ATT FRÅGA OM SAKER SOM ALLA REDAN VET

 

Utvärdering av utfall av hälsoprogram Stockholm 2021-03-10 Bilaga 24:3 Det är angeläget att vi ställer oss frågan om ett hälsoprogram som kanske efter 10 år inte har gett resultat har begränsat det genetiska urvalet eller berikat det. 0 Om det begränsar den genetiska mångfalden anser vi att det mycket viktigt att vi verkligen ser ett förbättrat resultat av de hälsoprogram vi kräver. När vi skapar hälsoprogram bör vi vara säkra på att de ger sundare och friskare hundar i slutändan, och vi bör veta det när slutändan är nådd, annars har väl hälsoprogrammet mest en ohälsosam effekt på många rasers förmåga att växa och bli en stark och sund population inom sin ras. Ger HO-hälsoprogrammet uppfödarna ett bra verktyg som de/hundarna behöver? Begränsar det aveln, får vi för få hundar kvar? Har vi friskade höft och armbågsleder än utomlands? Har vi sämre led resultat eller har vi bättre/friskare hundar än ·utomlands, och även jämfört med svenska hundar före -80 talet då HO-screening tog fart. Endast screening av höftleder kostar de svenska uppfödarna minst 35 miljoner per år och den tid man lägger ner på själva undersökningarna. STOKK önskar därför en utvärdering av hälsoprogrammens effekter på aveln. En sådan utvärdering kommer såklart behöva finansiering, men vår tanke är att det redan finns registrerat i kennelklubbens databas och därför inte behöver kosta så väldigt mycket Alla vill ha och föda upp friska hundar, frågan är väl om alla regler och hälsoprogram hjälper oss att skapa sunda/re djur eller skapar uppfödare med bakbundna händer och minskar urvalet av blivande avelsdjur. Stockholms Kennelklubb yrkar: Att SKK/CS väljer ut ett antal hälsoprogram som blir utvärderade ur hälsosynpunkt, så vi säkerställer att de gett det resultat som de var ämnade att göra. (Min fettning)

Gå igenom årets motioner till KF och ni hittar några riktigt förvånande. Stockholms kennelklubb svarar för två av dem. Här ovan kom den första. Vilken nytta, frågar StoKK, har vi av HD-programmen? Är våra hundar verkligen ledfriskare än innan allt detta röntgande drog igång på 80-talet?

Utfallet av SKK:s hälsoprogram avseende HD hittas på ett antal ställen. Inte minst i en artikel av Åke Hedhammar från 2020:

Swedish Experiences From 60 Years of Screening and Breeding Programs for Hip Dysplasia—Research, Success, and Challenges

Vet ni hur lång tid det tar att hitta den artikeln på nätet? För min del visste jag inte ens att den fanns, så jag sökte inte på titeln eller på Hedhammars namn. Jag letade efter fakta om utfallet av de svenska HD-programmen och då kom den. Googla på Swedish+hip+dysplasia+ project och ni har den framför näsan på trettio sekunder. Den är skriven på inte alltför svår engelska och den ger StoKK ett tydligt svar, om det nu var det man var ute efter och inte något annat. Så här:

”In 2019, an extensive evaluation of the Swedish Hip Dysplasia Program was initiated by the board of the Swedish Kennel Club and performed by internal and external reviewers.

The evaluation showed an early successful decrease in all grades of HD followed by a later much slower decrease in affected HD phenotype despite an improved genetic trend.

These findings could be explained by the initial change from usage of unscreened and affected to almost exclusively screened and unaffected breeding stock, and later less selection pressure from phenotypic selection due to less variation (i.e., a larger proportion of dogs scored as normal).”

Vad gör det där höftledsröntgandet för nytta, frågar alltså StoKK, och när tänker SKK ta reda på det? Jotack, det har SKK redan gjort. Den här undersökningen gjordes på SKK:s initiativ 2019, men StoKK kan ju ha missat det. I så fall bjuder jag på en översättning av sammanfattningen. ”Utvärderingen visade en tidig framgångsrik minskning i all grader av HD, följd av en senare, mycket långsammare, minskning i HD-drabbad fenotyp trots en förbättrad genetisk trend.

De här fynden kan förklaras av den inledande övergången från att använda oscreenad och HD-drabbad till nästintill helt screenad och icke-drabbad avelsstam och därefter mindre selektionstryck från fenotypisk selektion orsakad av lägre variation (m a o, a större andel hundar befanns ha normala höftleder.)”

Ska vi ta det en gång till?

När avelsdjuren började screenas för höftledsfel sjönk alla grader av HD-fel snabbt. Sedan gick nedgången inte lika fort, eftersom de svårast drabbade HD-hundarna, de som har högst riska att nedärva dåliga höftleder,  inte fanns kvar i aveln längre. De som är kvar är de friskare höftlederna och när man avlar på dem, minskar inte de dåliga höftlederna lika fort längre. Det finns inte lika många kvar som kan minska.

Att höftledsfelen minskade rejält när HD-programmen hade hållit på ett tag kan knappast vara nyheter. I stora drag har det varit känt länge. Många vanliga hundägare vet det. Varför vet inte StoKK? Är det svårt att förstå? Många vanliga valpköpare begriper det. Det är därför vi röntgar våra hundar, när våra uppfödare ber oss. 

 Den numera obligatoriska ramsan om genetisk variation är förstås med - den  som skulle ha begränsats av HD-programmen. StoKK, snälla – den ENDA genetiska variation som försvinner är den variation som skapar de värsta höftledssfelen och den variationen vill vi inte ha.  De andra 20 000 genernas  variationer finns kvar i orubbat bo,  som de var. 

Men.... MÅSTE det ta så lång tid? Ja, StoKK, det måste  det. Tio år är inte jättelång tid i de här sammanhangen. Det beror på den där genetiska variationen. Rensar man på en hundgeneration ut varenda hund som har eller misstänks ha någon enda av de gener som tillsammans skapar HD-fel i en ras där HD är vanlig, då lämnar man en avelsbas i ruiner efter sig. Det är just därför man inte gör så. Man fortsätter i generation efter generation att plocka bort de värst drabbade hundarna – inga andra. Man använder sig av HD-index, när minskningen av kliniskt drabbade hundar avtar. På det viset slipper man ifrån de värsta HD - generna, men lämnar resten kvar. Det är därför som de svenska raser som började HD-programmen för några decennier sedan har fått friskare leder. Det är fakta. Vill man  inte bekanta sig med fakta, kan man förstås avla hund ändå. Man måste inte veta saker, så länge som regelverket går in och svarar  för den kunskap man själv inte orkar skaffa sig. Men kanske kan man låta bli att skriva motioner med frågor som redan är besvarade?

Titta på siffrorna! Screening för höftledsfel kostar de svenska uppfödarna MINST 35 miljoner per år, påstår StoKK. Jaså? Lite högt räknat kostar HD-screening 2 000 kr per hund. De svenska uppfödarna röntgar alltså själva och på egen bekostnad  17 - 18 000 hundar om året? Den uppfödare som jag bäst känner till har på trettio år fött upp 143 hundar. 100% är HD-röntgade. Av de 143 har uppfödaren själv röntgat och betalat för 10 egna och 13 foderhundar. De andra 120 hundarna har röntgats av valpköparna på deras bekostnad. Är det så väldigt annorlunda i Stockholm? 

Jag hoppas, att någon som deltar på KF frågar StoKK  om den här motionen. Varifrån kommer  siffrorna? Och varför viftar StoKK med frågor, som redan är besvarade? Vad är syftet?

Bodil Carlsson

VARFÖR SÅ BRÅTTOM?

Det finns motioner till det här årets KF, som är välskrivna och lätta att följa. Även den som inte håller med förstår tankegången och kan värdera de fakta, som återges. Det gäller egendomligt nog inte CS proposition till KF, trots att detta måste vara den stora frågan i år. Propositionen väcker flera frågor än den svarar på. Varför vet jag inte – den kan ha givits som uppdrag till en person under tidspress, eller den är bara tänkt som ett sammanfattande utkast inför en detaljerad framställning som CS avser att lämna till KF. Men när jag tittar på propositionen, så är den upplagd som påståenden utan mycket underlag. Så här presenterar sittande CS ett viktigt ärende.

1. Det finns en massa hälsoprogram som inte längre behövs, utan bara belastar.

2. Hälsoprogrammen minskar den genetiska variationen genom att slå ut utländska hundar och låta Avelskommittén bestämma.

3. Hälsoprogrammen är dyra för valpköparna .

CS visar inte, att något av detta stämmer. Första punkten är inte närmare beskriven och punkterna 2) och 3) närmast häpnadsväckande. Om inte CS lägger fram ett omfattande kompletterande faktamaterial för KF, kan delegaterna inte ha särskilt mycket grepp om vad de röstar om. Propositionen landar inte heller i att Avelskommittén eller fristående bedömare, t ex SLU, får i uppdrag att gå igenom och redovisa för kommande KF hur hälsoprogrammen har fungerat och fungerar idag och vilka effekter de har haft på hälsa och genetisk variation hos raserna. Det CS föreslår är att CS själv får mandat att ändra hälsoprogrammen. Nu!

Jag vet inte, varför det är så bråttom. Kan det bero på, att efterfrågan på valpar ökat, så att någon i panik vill rycka sin invanda marknad ur gapet på importer och blandrasuppfödare? Det var väl ungefär vad den då nystartade KUS sa i sitt protokoll våren 2020 - att det måste bli flera uppfödare, så då måste det bli lättare att föda upp.

Eller hänger brådskan ihop med att förslaget om ny konsumentköplag med undantag för levande djur förväntas börja gälla från 1 januari 2022? Man hoppas att riskerna för bassning från konsumentombudsmannen minskar, så det är dags att förbereda en nedskärning av reglerna för aveln?

Tanken har slagit mig. Det vore inte konstigt, om det faktiskt är de här sakerna som är bakgrunden. Men kan man i så fall inte tala ur skägget? Då skulle KF:s delegater och alla vi andra medlemmar – vi som är den stora majoriteten av SKK - åtminstone veta vad det röstas om.

Jag hoppas, att CS inte får det bifall man begär. Propositionen visar i det skick den föreligger varken vilja eller förmåga att lösa renrasavelns problem, inte heller vilja att förbättra för hundarna och deras ägare. Det som möjligen skymtar är viljan att flytta mera makt över till sig själv och till uppfödare och bort från en kunskapsbank av regler, som skyddar både hundar och hundägare.

Så låt mig då till sist komma med det blygsamma förslag, som alla de här inläggen leder fram till.

Jag föreslår att CS drar sig till minnes att anledningen till att

           SKK har ett så gott rykte internationellt;

           fortfarande registrerar en så stor andel av alla inhemska hundar;

           fortfarande har ett stort förtroende hos valpköparna och ett stort öra hos myndigheter och lagstiftare       

är att

SKK har skapat en bild av sig själv som en hundägarorganisation med mycket kunskap och ansvarstagande regler - inte ett försäljningsinriktat uppfödarskrå. Innan man gör alltför mycket som ändrar den bilden skulle det kanske vara klokt att tänka över konsekvenserna.

Mitt förslag till de uppfödare som tänker rösta för CS proposition är ett annat – kom ihåg, att avelsreglerna inte bara skyddar hundarna. De skyddar även er! En arg valpköpare, som har måst avliva sin unga hund för något som uppfödaren gjort allt för allt undvika genom att följa reglerna, kommer kanske inte så långt med ett klagomål. Men dagen då någon ställs till svars för att ha avlat fram ett fel som man visste fanns inom rasen - bara för att man kunde, bara för att reglerna inte fanns längre, bara för att det skulle bli ”lätt att göra rätt”, fast det som hände var att det blev lättare att göra fel – då är det inte någon framtida Centralstyrelse som fälls.

Det är uppfödaren.

Bodil Carlsson

Inlägget skickat för kännedom till CS samt till SBK:s generalsekreterare.

 

SOM FAN LÄSER BIBELN?

 

Läser jag CS proposition som fan läser bibeln? Ser jag spöken där de inte finns?

Av och till hoppas jag på det. Det skulle vara rätt skönt, om det var så. Men här kommer två kommentarer. De som skriver är kända för mig, men föredrar att vara anonyma. En av dem anger som skäl – förhoppningsvis på skämt – att det känns onödigt att riskera Disciplinnämnden just nu, när det finns så mycket trädgårdsarbete att stå i.

Båda är aktiva hundmänniskor, den ena inom och den andra utanför hundorganisationerna. (Ingen av dem, ifall någon undrar, är collieägare.) Båda har erfarenhet av hur organisationer brukar fungerar, hur förslag brukar skrivas och hur man brukar titta på vad som framförs. Det som bekymrar mig är, att dessa sinsemellan olika personer läser propositionen och ser samma sak som jag.

