Hur skulle livet vara utan collies?
Ja, vem skulle då berätta för mig att ”någon” har flyttat tre balar ensilage från sin plats sedan vi gick där förra gången? Eller att det vuxit upp en ny sorts växt vid dikeskanten som inte setts förr om åren?
Tiken vi har är måhända en känslig dam, men observant som få. Dessutom utrustad med en mäktig barytonstämma som hon använder för att påtala världens föränderlighet för oss stackars ovetande människor. Hon är i sig själv ett allseende öga, skannar snabbt av omgivningen och delger sedan sina åsikter om densamma.
Hanen är mer den nosande typen. Han tycker att ensilagebalar är överskattat, det finns ju förhoppningsvis spår efter en löptik någonstans, vilket är mycket mer intressant.
Tiken skulle aldrig stilla stå och studera gässen som kommer i massor nu, hon skulle i full fart se till att få fart på kräken och kanske få sig en munsbit på vägen. Hanen stod idag lugnt och sansat och tittade värdigt (!) på de kacklande varelserna. Sedan beslöt han sig för att jag var en roligare kompis och sprang ifatt mig.
Det är just detta som är det roliga med två hundar av samma ras: att se likheter men också olikheter.
Det vi dock ser hos bägge är arbetslust, de gillar verkligen att arbeta - framför allt med spår och uppletande. Det är bra, för det gillar jag och matte också. Tiken tycker om att träna lydnad medan jag tycker det är jättetråkigt. Tur då att matte finns som finner nöje i denna gren. Hanen tycker väl ”sådär” om lydnadsträning men han har fått en personlig coach, nämligen matte, som drillar honom nu.
Vare sig jag eller matte har några tävlingsnerver att tala om, så träningen sker enbart för vårt eget och hundarnas välbefinnande.
Det är vackert så.
I och för sig har matte faktiskt tävlat i både lydnadstävlingar och ett Collie-SM, så hennes nerver är nog bättre än mina…
Ibland höjs det röster som undrar varför så få tävlar med sin collie, ”om de nu är brukshundar”. Dessa röster kommer huvudsakligen från dem som ivrigast kämpar för att collien ska vara en ren sällskapshund.
En förklaring till varför har jag just givit och det finns säkert fler collieägare som är som vi.
Men vi brukar våra hundar med stolthet, även om det sker i det tysta.
/Johan N.
Jag undrar VARFÖR vissa vill all collien ska vara sällskapshund och inte brukshund? Är det för att slippa MH? Förklara för mig, tack.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaEgentligen borde de som vill se collien som sällskapshund svara, men de människorna finns inte bakom denna blogg. :-)
MH är nog den stora stötestenen i sammanhanget.
För en del uppfödare är utsidan ALLT och vissa förnekar till och med att det skulle finnas rädslor hos collien. Det finns dock statistik som visar något helt annat.
Kanske handlar det också om ovilja att följa regler, prestige och stora egon, men det är min egen gissning.
Men utan krav på MH skulle avlandet vara fritt fram på olämpliga hundar. Det skulle med all sannolikhet resultera i betydligt fler rädda hundar.
/Johan N.
Tack... Då kan de bara avla för att få vackra pälsar och strunta i mentaliteten. Vi hade vår collie från 91 till 97 då hon tyvärr pga sjukdom fick lov att somna in. Detta kriget inom collieföreningen pågick även då. Jag pratade med uppfödaren till vår collie och jag berättade att vi tänkte köpa en collie igen... Hon sa KÖP EN KORTHÅR DÅ :-( Tråkigt för vi vill ha en LH
SvaraRaderaHej! Klart du ska ha collie igen och ett långhår, om det är den variainten du har förlorat hjärtat till...Det är en kronisk sjukdom, jag vet! :-)
SvaraRaderaDet finns MÅNGA bra collies out there!
Finns många bra uppfödare också!
Bodil