COLLIEBLADET

Colliebladet kom efterlängtat i måndags. Bra läsning! SM-reportage med fina foton – glada, vackra hundar och folk som har roligt. Katja Grandinson skriver jättebra om Avelsindex som ett hjälpmedel i hundaveln med möjlighet för alla som är nyfikna eller undrar att höra av sig direkt till projektet@svenskacollieklubben.se

Om vår rasklubb hade varit engelsk, så hade den toppat deras Karlton Index. Där poängsätts olika rasklubbars hemsidor efter vilken information valpköpare hittar – och med det menas inte bara vackra ord, för dem hittar man ju överallt. Hurdan rasen är och hur öppen klubben är med att redovisa hälsoproblem och statistik hör dit. Att ge valpköpare och uppfödare chansen att ställa frågor direkt till dem som jobbar fram ett avelsindex är en förnämlig service, som jag inte har sett någon annanstans.

Samma dag som tidningen ramlade ned inträffade ett tillägg på hemsidorna Collieringen och Colliekennlar i söder. Plötsligt ansågs det vara viktigt att säga att man absolut inte är en förening, absolut inte vill förbjuda andra att stödja rasklubbens projekt eller vara med i dess kennelregister och absolut ”INTE innebär likhetstecken med att vi struntar i colliens mentalitet!”
Nähej, så vad innebär det då? Vafför väsnas de på detta viset med stora bokstäver?

Ja, det kan ju hänga ihop med att SCK:s ordförande säger i CB att nätverk med information är en bra sak – men inte om de kopplas till krav på vad man får stödja och inte stödja och vilka kennelregister man får och inte får vara med i. Så det får man hoppas att ingen gör.
Eller så kan det hänga ihop med att SCK:s statistikansvariga säger att hon har gått igenom de 31 första långhårskullarna som bommade klubbens krav för valphänvisning. Vad missades?
68% bommade mentalitetskrav på föräldrarna. Här hittar man ett likhetstecken: fallerar på mentalitet = förälder med 4 eller 5 på skotten och/eller kvarstående rädsla.

Av uppenbara skäl finner ni inte de där 31 kullarna på rasklubbens valphänvisningssida. Så vilka sidor hittar man dem då på, tro?
En kan jag tipsa om. Ytterligare en sida uppdateras samma dag som rasklubbens medlemstidning kommer i brevlådan – vilka märkliga sammanträffanden.
Någons kompis har just köpt den allra sötaste, vildaste, busigaste valpen i världen. Och vet ni vad? Den värnlösa lilla varelsen hade inte ens fått existera, om stora stygga rasklubben hade fått sin vilja fram! Hu!
Detta måste vara historiens mest hjärtknipande sätt att säga ”Minst en förälder är skotträdd” och få det att framstå som något riktigt bra.

Kan den livsglada busbollen växa upp till en livsglad vuxen hund som inte skakar bakom soffan under älgjakt och nyår?
Jodå, det kan den. Men den skulle ha haft bättre chans till det, om båda föräldrarna hade varit skottfasta.
Att dilla om att rasklubben förmenar späda pälsknyten livet med ett ”Du duger, du duger ej!” är ju rena nyset. Det handlar inte om några valpar som inte har rätt till liv, det handlar om hundars rätt till ett bra liv! Det handlar om vem som väljs ut att bli valparnas föräldrar. Rasklubben gör inget annat än det som djuruppfödare har gjort i alla tider: utgått från att vissa djur duger bättre än andra att avla på. Något konstigt med det?
Någon?


Bodil Carlsson