Alla intresserade vet säkert redan hur det gick på årsmötet. Verksamhetsberättelse och verksamhetsplan, balansräkning och budget, godkända utan ett knyst. Men styrelsen, som levererade allt detta, byttes till stor del ut.
Vad var det som hände här?
En person, tidigare medlem av rasklubbens styrelse, sa en väldigt klok sak igår. Om jag får frisera ordalydelsen lite, så blir det så här. Avel är inget som enskilda uppfödare gör - det jobbet är rätt och slätt uppfödning. Avel är inte heller vad en rasklubb, eller en hundorganisation, har för åsikter om vad upppfödarna ska göra. Det kallas för principer (eller rätt och slätt prat) om avel. AVELN ÄR VAD UPPFÖDARNA SAMMANTAGET GÖR - VARE SIG DE VET OM DET ELLER INTE.
AVELN ÄR DET SOM FAKTISKT SKER.
I vår ras har aveln, den faktiska aveln, sett ut så att femmor på skott har blivit det näst vanligaste utfallet på MH. Det speglar tidigare uppfödares preferenser och prioriteringar. Men följden är, oavsett vad vi tycker om saken, att det idag inte finns en uppfödare (och definitivt inte en valpköpare!) som kan förvänta sig 100% skottfasthet.
Om uppfödarna sliter sitt hår och svettas för att hitta så mycket skottfasthet som möjligt hos tänkbara avelsdjur, och om valpköparna bosätter sig på Hunddata i ett halvår före valpköp för att göra samma sak, så hjälps det inte. Vi kan öka sannolikheten för skottfasthet hos valpen vi hjälper in i världen respektive köper. Vi kan öka den kraftigt! Men med en sådan bakgrundsnivå av generna för skotträdsla finns helt enkelt inga hundraprocentigt säkra val.
Rasklubben har agerat kraftfullt för att komma till rätta med saken. Rasklubben har haft styrelser, inklusive den nu avgående, som hade valphänvisningskrav på klubbens hemsida där man visade principerna för uppfödning och vilka uppfödare som kvalade in. Rasklubben har haft styrelser, inklusive den nu avgående, som varit mycket tydliga gentemot de brutna MH-uppfödarna. Rasklubben har vänt sig till SBK och SKK om hur aveln faktiskt har sett ut.
Och hur gick det?
Uppfödarna som inte tyckte att de fick den respekt de förtjänade, inte den uppmärksamhet de var berättigade till, och inte det inflytande de kände att de borde ha, gick ur rasklubben. De bildade egna små grupper med stajlade hemsidor och aktade sig noga för att informera valpköpare om att det faktiskt fanns en rasklubb med krav på avelsdjuren. Ni kan leta länge efter SCK.s logga på de där hemsidorna, men de missar aldrig att skylta med sitt medlemsskap i SKK.
Kort sagt, den här uppfödargruppen flög under radarn. SKK lät det ske. Och hur ser den faktiska aveln ut idag? Jo, en tio-tolv kennlar, några av dem presenterade på den här bloggen under påhittade namn, levererar ungefär 25% av de reggade valparna av vår ras. De puttar fortfarande in generna för rädsla i samma takt som tidigare och håller bakgrundsnivåerna uppe.
Så vad åstadkom alla fajter och alla adrenalinstinna årsmöten för att förändra den faktiska aveln?
Inte mycket! Bortsett från att fientlighetsnivån hos de inblandade människorna nådde samma höjdmärke som rädslenivåerna hos de inblandade hundarna. Jo, visst, saker och ting klarnade med tiden, så att det blev väldigt mycket lättare för en valpköpare att veta vart man skulle vända sig för att vara så säker som möjligt på en glad, skottfast collie.... när man hade varit med några år. När man hade varit med några år till, insåg man att så säker som möjligt var as good as it gets.
Och det är faktiskt inte ett tillräckligt bra resultat.
Detta insåg, tror jag, den nu avgående styrelsen. Så de började lägga ner ett hästjobb på att få till en verklig förändring.
Forts följer!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar