belasta AKC med några lönekostnader.
Hur ser AKC:s utgifter ut?
Intressant fråga. Intäkterna låg alltså på drygt 92 miljoner
dollar för två år sedan. Största posten på utgiftssidan är just
lönekostnader – drygt 42 miljoner dollar. Min gissning är att
AKC:s styrelse inte behöver oroa sig för sin ålderdom.
Nästa stora utgiftspost
är hyra. Det kostar att bo flott.
2017 flyttar AKC från
sina lokaler på fashionabla Madison Avenue i Manhattan till ett hus
på superfashionabla Park Avenue, genomfartsleden som är känd för
”höga fastighetspriser och sin rika befolkning”, som Wikipedia
säger. På Park Avenue håller stora och välkända företag till,
så AKC är i gott sällskap. Dess runt 100 anställda sammanträder och reggar i förtjust fotade och beskrivna lokaler. På bottenvåningen ryms Museum
of the Dog – en stor konstsamling med målningar och skulpturer av
hundar, dit allmänheten har tillträde för 15 dollar. För den som
inte är allmänhet erbjuds något som inte går att få i AKC, nämligen
individuellt medlemskap. Det enklaste kostar futtiga 60 dollar och
heter inget särskilt. För 500 dollar får man ett Blue
Ribbon-medlemskap, för 1 000 dollar ett Best of Breed, för 2 500
dollar ett Champion-medlemskap, för 5 000 ett medlemskap som heter
Grand Champion och för 10 000 dollar det finaste av det fina –
Best in Show! Skatteavdraget och andra förmåner för varje dyrare
medlemskap anges noga. Best in Show-medlemskapet berättigar till ett
skatteavdrag på 8 831 dollar plus gratisbiljetter till
Westminster-utställningen plus en privat middag för 12 gäster med
museichefen som värd plus möjlighet att använda museet för en
privat tillställning.
Det där kan man skratta
åt. Det skulle inte gå hem här. Men hur var det nu med
årens samlade kunskap om hundar och deras välmående? I november
2019 lärde AKC:s hemsida ut hur viktigt det är att hundar tränas
att ligga instängda i bur i sitt hem. En ”hundtränare” stod för
råden. Ett par begripliga argument fanns – säkert med bur när
man åker bil med hunden, praktiskt med bur om hunden har blivit skadad och
måste hållas stilla – men de viktigaste argumenten handlade om
annat. För det första – att vara instängd i en bur lär en valp
att bli rumsren. Den vill ju inte kissa ner sin bädd. Eller hur?
Argument nummer två: hund i bur skapar trygghet för hunden och
sinnesfrid för ägaren. Vet ni vad buren dessutom gör? Den bygger
upp musklerna i valpens urinblåsa och tarm, så du slipper städa
upp så ofta. Och så lär den din hund att frihet är ett
privilegium, som den måste förtjäna.
Dogs instinctively
try to keep their sleeping areas clean. As such, the crate helps
puppies learn to hold and strengthen their bladder and bowel muscles,
making housebreaking less of a chore for you and your dog.
“When they’re
puppies, the crate really is the major tool that will help you house
train,” says trainer Heike Purdon. “It teaches them that freedom
is a privilege and you get more space as your house training skills
become better.”
Att valpar och småbarn
behöver tid för att nervsystemet ska hinna få kontroll över
reflexen som får en full blåsa eller tarm att tömma sig är rätt
grundläggande kunskap. Det har inte ett skvatt med tjockleken på
några muskler att göra. En liten valp kan lika lite som ettårigt
barn förstå att om den håller sig, då meriterar den sig för
rörelsefrihet i hemmet. Man behöver inte ha haft så många småbarn
eller valpar för att veta det. AKC, hundkunnighetens
frontorganisation, har tydligen inte den vetskapen. De hundratjugofem åren räckte väl inte till. Eller var det
försäljningen av burar i nätbutiken, som var det viktiga?
Inlägget visade fint
fotade hundar i snygga burar. Jag tittar på det idag och undrar
fortfarande samma sak. Hur mycket sponsrade burtillverkaren AKC med
för att få den reklamen utlagd på AKC:s hemsida?
AKC är en
non-profit-organisation – en ideell förening, skulle vi väl säga.
I USA fungerar det så, att non-profit-organisationer är
skattebefriade och donationer till en sådan förening berättigar
till skatteavdrag för givaren. Många kyrkor i USA opererar under
samma villkor. Inte så sällan leds de av pastorer, som bor i
mångmiljonvillor och åker till sina gudstjänster i dyra bilar –
när de inte säljer undergörande prylar via sina TV-kanaler. Mitt
intryck är, att AKC drivs av samma sorts kärlek till hundar som pastorerna känner för Vår Herre. Men jag kan ju vara negativt
påverkad av Donald McCaigs skildring av hur AKC tog över hundraser,
förstås. Fårhundskillen hade inte mycket till övers för AKC och
dess pretentioner ens när de huserade på Madison Avenue och hade
inkomster på tio miljoner dollar mindre än idag. För min del är
det så, att ju mer jag hör om AKC, ju tacksammare blir jag för
SKK.
Och nu, med den här
bakgrundsinformationen, som jag medger är smygpatriotisk, har ni
AKC:s kommentar till Hollands regerings ingripande mot
extremtrubbnosavel:
The
key takeaway is that the underlying cause of the decision – passage
of laws that advance radical animal rights/anti-breeder agendas under
the guise of simple (but arbitrary and overreaching) “animal
welfare” laws – represents an even greater and more universal
threat for dog enthusiasts./.../ The
laws were rooted in a radical animal rights/anti-breeding viewpoint
already pervasive in Europe, and increasingly commonplace in the
United States.
Alltså:
det viktigaste att ta med sig är att den underliggande orsaken till
beslutet – att man instiftar lagar som för fram radikala djurrätts
– och antiuppfödarsynpunkter förklädda till enkla (men
godtyckliga och alldeles för långtgående) ”djurskyddslagar” -
utgör ett ännu större och mera universellt hot mot
hundentusiaster./.../Lagarna har sina rötter i en radikal
djurrätts/antiuppfödarståndpunkt, som redan är allmänt spridd i
Europa och blir allt vanligare i USA.”
Jag tror, att det här är en organisation som är rädd att det totala självbestämmandet snart kan vara över. AKC och dess högljudda trubbnosuppfödare kommer säkert att sakna de goda tiderna, men det kommer inte de extremavlade hundarna att göra. Inte vi vanliga hundägare heller.
Bodil
Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar