En stund på jorden

Det är inte alla dagar man kan hålla utkik efter den avlägsna planeten. Ibland får man lämna sitt teleskop och ägna sig åt den stora bollen som man själv går på. För det mesta är det den gamla vanliga brödfödan som ska dras ihop, förstås, men idag var det annat
Fönsterputsen kallade.
Lövkrattningen också.
Tvättmaskinen ännu mer..
Fast gudvarelov kallade hundarna mest! Ut for vi i vårljuset, jacka och stövlar föraktfullt inslängda i en vrå! I stället jympadojor och stalljeans som ändå inte kan fara mera illa än de redan gjort!
Och så sprang vi till Kalle och Lotta. Av deras stuga är bara trappstenen kvar och ekarna som skuggar den måste ha varit ungträd, när Kalle och Lotta försvann. Men platsen som de vårdade är fortfarande vacker. I skymningen om sommaren doftar nattviolen där. Törnrosbuskarna är tvåmeterhöga. Och vid den nerfallande stenfoten till det som måste ha varit deras lagård, där hittade jag deras krusbärsbuske…eller dess avkomlings avkomling. Dyster i skuggan av uppväxande lövslyväggar tynade den uppgivet.
Och nu växer den hemma hos mig. Chockad av söderläge och kompostjord stod den stilla första sommarn, förra året kom den med ett enda försiktigt litet krusbär…
Nu väntar vi på denna sommar. Och så går vi och berättar för Kalle och Lotta det viktiga som har hänt: deras plats finns kvar och deras krusbärsbuske lever. Utan omvårdnad, utan att ens bli sedd, har den klarat hundra år. Icke kunde jag låta slyskuggan och vildsvinen ta den!

I deras gamla kohage finns stora, mossiga stenblock. Hundarna for som tossor, slogs gräsligt på lek med morr och smällande käftar, vallade varandra, tog storsprång upp på jättestenarna och ställde sig att speja skarpt efter vilt och faror. Bäcken porlade smältvattensvild, hundarna drack, varma pälsar i solen. Jag kupade handen under en vattenstråle och drack, jag också. Hundarna log. De tycker om när man gör hundiga saker.
På hemvägen såg vi korpparet kliva på en åker och ormvråksparet seglande på uppvindarna över nästa. Den här stora bollen vi går omkring på är inte så illa ibland.
Man kan lulla runt en sån här dag och bara smaka på bäckvattnet och solljuset i den ständigt pågående skapelsen. Där små gröna spjutspetsar sticker hål på gulnade grästovor igen och igen och en ny kull uppvindsseglare kommer.

Och vad det med hundar att göra? Massor!
Någon frågade – ja, på en av Hundstjärnans mera exotiska subkontinenter, förstås, var annars ställs en sådan fråga? Alltså, någon berättade om en kaxig unghund på en utställning och frågade spetsigt: Vilken collie önskas?

Svar: Jo tack, en med livsglädje!


Stå stilla och värdig kan jag själv, om det kniper.


Urgammal text från Hundstjärnan, kallad The Hack´s Sonett.

Hint away all you can! And never strive
Officiously to keep alive
Factuality´s flickering fire!
Do bleat of things you never knew –
With luck, some will believe in you!
Put on a knowledgeable mask,
And screech out loud, should someone ask,
´Could it be that your gun is for hire?´



Beställningsskrivarens sonett

Antyd allt du kan! Och lägg aldrig möda
På faktagranskningens tynande låga!
Bräk på om sånt du aldrig sett -
Med tur tror någon du har rätt!
Ta sedan på en kunnig mask
Och skrik rakt ut, om någon frågar:
”Är det så att dina tjänster kan hyras?”

/Bodil 09 04 03