Det finns två tvillingsidor i colliebranschen på nätet. De sätter upp samma texter vid samma tillfällen. De vill ha samma sagt.
”Vad är en mentalbeskrivning hund, MH?
En mentalbeskrivning är precis vad det låter, en beskrivning av hundens mentalitet baserat på hur hunden reagerar på olika arrangerade situationer.
Det är inte ett test och man blir inte godkänd eller icke godkänd.
MH är öppet för alla SKK registrerade raser.”
Texten sägs vara från en ”brukshundsklubb i norr” och där finns den säkert att läsa. Som allmän info till nya osäkra hundägare, som undrar om deras drever kan få gå ett MH och vad det i så fall går ut på.
Som information riktad till valpköpare från erfarna uppfödare av en ras där MH är obligatoriskt är det inte lika heltäckande. Det är kanske något som man vill ha osagt?
Min senaste arrangerade situation svarade grannens skämtsinne för. På somrarna ställer han ut en docka, stor som ett tvåårigt barn ungefär, som står där vid hans uppfart i regnjacka med nedfälld huva och två svarta katter med klotrunda glasögon vid fötterna. Alla tre stirrar lika tröstlöst ut i regn eller stekande sol. De är högst övertygande – ovana bilar riskerar att köra i diket av chock. Stackars liten!
Alla hundar jag känner har hajat till första gången de har passerat skämtsamma grannens grind. Hästtjejens schäfertik blev också överrumplad av synen. Hon kom med ett häpet ”Vaff...?” och så gick hon avvaktande fram för att undersöka.
Colliebusen och jag stod några meter bakom. Någon av oss rörde sig – och schäfertiken snodde runt med halvrest ragg för att titta efter vad den andra hunden hade för sig bakom hennes rygg. Mig brydde hon sig inte om att kolla. Jag var inget hot. Men den andra hunden kunde vara det!
Tio sekunder senare var raggen slät igen. Schäfertiken hade övertygat sig om att ingen fara förelåg. Colliebusen hjälpte till genom att demonstrativt sätta sig på vägen och klia sig. Scäfertiken nosade av barnets ansikte, lyfte blicken mot sin matte och sa: ”Det där var ju inte på riktigt. Nu går vi, va?”
Ibland är det praktiskt att ha en granne som gillar skämt. Alltsammans tog mindre än en halv minut, men på den halva minuten såg Hästtjejen och jag samma saker.
Schäfern är inte allmänt skraj eller aggressiv – ser hon något knepigt, undersöker hon på ett sansat sätt.
Schäfern är inte rädd eller aggressiv mot människor – i en ovan situation är det den andra hunden hon absolut vill ha koll på. Man gissar att hon har haft någon riktigt dålig erfarenhet av andra hundar.
Schäfern löser ändå inte det problemet med hot. Hon kollar vad den andra hunden gör. Är den lugn, accepterar hon att fortsätta vara i närheten.
Viktiga saker att veta om en stor, kraftfull hund? You bet! Så tänk om erfarna uppfödare av den stora, kraftfulla rasen collie i stället hade sagt så här:
”Ett MH är en beskrivning på hundens sätt att reagera i arrangerade situationer, som är noggrant uttänkta för att efterlikna viktiga vardagssituationer, där man vill få en uppfattning om hur hunden agerar. MH är öppet för alla SKK-raser, men det är obligatoriskt för avelsdjur inom vissa raser – däribland vår. Vår rasklubb anser att man inte ska avla på hundar som visar dålig kontakt, inte kan komma över rädsla eller visar aggressivt beteende när de blir skrämda eller överraskade.”
Då hade de arrangerat en situation med hederlig konsumentupplysning.
Bodil Carlsson
Vilken skojig granne du har! Det finns förstås ingen rondell där ni bor där han kan ställa ut sina modeller.
SvaraRaderaAngående MH-beskrivning, så kan man också skriva att 2 forskare från SLU har gjort en omfattande undersökning, som visar att hundens beteende på MH väl överensstämmer med hundens beteenden i vardagen. Detta har lett till att SKK satsar stora pengar på fortsatt forskning, som gör att det kan utarbetas ett s.k. mentalindex. Detta index kommer att baseras på de egenskaper där collien har störst brister. Än så länge är det bara långhårscollie som indexet görs för, men även andra raser kan dra nytta av det och det kan anpassas för att passa vilken ras som helst om de har andra problem.