Kommentar 1:

Vari ligger till exempel belastningen i/med hälsoprogrammen? Är det inte så att hälsoprogrammen ska vara en garant för avel och uppfödning?

Är inte Avelskommittén ett gäng med kunskap och kompetens, inte minst vad som gäller genetik till exempel (något som många uppfödare inte verkar ha så stor kläm på)? Men de verkar hotfulla för CS!

Att hälsoprogrammen är dyra är väl ingen anledning att slopa dem – det kostar förstås med kunskap och att hålla hög profil (eller svansföring) för att våra hundar ska vara friska och utan vank eller lyte. En kostnad som sannolikt lönar sig i längden.

 

Att CS ensamma ska bestämma över hälsoprogrammen tycker jag verkar vara minst sagt riskfyllt. Särskilt när det verkar som uppfödarna får allt större makt över organisationen.

 

Principiellt ska organisationen som sådan vara helt fristående från uppfödarna eller några som helst ekonomiska eller andra (jäv!) intressen.  Tycker jag!

Kommentar 2:

Jag har läst Centralstyrelsens (CS) "Proposition till ny ordning för hälsoprogram" som kommer att behandlas på kommande Kennelfullmäktige (KF). Det är något egendomligt med den och då avser jag inte det som CS vill uppnå, utan hur man lägger fram sitt förslag. Jag citerar §9 i SKKs stadgar:

"Centralstyrelsen får inom eller utom sig utse kommittéer, som beslutar i ärenden eller ärendegrupper i den utsträckning som Centralstyrelsen bestämmer. Beslut som fattats i kommittéerna ska protokollföras och anmälas vid Centralstyrelsens nästa sammanträde."

Det är alltså CS, som bland annat utser Avelskommittén. Det här är fullt normalt i föreningssverige. Styrelsen utser sina kommittéer. Vad som däremot är egendomligt är att CS ifrågasätter kompetensen i sina kommittéer. Ifrågasättandet framgår av ett svar på en av motionerna till KF (MOTION ANGÅENDE KOMMITTEERNAS SAMMANSÄTTNING)
Är det därför, som CS' proposition är så tunn? Här går CS till KF med en proposition, som baseras på rykten. Det saknas fullständigt objektiva fakta.

Hur borde CS då ha gjort? CS behöver strängt taget inte gå till KF i det här skedet! CS kunde på egen hand ha gett Avelskommittén uppdraget att se över hälsoprogrammen och på nästa KF lagt ett konkret förslag till hur de ska förändras i olika raser.
Att man trots allt går till KF med en proposition kan tyda på minst två saker:

1. frågan är så stor och genomgripande att man vill höra medlemmarnas åsikt via deras delegater i KF. Men varför har man inte mer "kött på benen"? Är det så svårt att hitta några exempelraser, där man med statistik kan visa att vissa hälsoprogram är överflödiga?

2. att det inte finns en majoritet inom CS för att ge Avelskommittén uppdraget varken att ta fram exempelraser eller ett fullödigt förslag till förändrade hälsoprogram.

Vilken orsaken än är, så kan knappast eventuella motståndare till förändrade hälsoprogram stoppa en proposition där man lämnar beslutet till medlemmarnas ombud. Jo, formellt kan de det men det vore inte riktigt snyggt. Nu får de istället hålla tummarna för att propositionen röstas ned på KF.

Ja, det var kommentarerna från en vanlig hundägare och en hundföreningsmänniska. Vad tycker SKK:s delorganisationer?

Bodil Carlsson

HÄR HAR NI DEN!

Det är inte riktigt snyggt att komma med kritik mot något, som läsaren inte  ser och inte själv kan bedöma. Någon sa det till mig med anledning av det jag har skrivit och kommer att skriva om CS proposition till KF. Den personen har helt rätt.

Så här har ni det i sin helhet, förslaget som ligger som Bilaga 24:10 i föredragningslistan på SKK:s hemsida. Det CS gör här är att servera lösningar på problem som inte beskrivs annat än antydningsvis och svepande. Jag vill inte göra som CS. Alltså:

Proposition till ny ordning för hälsoprogram

 Centralstyrelsen, CS, vill skapa en samordnad utvärdering av de drygt 150 hälsoprogram på nivå 2 och 3 som idag administreras av SKK.

