END OF STORY: sista ordet

 

I min närhet bodde länge en hund, som hette Minna. Hon var tröst och kontaktskapare för två gamla människor, varav en har en svår sjukdom. De flyttade hit utan att känna någon och promenaderna med den lilla vita terriern blev deras sätt att träffa andra. I trädgården hade hunden en boll att leka med .

En dag i vintras mötte jag kvinnan ensam. Innan jag hann fråga, sa hon: ”Minna är död.” Minna hade fått en sjukdom, ingenting vanligt i just den rasen utan något som ibland drabbar hundar likaväl som människor. Matte hade övervägt alternativen. Hon kom fram till att Minna var för gammal för skarp medicinering. Hunden fick dö i hennes knä. Hon vände bort ansiktet medan hon berättade. Hon ville inte visa att hon grät. Sedan dess har ingen av oss andra hundägare sett Minnas matte. På gräset utanför huset ligger bollen kvar.

När en uppfödare av den rasen intervjuas i Hundsport Special tycker hon att hundägare skall döpa om sina renrasiga hundar till blandras för att få ner försäkringspremien.

Jag har ingenting emot småföretagare. Men småföretagare som utan att blinka föreslår köparna att bättra på statistiken genom att falskskylta varan hör inte till vanligheterna i andra branscher. Man hör uppfödare säga att det minsann inte är kylskåp de tillverkar, men om de som säljer Cylinda försökte få kylskåpsköparna att påstå att det var Samsung för att få billigare hemförsäkring - då hade det hamnat i TV-nyheterna. Ibland blir kontrasten mellan vad som är brukligt i andra sammanhang och vad hundvärlden har vant sig vid att acceptera lite svårsmält.

Inläggen om försäkringsstatistik för hundraser från januari 2023 där detta nämns fick närmare 12 000 läsare. Jag är glad för att Minnas matte varken läser SKK:s uppfödartidning eller den här bloggen.

Inläggen från oktober 2021 om motionerna till KF, om bulldogguppfödaren, som förklarade för Länsstyrelsen att ingen utom SKK hade något av säga till om när det gällde hennes utställningsvinnare och om aussieuppfödaren som snörde av svansarna på sina småvalpar, hade 15 580 läsare. Jag hoppas att ingen utanför hundvärlden läste dem. Särskilt hoppas jag att min grannes vän, mannen som jag pratade med i veckan, inte läste motionen om hur synd det är om uppfödare, som måste slänga ut pengar på ledröntgen. Hans hund är en åttaårig reggad goldenhane, en stor, tung hund som rör sig som en tolvåring. Han har samma höftledsfel som sin helbror, ägd inom samma familj, och kommer att avlivas av samma skäl. Deras första golden kom från en annan uppfödare. Den fick avlivas sju månader gammal, när det visade sig att hältan berodde på de värsta armbågar ortopeden hade sett. Då letade ägaren fram hundens stamtavla. Han upptäckte att valpens farfar och morfar var samma hund. Det fanns ledproblem i avkommeskaran. Så mannen ringde uppfödaren, berättade hur det hade gått med valpen och sa att hon fick väl fortsätta med sin linjeavel, om hon nu ville kalla det så, men då skulle det vara linjeavel på friska djur. Uppfödaren såg inte problemet – han hade väl fått ersättning från försäkringsbolaget?

Hans tredje golden är en lätt tik med fina rörelser. Jaktgolden? Ingen vet. Hon köptes oreggad på en Blocket-annons från någon som hade använt henne till att ta valpar på.

Jag tror att CS skulle få svårt att övertyga den hundägaren om att SKK-anslutna uppfödare är så mycket bättre än andra valpfabrikanter. Jag lyckades inte.

Det finns ett par andra historier, som jag skulle kunna berätta. Draghundshanen, som jag första gången mötte när han drogs i en bur på hjul av två sammanbitna människor för att hans gnistrande vita päls inte skulle smutsas ned av kontakt med marken innan han träffade domaren? Han köptes av en vanlig hundägare, när utställningskarriären och valpantalet inte var tillräckliga längre. Då fick han lämna tomten. Nu bor han här, går promenader och träffar andra hundar. Pälsen är inte lika vit längre. Men han har fått ett liv, när hans värde inte mäts i rosetter och inkomster. Den lilla blyga kortnostiken? Hon var uttjänt som avelstik efter 25 valpar. Åtta år gammal såldes hon. Nu är hon tio och börjar visa lite frimodighet under promenader och hundmöten. Nya ägaren tror att hon aldrig hade varit utanför trädgården i sitt gamla hem. Men, som han säger, alla vill ju ha extrainkomster.

Den kenneln svarar för drygt 250 valpar. De bör ha betalat en bit av villalånet.

Det här, CS, är inte saker som jag har letat upp för att ha något att bli arg över. Det är vad andra hundägare berättar om, när vi möts. Förvånar det er att så många lika gärna väljer blandrasuppfödare? De ser inte skillnaden mellan renrasig och icke renrasig affärsverksamhet. Det kan hänga ihop med att den skillnaden inte alltid existerar.

Att ta bort RAS från raspresentationerna och stryka uppgifter om inavelsgraden i valpkullarna på Köpahund.se som vissa uppfödare hoppas på - ”det är inget som valpköpare behöver veta” - är lönlöst. Valpköparna vet redan. De vet att det finns genetiska hälsoproblem hos renrasiga hundar. De vet, att inavelsgraden i många raser är farligt hög. Ofta tror de att problemen är värre än de är. Det de inte vet är vad seriösa rasklubbar och uppfödare försöker göra åt saken. Gå ut med den infon!

Ni skulle kanske göra fortsatt verksamhet svårare för sådana uppfödare som de som grannens kompis sprang på. Men ni skulle underlätta väldigt för andra.

                                            *   *   *

Om vi nu tänker på Minnas ägare och uppfödaren från Hundsport Special; på mannen med tre reggade golden och deras uppfödare; draghundens första ägare och hans nya; på kortnostikens uppfödare och hennes nya ägare: vilka av dem är troligast medlemmar i någon delorganisation som hörs på KF?

CS, här kommer tre förslag:

SKK har runt 220 000 betalande medlemmar. Ungefär 14 000 är uppfödare, men den minoriteten är mycket väl representerad både i SKK:s ledning, i de regionala klubbarna, i ras- och specialklubbarna och på det som självklart inte heter Hundägarfullmäktige, utan Kennelfullmäktige. De 200 000 valpköparna är inte lika väl representerade.

När andelen reggade hundar minskar medan blandrasavel och oreggade importer ökar, är det lätt att förstå organisationens oro för framtidens inkomstkällor. När det börjar bli komplicerat att hitta avelsdjur som uppfyller krav, är det lätt att förstå att uppfödare röstar in representanter som vill ta bort kraven. När de traditionella raserna faller i antal är det lika lätt att förstå, att uppfödarna av de få raser som tvärtom ökar sina registreringar får en stark känsla av betydelse och kräver inflytande därefter. KF 2021 lät dem höras. Högt och tydligt: SKK är till för att främja deras intressen.

 Kom ingen på tanken att det kan finnas en välbehövlig motvikt?

Tänk om man hade tillstyrkt och inte avslagit motionen på förra KF om en valpköparkommitté! Tänk om man hade låtit den kommitténs huvuduppgift vara att räkna ut sätt att fånga upp vanliga hundägares erfarenheter och åsikter om vad som är viktigt? Eller tänk om man inför varje KF skulle låta datorerna slumpmässigt välja ut 2 000 av de vanliga hundägande medlemmarna och skicka ut en förfrågan: vill ni vara med? Av dem som tackar ja, väljs slumpmässigt 100 ut. Efter att ha fått motioner och valberedningsförslag med korta presentationer av vad de föreslagna till olika poster står för, kan de etthundra via zoom rösta på mötet. Visst, de skulle vara färre än de 171 hierarkirepresentanterna på förra kennelfullmäktige – och deras namn skulle kanske behöva hållas oåtkomliga in i det sista för att de inte skulle bli uppvaktade av folk som ville tala om för dem hur de skall rösta - men: de skulle vara tillräckligt många för att SKK skulle få ett inflöde av andra röster än de gamla vanliga och de skulle vara tillräckligt många för att vara en fjäder i hatten gentemot myndigheter och politiker. Titta, vi är en medlemsdemokrati!