Det kommer att bli till stor hjälp för blivande valpköpare, de kan då enkelt se om uppfödaren arbetar för mentalitet i önskvärd riktning för rasen. Det finns utförlig info om Projektet på SCK:s hemsida. www.svenskacollieklubben.se
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, sa Tegnér en gång. Frågan är om det på de ovan nämnda sidorna är dunkelt tänkt eller medvetet osagt...
SvaraRaderaTyvärr tror jag det senare Johan, med tanke på skrivelser insända till SKK där man protesterar tll alla slag av skärpning baserade på MH-resultat. Det är bara en beskrivning, inte ett test. Det är bara 45 min av hundens liv. Det är arrangerade situationer som inte inträffar i vardagslivet. Etc, etc, etc.
SvaraRaderaMan kan byta ut ordet MH-beskrivning till vilket annat ord som helst, "Hej i lingonskogen" t.ex. Det speglar ändå en hunds beteenden och hur den reagerar på vardagliga händelser. Det gäller lekbeteenden, nyfikenhet, socialitet, rädslebeteenden, framåtanda.
Vi har en lång erfarenhet av mentala tester i Sverige och människor som sysslat med att ta fram verktyg för att testa hundars egenskaper, att försöka förneka/förringa detta bevisar bara att de som ägnar sig åt det inte ens förstår grunderna i hur hundar fungerar eller genetiken för det.
Det visar sig också att gapet mellan olika kennlars medelvärden på MH bara blir större mellan de uppfödare som anväder sig av testernas resultat och de som struntar i det.
Lolo, allt oftare kommer jag på mig själv med att tänka att himla mycket av det som verkar svårförståeligt i hundvärlden inte alls är svårt att förstå. Det handlar inte om hundars beteende och genetik eller att grunddragen i någotdera skulle vara för svåra för människor som har levt med hundar i många år. Det handlar om vad man har att sälja.
SvaraRaderaHundvärlden blir MYCKET enklare att begripa, om man ser den som en marknad.
Jag tror inte det är fullt så enkelt Bodil. Även människor som inte föder upp, inte har hane i avel, försvarar ofta sin hunds mentala brister till det yttersta. Jag tror att även uppfödare har känslor för sina hundar. Här har vi dilemmat! P-E S skrev i en bok, "Inga känslor i hundaveln". Man måste vara krass när man utvärderar sitt avelsmaterial. Av egen erfarenhet vet jag att det är svårt för många att erkänna att min hund inte duger som avelsdjur. H*n har 3 cert på utställning!! Att hunden sedan inte klarade karaktärsprov berodde på att något hade skrämt samtidigt som det sköt, så min hund var inte rädd för skott egentligen. Mer eller mindre fantasifulla bortförklaringar för att min hund ska gå i avel, trots att den inte uppfyller valphänvisningens krav och därmed inte rasklubbens krav. Ibland har reaktionerna varit så starka att man kunde tro att det var ägaren som inte ansågs duga till avel!
SvaraRaderaP-E S sa på en konferens att det är flera faktorer som påverkar varför det är så svårt att få ägare av hundar att avstå från avel trots att hunden har brister som man vet går i arv. Pengar är naturligtvis en faktor, har man importerat ett dyrt avelsdjur så vill man ha pengar tillbaka. Är man väldigt aktiv med sina hundar och tävlar och har en liten uppfödning, behåller sina hundar hemma, så kostar de mycket pengar. Väldigt få tror jag får ens hundarna att gå runt. Utan också sociala faktorer. Vinna priser. Bli känd. Uppmärksamhet. Som du själv har erfarit så betraktar en del uppfödare sig vara förmer än "vanliga hundägare".
Jo, Lolo, jag håller med. För den enskilda uppfödaren överväger kärleken till den egna hunden, den egna uppfödningen eller den egna rasen - SÅDAN SOM MAN SER DEN. D v s den egna hunden, som visst inte är skotträdd utan bara har den äkta vallhundens typiska ljudkänslighet...
SvaraRaderaMen medge, att det blir väldigt mycket lättare att upprätthålla sådana "kärlekstankar", om det finns avsättningsmöjligheter för den egna hundens avkommor! :-)