 Nivå 2: Krav på centralt registrerat resultat avseende specifik sjukdom: Hälsoprogram på denna nivå kan försvåra användningen av utländska avelsdjur. Konsekvensen av detta måste beaktas framför allt i numerärt små raser. I praktiken medför ofta hälsoprogram på nivå 2 en utslagning av avelsdjur och därmed en reduktion av avelsbasen trots att inga krav föreligger på specifika undersökningsresultat. 

Nivå 3: Krav på centralt registrerat resultat avseende specifik sjukdom: Krav på visst undersökningsresultat avseende specifik sjukdom. Denna nivå kan omöjliggöra användningen av utländska avelsdjur i de fall då utländska undersökningsresultat ej accepteras. Importerad hund måste vanligtvis undersökas på nytt i Sverige för registrering av avkomma, detta oavsett tidigare resultat. Rasens populationsbild är av stor vikt. Rasens numerär, sjukdomen/defektens utbredning samt övriga problem inom rasen är av avgörande betydelse för Avelskommitténs beslut om bifall eller avslag.

 CS utgångspunkt är att alla hälsoprogram på nivå 2 och 3 ska avslutas när problemet för rasen är löst eller när antalet drabbade individer är lågt. CS ser exempel på hälsoprogram som nu varit gällande i två till tre decennier och där antalet hundar som t.ex. drabbas av höftledsdysplasi är i det närmaste obefintligt utan att programmet har ändrats. CS menar att i dessa fall kan bevakningen av att aktuella hälsoproblem inte återkommer sker genom det arbete som uppfödaren gör. 

Effekten av att inte regelmässigt avsluta hälsoprogram som uppnått sitt syfte och där få hundar är hälsomässigt drabbade blir att onödigtvis begränsa tillgängliga avelsdjur och möjligheten till att därmed långsiktigt kunna bibehålla en bred avelsbas. Vidare blir det en hög ekonomisk kostnad för ägarna av den aktuella rasen, oftast flera hundratusen per år. 

Under kommande verksamhetsperiod önskar CS få ett uppdrag att göra en utvärdering av samtliga hälsoprogram i samråd med berörd specialklubb. Till skillnad mot den utvärdering som gjorts 2016-2020 är CS avsikt denna gång att säkerställa att hälsoprogrammen inte i onödan ska begränsa tillgängliga avelsdjur. Vidare ska även den ekonomiska aspekten att upprätthålla hälsoprogram beaktas. Om hälsoprogrammet uppnått sitt syfte ska de särbestämmelser som idag finns för de aktuella raserna för att kunna registrera en valpkull och som rör hälsoprogrammet tas bort. Efter denna engångsinsats föreslår CS att utvärderingen av hälsoprogram sker samtidigt som den regelmässiga revideringen av RAS görs och att samma bedömningskriterier ska gälla om hälsoprogrammen ska fortsätta, förändras eller avslutas. Nya hälsoprogram kan införas enligt den ordning som gäller idag, dvs. ansökan från specialklubb – godkännande av SKK. Efter godkännande införs sedan programmet i det regelmässiga revideringsarbetet av RAS. Hälsoprogram på nivå 1, dvs möjligheten att kunna undersöka sin hund för en specifik sjukdom och få den uppgiften centralt registrerad av SKK finns kvar men det finns inga krav för registrering av valpkull.

 CS föreslår KF att CS får mandat att förändra proceduren för hälsoprogrammen enligt ovan. 

Förslag till morronkaffet - läs igenom och fundera på vad orden står för.

Bodil Carlsson

OOOPS!

 

Svenska Dvärghundsklubben, SDHK, har jobbat på att visa upp musklerna inför detta kennelfullmäktige. Förutom de två motionerna om så viktiga ting som ett behagligare ord för trubbnosar och det otillåtna i att nämna kronprinsessans valp i ett korsord, tar SDHK upp det hemska med felfärgade hundar. På den motionen har CS ett bra svar – typ ”Sluta hänga upp er på det där, för det som är felfärgat idag kan vara godkänt i morron”.

Värre är detta. Nästa motion från kortskallefolket är inget att skratta åt.

