Nope. Nej. Det räcker! Jag hade inte tänkt skriva något mera på bloggen: fjorton års upptagenhet med hundar, hundavel och hundvärldens upptagenhet med utseendedetaljer räckte. Så kändes det. Som att evigt snöa in på det insnöade när det finns verkliga hundar att leva med!
Men så råkade jag snubbla över det här. Det är en lång artikel, på engelska dessutom, men den tar upp något som jag har funderat på av och till på senare tid. Givet preventiv behandling - vaccinationer, tandrengöring, hälsokontroller - och givet framstegen inom aktiv veterinärmedicinsk behandling under de senaste tjugo -trettio åren: har våra hundars livslängd verkligen ökat? Det borde den ha gjort. Men har den?
Bodil Carlsson
Välkommen tillbaka. Har saknat dina artiklar
SvaraRaderaKul att du är här igen. Själv hoppas jag på att sälskapsblandis eller liknande skall bli en erkänd ny hundras med skyhögt ställd kvar typ: dna analys av alla avelsdjur så alla valpar blir fria från de åkommor man kan hitta frysa semin efter alla hanhundar som gått i avel så man har genmatrial sparat och använd från de som lever längst. Krav på att hundar innan de går i avel kan bli lämnade ensamma hemma några timmar då separationsångest har en genetisk komponent osv. Alltid öppna stamboken om inavelsgraden genetiskt stiger över x osv Dock verkar nya hundraser bara få registreras i sverige om de är erkända i sitt hemland. Så de lär inte hända här.
SvaraRadera