Ibland springer man på något som får en att studsa i tyst bestörtning. Forskarrapporten om pudel innehåller meningar, som flyger upp ur textmassan och daskar in i ansiktet som en örfil. Man undrar om man har fattat rätt, om det står vad det verkar stå. Man kommer av sig. Till exempel står det - i sammandrag - så här på ett ställe:
Graden av inbördes släktskap mellan dagens alla reggade pudlar i världen går att jämföra med släktskapet i en kull valpar från två självavlande byhundar.... som är helsyskon.
Jean Lyle med konkurrenter sprang fort och lätt uppför trappan till framgång, så som framgång på den tiden definierades i hundvärlden och som den fortfarande definieras.* Jean Lyle dog gissningsvis långt ifrån utblottad och förmodligen följd av hedersbetygelser och högtidstal. Hennes medtävlare är också borta. Tysta minuter på rasklubbarnas årsmöten. Vad står kvar överst på trappan? En hel globaliserad ras med en så väldokumenterad genetisk flaskhals och såpass mycket autoimmun sjukdom att genetikerna tycker att de har hittat en guldgruva.
Minns ni Wycliffe Jaqueline, tiken i den första kullen? Hon föddes 1954. Idag är det möjligt att göra stamtavleanalyser av inbördes släktskap som går många generationer tillbaka. Det är fullt möjligt att ranka vilken enskild hundindivid, som är den mest bidragande med gener för en ras och för olika genetiska tillstånd i rasen. Så här ser det ut för Wycliffe Jacqueline. Hon är den mest inflytelserika gengivaren idag för alla pudlar med AD, Addisons sjukdom. Hon är den mest inflytelserika gengivaren idag för alla pudlar med SA, autoimmun talgkörtelinflammation. Hon är den mest inflytelserika gengivaren för alla friska pudlar också. Förvirrande? Inte!
Wycliffe Jaqueline är den mest inflytelserika gengivaren för varenda levande pudel idag, sextiotvå år efter att hon kröp ur valplådan.
* * *
Det är söndagmorgon i september. Kall dagg i gräset, skarpblå himmel, sol. Vi ger oss av på en morronkissning som har blivit lite sen, en sovmorron efter de femton promenadkilometrarna och den spontana sökträningen med grannhundar igår. Det är alldeles tyst. Folk sover. I den daggiga, klara tystnaden hörs skott långt borta. Den ena av mina hundar bryr sig inte. Den andra, dotter till en paniskt skotträdd tik, reagerar inte på första skottet. Femte och sjätte skotten orsakar hässjning och indragen svans. Vi måste avbryta och gå hem. Den gamla drar i kopplet mot tryggheten. Kissar gör hon i slänten intill huset, det är först där hon vågar. Sedan skyndar hon sig in. Jag har huvudet fullt av fakta från forskarrapporten om pudel. Jag tänker på detta med skotträdslan. På CRD. På MDR1. Jag gör om en mening.
Graden av inbördes släktskap mellan alla nu levande europeiska collies går att jämföra med släktskapet i en kull valpar från två självavlande hundar... som råkar vara helsyskon?
Vår ras har också haft genetisk flaskhals. Hur ser det ut? Vi kan ha en chans att få veta den 10 oktober.
Bodil Carlsson
.
*Stort antal vinnarhundar, helst stort antal champions. Många sålda valpar. Många sålda på export. Många omnämnanden i hundtidningar, helst engelska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar