DEN ANDRA HALVAN

Har ni lagt märke till den ändrade tonen - och det ändrade fokuset - på många tidningars ledarsidor? Mer och mer om det jätteproblem, som människor från andra länder tydligen utgör. I nästa andetag, i tvillinginlägg på samma ledarsidor, berättelserna om hur alla inte kan få allt och därför måste, skall vi begripa, karensdagarna i sjukskrivningen ökas, lägstalönerna sänkas, hyrorna släppas fria och (helst) allt privatiseras. Råhögerns påståenden smyger fram sida vid sida med SD-triangulerandet.

Just nu tar de en paus. Talet om hur de lättledda svenskarna  inte kan lösa alla andras problem blev inopportunt när det ställdes mot en drunknad treåring.

 Men de vaknar snart igen. 

Jag lägger ut den här texten här, eftersom GP inte publicerar den. Man kan tycka att den inte har något med vårt vanliga ämne att göra, men då tror man fel.

DEN ANDRA HALVAN

En Annika Borg skriver en krönika som Göteborgs-Posten valt att placera på sin ledarsida ledarsida den 24 augusti. Hon sätter sitt CV under sitt namn och foto för att man skall förstå hur tungt hennes åsikter väger. Så vad har denna teologie doktor, författare och präst att säga?

Jo, hon säger att flyktingar och det stora antal EU-migranter som söker sig till Sverige och tigger får börja ta litet eget ansvar. Det är dags nu! Inte ramla in här, där givande är en envägskommunikation. Här, där den som reser krav på några motprestationer från asylsökande vad gäller att få tillgång till samhällets resurser och service snabbt blir nedmejad – det står så, även om man hoppas att originaltanken bakom de finputsade glasögonen faktiskt var ”nedmejlad”.

Annika Borg vill ha hjälp till självhjälp för alla dessa som bara kommer och kommer och bara kräver och kräver. Självhjälp är det som fungerar. Det är när en människas egen vilja, egna drivkrafter och resurser förväntas finnas där. Korkade Sverige har raka motsatsen som system. Korkade Sverige skulle ha litet att lära av slummen i Nairobi, där de fattiga ungarna minsann är lite tacksamma för det de får. Och i hemlighet, mellan skål och vägg, utom hörhåll för de politiskt korrekta respektive partiledningarna, säger allt fler röster samma sak som Annika Borg.

Påstår Annika Borg.

Som väl hoppas att de respektive skall tro henne.

Som icke troende borde jag kanske inte uppröras över att en troende väljer att låta sin religion legitimera mästrande moralism och gruppovilja. Det har ju trots allt inte varit någon historisk ovanlighet. Men upprörs gör jag. Inte minst av respekt för de troende människor jag har känt, som har bemödat sig att i sitt tal och sina handlingar förverkliga de svåra begreppen sanning och medkänsla. Jag förmodar, att Annika Borg tror på Gud?

Det här är vad jag tror.

Jag tror, att de EU-migranter som kommer hit och tigger – är de några tusen i ett land på nio miljoner, tro? - gör det just som självhjälp. De ser ingen bättre väg. Det kommer de inte att göra förrän andra länder tvingar deras korrupta regering att fördela medel till elektricitet, vatten, sanitet och utbildning i deras hembyar. Jag förstår dem: även jag skulle ta den vägen till självhjälp, om det var mina barn som for illa i misären i de romska byarna. Skulle inte Annika Borg göra det?

Jag tror, att många av de flyktingar som kommer från Syrien har tvingats satsa mer vilja, drivkrafter och egna resurser för att rädda livet på sina barn och sig själva än vad Annika Borg och jag någonsin har behövt uppbåda. Jag tror, att en månad i eller strax utanför Syrien skulle fördjupa Annika Borgs förståelse av själva ordet självhjälp alldeles utomordentligt mycket. Om något är värt namnet självhjälp, så är det väl handlingen att med risk för livet satsa all ork och alla tillgångar på att ta sig från den plats där liv och framtid hotas till en plats där de kanske kan finnas - om inte för egen del, så kanske för barnens?

Min gamla kristendomslärare sa för längesen till oss, att alla religioners kärna finns i en enda mening i Bersgpredikan. Den första halvan av den meningen lyder så här: Du skall älska Herren din Gud av allt ditt förstånd och allt ditt hjärta – och den halvan gäller för de som tror. Den andra halva meningen gäller för alla – utan undantag. För utan den finns ingen fred och inget samhälle som kan bestå. Den säger:

OCH DIN NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV!

Missade du den halvan i din teologie doktorsutbildning, Annika?

Bodil Carlsson

kursiverade ord och meningar är citat ur AB:s kolumn i GP 2015 08 24