Dunkel och dränkt började dagen, men solig och fin slutade den. Torra skor i timmar – vad är det inte värt?
Hästtjejen har tagit över en schäfer på väg att avlivas för att hon var hundaggressiv – efter några år i hundgård med pitbulls som lekkamrater och ingen som vet vad som hände. Det finns något mörkt i den hundens blick ibland, men Hästtjejen kämpar på. Hon började med att skaffa munkorg.
Idag tog vi en timslång promenad ihop, Hästtjejen och schäfern och Colliebusen och jag. Colliebusen var imponerande.
Han är inte världens mest socialt självsäkra hund när det gäller folk. Tyvärr. Men han var suverän idag med en stor schäfertjej som inte riktigt visste vad hon hade att vänta sig. Vi började på varsin sida av grusvägen; schäfertiken sneglade och sneglade, men höll masken. Vi kom hem med hundarna före oss i slaka koppel.
Colliebusen hade spelat värdig och måttligt intresserad äldre gentleman every inch of the way. Så han gick först in på gårdsplan och tiken fick bestämma om hon ville komma med in. Det ville hon.
- Munkorgen? frågade Hästtjejen.
- Icke, sa Colliebusen och jag. - Då kan man inte läsa hennes ansikte.
Schäfertiken lekte lite medan hon höll koll på sin dyrkade Matte, tryggheten i detta nya liv. Colliebusen uppvaktade litegrann - väldigt försiktigt och värdigt.
Nä, det är inte hans vanliga stil med damer. Den kan man kalla för entusiastisk.
Sedan gick han lydigt in som en ordentlig pojke som kan uppföra sig. Schäfertiken somnade där hon låg.
När de åkte hem igen var det fortfarande sol kvar, så alla hundarna och en häst gick samma promenad igen och alla fyra skötte sig bra när de nyfikna biffkorna på grannens mark kom springande mot elstängslet för att stirra på oss. En av dem har lärt sig hur man hoppar över, men det gjorde hon inte den här gången, och ormvråkarna flög över oss med sina tunna skrik. Dogs make a life good. Ormvråkar och instängda biffkor också.
Och sedan kom vi hem och skorna var fortfarande torra och det var tillräckligt med sol kvar för att klippa gräset.
* * *
Jemima Harrisons schäferinlägg har ikväll 125 kommentarer och exteriöruppfödaren som la ut sina valpar på YouTube har gått med i den stängda facebookgrupen mot nästa PDE. Facebookgruppen har 4 000 medlemmar. Harrisons blogg har nu fler än 300 000 besökare.
Man kan stängsla in kor, men inte information.
Bodil Carlsson
Har ikväll läst "schäferdebatten" på JH blogg och förvånas över att inte fler som ägnar sig åt "utställningssporten" med schäfer tar till orda. De som skriver är en liten minoritet. Att bilda en likasinnad grupp och försöka motarbeta PDE 2 lär knappast bli framgångsrikt.
SvaraRaderaMen något känns igen, grupperna står så långt ifrån varandra att det är svårt att diskutera.
Håller med dig - det är märkligt. Som någon annan kommentator sa: Why this deafening silence? Varför är de så öronbedövande tysta plötsligt?
SvaraRaderaJH:s blogg har nu, om jag inte ser fel, 1 000 besökare per dag och de som kommenterar där från olika länder lär bli lästa. Så varför tiger exteriörfolket?
Och när de någon gång inte gör det - varför är de genomtänkta, läsvärda kommentarerna så få och personpåhoppen så många och trista? Så lite sakliga argument och så mycket råskäll?