MJÖLKBORDET - del två

Nästa morron gick jag ut med två hundar och tog hand om hästarna. Jag stod på knä i gräset och tvättade bort en varkladd ur ett hästöga, kuttrade med ponnyn för att hålla den lugn, koncentrerad på att få in antibiotikasalva i det hopknipta hästögat, när Colliebusen kom tassande så försiktigt. Han la huvet på sned och såg nöjd ut, när han begrep att inget annat hände än att matte på något sätt tog hand om hästen.
Och då gick det upp för mig: en viktig sak hade hänt och jag höll på att missa det! Hunden hade förstått att hästen är en familjemedlem. Den är i sin fulla rätt att gå omkring på gårdsplan. Det behöver inte åtgärdas. Och en potentiellt farlig situation – knäböjande människa, halvblind häst med en plastpip intryckt i ögonvrån, hund som kommer smygande snett bakifrån – var inte farlig alls.
Inte för att jag hade lydnad på hunden. Utan för att hunden hade koll på läget!
Och det slog mig att just detta var vad som gjorde sådant intryck på mig när jag var i Wales. Hundar förväntas ha eget förstånd och omdöme.
Härnäst blir det mjölkbord, tänkte jag. OK då - närmsta nutida motsvarighet. Jag hade inte lust att tala om för Cledwyn att mjölkborden har blivit lika ovanliga här som folk med hans inställning till hundar.

Tillnyktrad i knoppen efter en hälsosam dusch verklighet bestämde jag mig för att lita på min hund igen. Vad gör hon?
Utsläppt ensam springer hon fram mot den häst som är på väg rakt mot förstubron och gör en skenattack. ”Dra, hästjävel!”
Hästen vänder med ett argt galoppsprång och ett skenhot med bakbenen. ”Tro inte att du är nåt, hundjävel!”
Båda höll säkerhetsavstånd till varandra. Inte för att jag hade lydnad på häst och hund, utan för att de hade koll på varandra.
Matte kallar in. Hunden kommer. Ögonen säger att hon är beredd på skäll igen.
Hunden får beröm.
Hunden lyser. Hon blir en centimeter högre.
Sen gick jag ner på gårdsplan bland hästarna med henne i långlina. Den behövdes inte.
Det kom inte ett enda skall.
Så vi gick in igen. Och jag mådde riktigt bra. För jag hade – i en halv minut eller så – byggt åt min hund ett mjölkbord som inte var av trä.


Arbetande walesisk hund, Cwnhenog Wag. (Gårdsnamnet först och tilltalsnamnet sedan.) Collie som den såg ut innan exteriöruppfödare rättade till den ointelligenta blicken och de dåliga vinklarna...enligt ett lyckat skämt i tidningen Hundsport i våras.

Bodil Carlsson