Taking the high road.

Det finns en del som vill mena att det pågår ett krig i collie-Sverige. Människor insinuerar, påstår och antyder, de försöker gå utanför demokratins råmärken, de svartmålar andra, de sprider rykten, de bär sig illa åt. Men är det verkligen så illa? Står vi verkligen så långt ifrån varandra?

Trots de illasinnade rykten som sprids (främst av människor som inte ens är collieägare) så handlar det inte om bruksmänniskor vs.utställningsmänniskor i collievärlden. Linjerna är såpass blandade att det inte går att uttala sig på det viset, och även de bruksintresserade ställer ut sina hundar till relativt stor del. Denna uppdelning är alltså bara en illasinnad myt.

Jag bryr mig inte det bittersta om vad folk gör med sina collies, så länge både hundar och ägare har roligt. Jag bryr mig inte heller det bittersta om vad uppfödarna gör, så länge de avlar på fysiskt och mentalt sunda hundar. Därför menar jag att de collieälskare som till synes är sådana bittra fiender, till stor del kämpar för samma sak. Visst, en del lägger tonvikten vid korrekt pälsmängd och perfekta öron, och andra lägger tonvikten vid hundar med arbetsegenskaper. Men egentligen så är väl målsättningen ganska så snarlik: att få fram friska hundar som har glädje av livet och som kan glädja sin familj under många år framöver. Är det inte bättre att försöka se de gemensamma målsättningarna snarare än att fokusera på motsättningarna?

/Anja G