MOTION ANGÅENDE KOMMITTEERNAS SAMMANSÄTTNING Bilaga 23:4

” Utifrån SKKs delegeringsordning är det Centralstyrelsen som tillsätter de olika kommittéerna. SDHKs uppfattning är att flera av kommitteèrna skulle må bra av en översyn gällande hur sammansättningen ser ut. Vi saknar bred uppfödarkompetens och anser att kanslipersonalen eller andra fast adjungerade personer idag utgör en alltför stor del av vissa kommitteer.” (Min fettning)

Vilken kommitté har flest adjungerade och kanslipersonal? Avelskommittén. De som lagts till har bland annat genetiska kunskaper. Det är därför de är anställda eller adjungerade.  Så här resonerar Dvärghundsklubben:

”Den spetskompetens som finns hos CS-ledamöterna måste tas tillvara, så att de ges i uppdrag att leda arbetet i kommitteer som motsvarar deras erfarenhet och kunskap. Kommitteernas arbete ska inte styras av eller i alltför hög utsträckning påverkas av kanslipersonalen, utan ska spegla medlemmarnas vilja och åsikter.”

Spetskompetens betyder att man har stor kunskap, kära Dvärghundsklubb, inte att man är full av ”vilja och åsikter”. Man blir inte spetskompetent av att ha åsikter. Inte genom att knuffa undan andra för att ge sin vilja fritt spelrum. Faktiskt inte genom att upprepa samma ord ord heller.

”Som vi ser det är det en vinst att inte ha fast adjungerade personer till kommitteerna, utan istället ta in experter till enskilda möten eller enskilda punkter på möten, beroende på vad som ligger på dagordningen.” SDHK yrkar med anledning av ovanstående a t t kommitteerna ska tillsättas med tanke på kommittens ansvarsområde så att man säkerställer att samtliga har den spetskompetens som krävs för uppdraget .” (Min fettning)

Så Avelskommitténs kanslianställda personal ska kallas in för sittningar, när det passar uppfödarkompetensen. Vad skall de göra under resten av sin betalda arbetstid? Putsa uppfödarskor?

Det var motionen. Ur CS svar:

” CS kan konstatera att andelen uppfödare är hög i SKK:s olika kommittéer, även om den aspekten inte varit den primära kompetensen som sökts. I några av CS kommittéer finns ett behov av att ha tillgång till flera ur kansliets personal för deras specifika kunskaper, som stöd för de beslut som kommittén fattar. CS vill återigen betona att det är de förtroendevalda som fattar beslut. Med anledning av den kritik som kommit fram avser CS att se över hur deltagandet av kanslipersonal och adjungerade kan ändras. ” (Min fettning)

                                                                *     *     *              

Om jag har fattat rätt – men kom ihåg att jag som valpköpare kanske saknar den spetskompetens som behövs för att läsa vad uppfödare skriver – är det alltså så här:

SDHK, representant för uppfödare av hundraser som kommit att stå i blickfånget för sin utseenderelaterade ohälsas skull och lett till oro bland veterinärer i många länder och till tvingande lagstiftning i Nederländerna, knuffar på CS för att få ut kunnigt folk ur den kommitté som svarar för avelns regelverk. Att de adjungerade inte är uppfödare diskvalificerar dem från att vara adjungerade; att de har anställts för att de har den kunskap de har är ingen merit. På detta svarar CS tjänstvilligt – Visst, visst! Vi skall se hur vi kan ändra!

                                                          ???

Den motionen och CS svar på den var väl kanske inte renrasavelns stoltaste ögonblick. Jag har ett valpköparförslag, delegater. Rösta ner dem!

I den här motionen har trubbnosfolket nämligen rätt i en enda halv mening. Det är när de säger ”Vi saknar bred uppfödarkompetens.” Till uppfödarkompetens måste man, förutom basal kännedom om hundars normala anatomi, räkna förmågan att till åtminstone till någon liten, liten, pytte del förstå hur man ser ut för andra, när man bankar på dörrn till maktens boningar genom att haspla ur sig dumheter.

