måndag 17 augusti 2009

Om sanning, osanning och märkliga teorier

I år, liksom flera år tidigare, deltar jag i arrangemanget av en collieutställning. Nytt för i år är att utställningen äger rum på en ny plats. Inte för att det var önskvärt utan för att den camping där vi tidigare varit skulle säljas vilket innebar att vi tidigast i april skulle få besked om utställningen skulle kunna hållas där. Det var för sent för besked och det gällde då att finna en ny plats vilket vi gjorde. På en brukshundklubb. Vi var nöjda med detta och spred informationen via annonser och hemsida.
För några veckor sedan fick vi veta att ett MH var planerat på samma plats och på samma dag. Alla utställare fick i sitt PM påpekat att ett MH skulle genomföras samma dag och har alltså möjlighet att dra tillbaka sin hund från utställningen om man anser att MH:t är ett problem.

För utställarna tycks det inte vara något större problem men på en annan blogg valsar runt de mest häpnadsväckande konspirationsteorier kring denna utställning. Den påstås vara planerad av rasklubben och den lokala brukshundklubben (!) för att ”mentalivrarnas fula hundar” ska vinna priser.
Å kära nån, så tokigt det kan bli när man uttalar sig utan att veta ett dyft…
Men teoriernas moder har ju en sällsam förmåga att alltid sprida dynga omkring sig. Framför allt genom att smutskasta rasklubben och de uppfödare som klarsynt tar sig an att försöka lösa problemet med rädslor hos collien.
Nåja, dyngan sprätter bara tillbaka på henne och hon har förtjänat den väl.

Det stora principiella felet i denna märkliga kritik är att collien förutsätts ta skada av ljudet från skott. Har utvecklingen gått därhän att skotträdsla anses vara ”normalt” för en collie och ska vi stillatigande acceptera det? Eller den konstiga teorin att valpen blir ”förstörd för livet” om den hör några skott… Hur i allsindar ska man kunna skydda hunden från att höra olika ljud i sitt liv, även i valpåldern?
Är inte alla dessa teorier bara ett belägg för att det idag av vissa bedrivs uppfödning där man helt enkelt ignorerar rädslorna? Man vet mycket väl att de finns men det är enklare att skylla på ljudens förekomst istället för att aktivt arbeta för att få bort rädslorna.

Nej, jag accepterar inte detta. Jag anser att alla tänkbara krafter måste sättas i arbete för att få rasen fri från hämmande rädslor annars återstår till sist bara en madrasserad cell (garanterat ljudfri!) som tänkbart hem för en collie!

Johan N.


Och här förpassas de märkliga teorierna... (Tack Bodil!)

9 kommentarer:

  1. Stor, lång och från hjärtat kommen SUUUUUCK!
    Tänk om folk kunde lägga åtminstone en bråkdel av den energi dom lägger på författa dynga, på positivt tänkande !!!

    Att bara komma på idén....
    Varför kom plötsligt talesättet "på sig själv känner man andra" i mitt huvud? :0)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det är många som helt missar att ljudet av skott ingår i vardagen för många. Jag bor på landet och här jagas det mesta. Ute på ängen skjuts det kanadagäss, i skogen jag promenerar i skjuts det räv,fågel och vid ån skjuts det bäver. Jag kan med andra ord aldrig vara säker på att inte höra något skott när jag är ute. Bor man som jag gör måste hunden klara av skott för det går inte att skydda den.
    Med det här vill jag säga att för mig skulle en skotträdd hund inte bara hindra mig i tävlande utan jag skulle även bli hindrad i min vardag.

    SvaraRadera
  3. Man får väl hoppas att de som deltar i mh den dagen har så pass bra pli på sina hundar så de inte frestas att sticka till utställningen med alla hundar och där det applåderas(?) och låter intressant. Då blir deras beskrivning inte så lyckad.
    Tänkvärt är att faktiskt så kan båda deltagarsidorna, mh resp. utst., få ofrivilliga störningar.

    SvaraRadera
  4. Applåder och visslingar!!!!
    Detta är ganska tänkvärt - med tanke på diskussionen om hur stabil en collie är när den klarar av den miljön som finns på utställningar.......

    SvaraRadera
  5. ...ja, Anonym 3! Visst är det tänkvärt!
    Speciellt med tanke på att på trehundraförsta sidan i nittionde kapitlet i den tjugoandra volymen av exteriörfolkets bibel om den Rastypiska Collien står med stora, tydliga bokstäver

    VAR FINNS ALLA DESSA SKOTTRÄDDA COLLIES??? VI HAR ALDRIG SETT NÅGRA!

    ...och att på de trehundra andra sidorna och i de 89 tidigare kapitlen och i varenda en av de tjugoett övriga volymerna står precis samma sak.
    Man undrar, inte sant?

    Det trista är bara att uppståndelsen kommer att förstärka intrycket hos folk runtomkring - den lokala brukshundsklubb som ev får frågan om att flytta på sitt MH, inte minst - att det inte kan finnas annat än just skotträdda collies...

    SvaraRadera
  6. John kan ju ta med sina skotträdda hundar och träna dom så har han kanske fått bort den skotträdslan. Och MH:t var planerat sen länge ifall man läser brukshunden men det kanske ni inte gör.

    SvaraRadera
  7. Anonym (som skrev kommentar 19 aug, 10.28),
    Personligen känner jag inte John men han är naturligtvis välkommen att skotträna sina hundar om han så önskar.
    Att MH:t var planerat sedan länge är mycket möjligt. Vi har inte haft anledning att ta reda på det eftersom det inte finns någon regel eller föreskrift som säger att MH och utställning inte kan äga rum på samma plats och tid. Problemet borde vara minimalt när det gäller en brukshund men allt rabalder kring denna utställning befäster tydligare än någonsin att collien har grava problem med skotträdsla.

    Johan N.

    SvaraRadera
  8. Protesterar mot kommentaren om "John och hans skotträdda hundar". Har inte kläm på om det finns en "John", vem han i så fall är ELLER om hans hundar är skotträdda.
    Men om de är det, är det ett problem för hundarna och inget lämpligt skäl att kasta pil på "John". Anonyma personangrepp har det varit nog av i en annan blogg!

    En sak till: meningen "John och hans skotträdda hundar" ligger farligt nära meningen "mentalivrarna och deras fula hundar" som förekom i en kommentar på den Andra Bloggen. Det är inte rätt nivå på diskussionen!

    Om Johns hundar är skotträdda är det ett problem för dem.
    Om många collies är skotträdda är det ett problem för rasen.
    Det går ingen skiljelinje mellan folk som har skotträdda hundar och folk som inte har.
    Skiljelinjen går mellan folk som ser att det är ett problem, pratar öppet om det och försöker göra något åt det - och de som inte ser, inte gör,undviker problemet genom att ställa till liv om en utställning för att få den flyttad, eller pratar föraktfullt om hundar med skotträdsla och/eller deras ägare.
    Vi borde sluta med de här dumheterna.
    Jag har haft två skotträdda collies. En av dem var en mycket bra hund och det var plågsamt att se hans skräck - han som annars var så frimodig. En hund som gick ut och mötte vargen!
    Jag accepterar inte att få hans och andra hundars lidande - för det var det - indraget i pajkastning och personangrepp. Det är hög tid att vi i hundvärlden börjar bli lite seriösa.

    SvaraRadera
  9. Med ovanstående kommentar tror jag att vi knyter ihop säcken. Personangrepp tillför inte något av värde, det kastar bara en lång skugga på angriparen.

    Johan N.

    SvaraRadera