Nästa förslag: identifiera de raser som ligger nära varandra i ursprung och/elleregenskaper men har splittrats i små avelsbaser med hög inavelsgrad. Fatta ett principbeslut om rätt till utkorsning mellan de raserna. Tillsätt en kommitté med minst en populationsgenetiker och minst en klinisk genetiker som ständiga medlemmar. Varje intresserad uppfödare avkrävs en plan: hur har man resonerat? Vilka egenskaper vill man bevara? Vad vill man undvika? Vilka avelsdjur är tilltänkta? Vilka hälsoundersökningar redovisas? Om DNA-analyser är relevanta, är de gjorda? Finns intresserade valpköpare införstådda med uppföljning? Finns en plan för hur fortsättningen efter den första utkorsningen skall se ut? Skall man kunna välja ytterligare en ras att utkorsa med i nästa steg?

Man blir inte invald i CS för att man är bra på genetik och då ska man inte heller vara högsta beslutsfattande instans i genetiska frågor. Så när det förberedande jobbet är gjort och kommittén fattar sitt beslut om varje ansökan - låt det beslutet gälla! På köpet skulle ni få ett ökat samarbete mellan uppfödare och rasklubbar, ökade kunskaper hos alla involverade och – tror jag vid det här laget – ökat förtroende hos allmänheten, om ni går ut med det på ett bra sätt.

Ett antal uppfödare kommer nog att genomföra sådana projekt på egen hand, om ni inte hjälper dem. De behöver inte SKK:s tillstånd för att göra det. Men de behöver SKK:s kunskaper för att det skall bli bra.

Sista förslaget: gör något åt utställningarna! Skapa alternativ till tävlingsmomentet. Det gör inte något bra varken för människorna eller hundarna.Tänk er lokala tillställningar, dit vanligt folk kom med sina hundar – reggade eller inte – och fick dem bedömda. ”Jättefin, men kanske lite högt hull... Hur ofta ger du mat?” ”Så snäll och glad! Vet du vilka raser det är?” ”Vill hon jaga bilar? Ja, den rasen har vallat i hundratals år, så det är inget konstigt, men du behöver ge henne något att göra.”

Jag har varit på en sådan utställning. Det var den enda avspända, roliga utställning jag har sett. Den skapade mycket goodwill. Folk var otroligt tacksamma för att kunniga människor brydde sig om deras hundar och kom med goda råd. Och vet ni vad, SKK? De betalade för det.

Nu säger säkert någon, att det där kommer att främja blandrasaveln. Men då har de fel. Gör er kända för dokumenterad avel för hälsa och inre egenskaper och visa er ute bland vanliga hundägare, så kommer ni att framstå som hippsomhappavlarnas attraktiva motsats. Ni har alldeles tillräckligt många seriösa uppfödare att luta er mot för att kunna göra det!

Alla de här förslagen skulle väcka motstånd hos uppfödargrupper, som är vana vid att kunna sälja på sitt namn som SKK-anslutna och inget mera. Självklart vill de att det ska förbli så, men den tiden är över. Det bandet går inte att backa. Minst 40% av hundarna i mitt område är blandade och ju yngre hundarna och deras ägare är, desto vanligare är det med blandat. Ingen bryr sig om det, minst av allt ägarna. De bryr sig om hunden, inte om renrasigheten. Det är ingen dum tanke.

1966 bestämde sig SKK för att inte vara ”en liten exklusiv organisation för uppfödare och utställare” utan en ideell riksorganisation för alla hundägare. På det beslutet har man i många år byggt både sitt medlemsantal och det förtroende hos allmänhet och myndigheter som är kopplat till medlemsantalet.

Om SKK i alla dessa år har lyckats med att utåt framstå som just den där ideella och allmännyttiga folkrörelseorganisationen tror jag att man ska undvika att agera som något annat. Gapet mellan minoritetsintressena och de vanliga medlemmarna kan annars bli väl uppenbart.

Bodil Carlsson

Inlägget skickat till CS. Ev svar kommer att publiceras.