Bodil Carlsson

KORTSKALLAR

 

Motion från Svenska Dvärghundsklubben, SDHK, bilaga 29:1 i KF:s föredragningslista:

I många sammanhang ser vi idag att våra brakycefala raser benämns som "trubbnosar''. SDHK invänder mot detta av flera skäl. 'Trubbnosar'' är ett mycket ovetenskapligt begrepp som saknar specifik innebörd. 'Trubbig" är inte en längd, ordet beskriver en form, trubbig = inte spetsig. I rasstandarden för lagotto romagnolo står det " ... (det) skall vara svagt kilformat med en tämligen trubbig profil." Liknande formuleringar finns i standarder för hundraser som har allt annat än korta nospartier. Bruket att använda "trubbnosar'' som begrepp för våra kortnosiga brakycefala raser började i och med det så kallade 'Trubbnosuppropet" sommaren 2015, då ett antal veterinärer gick ut i en tämligen onyanserad och till vissa delar direkt osaklig smutskastningskampanj mot dessa raser. SDHK yrkar med anledning av ovanstående a t t SKK slutar använda begreppet "trubbnosar'' och istället använder ordet "brakycefala" .

Det ser fint ut med vetenskapliga termer, särskilt när det gamla ordet har fått en bismak av ohälsa. Varför inte bättra på lite till med den ursprungliga stavningen? På gammalgrekiska skrivs termens första halva brachy, som betyder kort. Sedan följer cephalos, som betyder huvud. I stället för att kalla de hundraser man tycker sig värna om för trubbnosar, vill SDHK alltså kalla dem för kortskallar. Hundarna är säkert smickrade.

CS har i vilket fall inget att invända mot motionens språkbruk gentemot veterinärer, utan nöjer sig med att instämma i att kortskallig på medicinsk grekiska ligger bättre på tungan än trubbnos på svenska.

Man undrar om veterinärerna är smickrade av att trubbnosklubbarnas företrädare påstår att deras kollegor bedrev en ”smutskastningskampanj” mot hundar, när de lade fram väl underbyggda veterinärmedicinska bekymmer med trubbnosarnas anatomi. Det finns ett gammalt talesätt som säger att när vissa blir arga på en, då vet man att man har gjort rätt; kanske nöjer sig Trubbnosuppropets veterinärer med den tanken. Med lite tur läser inte Veterinärförbundet motionerna till årets KF.

Därmed var det ena stora hundvärldsproblemet avklarat. Vi kan alla sova lugnare. Då kommer nästa. Dvärghundsklubbens världsbild är skakad. Vet ni vad som har hänt? I Hundsport, tidningen som Dvärghundsklubben helt riktigt påpekar är finansierad av oss medlemmar, förekom ett korsord med frågan ”Vilken ras är kronprinsessans valp?” (Rätt svar hade sju bokstäver och började C-A-V-A... För att inte orsaka själsligt lidande hos läsarna vågar jag inte skriva ut det fula ordet, men ni kan ju gissa.) Nu begär Dvärghundsklubben att ”det mycket tydligt påtalas för Hundsports redaktion” att så får man inte göra. CS håller med – redaktionen har redan beklagat misstaget och är ”väl medveten om att publicering som rör blandraser inte ska förekomma.”

Det måste kännas tryggt att ha en lydnadstränad redaktion. Ta den i örat och den gör som man vill! Frågan är hur det känns att jobba där. Alaskan huskies, någon? Draghundar där man korsat in vorsteh för att få bättre sprinters? No-no.  Fantastisk assistanshund, som visar sig vara  schabrador? Duktig på personsök i skarpt läge, men en scholden? Får vi inte  skriva om. Historien om hunden Arthur från Ecuador, som hamnade i all världens tidningar innan han blev film? Om någon har gjort reklam för hund, så är det väl Arthur. Schhh! Blandras!

Jag antar att CS bara vill hålla Dvärghundsklubben på gott humör med sitt svar. Själv skrattade jag. Dvärghundsklubben motionerar om att verkligheten går att stänga ute, om man döper om den eller inte nämner den i Hundsport.

Håller alla andra SKK- finansierande medlemmar med? Eller har de bara inte upptäckt det här pompösa men underhållande tramset?

Bodil Carlsson

Tillägg: Förhoppningsvis tar Hundsports redaktion SDHK:s motion med en axelryckning.  Numret som kom idag var bra - mycket större anknytning till den del av hundvärlden, som vi vanliga hundägare lever i, än Dvärghundsklubbens utläggningar. Tack!

FRÅGOR, CS!

 

Avelskommittén nämns i CS proposition bara en gång. CS skriver att en importerad hund ofta måste undersökas på nytt i Sverige ”oavsett tidigare resultat” i hemlandet för registrering av avkomma. På nivå 3 kan detta ”omöjliggöra användningen av utländska avelsdjur i de fall då utländska undersökningsresultat ej accepteras.” Det blir då Avelskommitténs sak att fatta beslut om bifall eller avslag till avel, säger CS. CS verkar inte tillfreds med det.

Här har jag några frågor. Jag hoppas, att de kommer att ställas direkt till CS på Kennelfullmäktige, för de behöver besvaras. Är det inte så, att beroende på var och hur hälsoundersökningar i andra länder görs, kan det finnas goda skäl att acceptera dem – eller att göra om dem här? Är utländska undersökningsresultat att lita på? Det beror på. Det finns t ex ett institut i Bern, dit svenska uppfödare och ägare av bl a boxer och ACD skickar sina ryggröntgenplåtar för avläsning. De som arbetar där forskar på just den ryggförändringen. Kan man lita på deras avläsningar? Det törs vi nog utgå ifrån. Vilket intresse skulle de ha av att vara annat än tillförlitliga?

I en diskussionsgrupp på fb hävdade däremot en uppfödare av vit herdehund, att höftledsröntgen i hemlandet avlästes av den rasklubbens egen veterinär och därmed måste vara säkra, medan SKK:s svenska avläsare har en personlig motvilja mot rasen och ser till att få dåliga resultat vid omröntgen efter import. Vilket resultat skall man lita på, CS? SKK:s eller resultaten från en veterinär, som kan ha goda skäl att hålla sig väl med sin rasklubbs uppfödare och deras köpare från andra länder?

Varför inte låta Avelskommittén lista avläsningsenheter, vars bedömningar och intyg gäller även i Sverige?

Min andra fråga – är CS missnöjd med att det är Avelskommittén som beslutar om vad som får avlas på?

CS negligerade Avelskommittén, när den ville att 12,5% ökning av inavelsgraden skulle vara den maximala i SKK:s regelverk. Det rör sig alltså om förbud mot att ovanpå redan befintlig inavelsnivå få lägga en släktskapsgrad högre än en halvsyskonparning. (Ja, jag fettar, för det är häpnadsväckande att någon ens kan vilja göra så.) Norska kennelklubben införde den regeln, trots högljutt skrikande från vissa norska uppfödare, men det gjorde inte CS. CS körde över Avelskommittén. Varför? Jo, skriver man i ett protokoll, man fick ”motreaktioner”. Reaktionerna kom väl från samma sorts uppfödare som de protesterande i Norge - de som inte förstår konsekvenserna av höga inavelsnivåer och tror att de inte behöver lära sig. Varför ansåg CS att det var viktigare att lyssna på dem än på Avelskommittén?

CS påstår, att man ”ser exempel på hälsoprogram som nu varit gällande i två till tre decennier och där antalet hundar som t ex drabbas höftledsdysplasi är i det närmaste obefintligt utan att programmet har ändrats.” Ja, det låter ju onekligen klantigt – sköter Avelskommittén inte sitt jobb?

Tänk om Avelskommittén gör det och tänk om det är så, att beroende på vilken ras och vilken sjukdom det gäller, så har hälsoprogrammen olika förutsättningar! En ras har 10% av hundarna höftledsröntgade – avelsdjuren, inga andra. 90% är oröntgade. Hur många höftledsfel kan det finnas bland de oröntgade? Hur många av de friröntgade har nära släktingar med dåliga leder? Hur många av dem börjar halta en bit upp i åren, när de redan har lämnat (oröntgade) avkommor? Det har man ingen aning om. Lägg ner programmet för den rasen och ni kommer att få se antalet dysplaster växa. Inte i statistiken, för om man inte röntgar får man ingen statistik; hundägarna och veterinärerna är de som får se det. Jämför med en annan ras, där 70% av alla har röntgats i några generationer. Ni har ett litet mörkertal och därmed en mycket mindre risk för ökande antal höftledsfel, om programmet läggs ner. 

En sjukdom som blödarsjuka hos schäfern visar sig tidigt och lär inte gå oupptäckt; även ovana valpköpare ser snart att något är väldigt fel. Där behöver man knappast vara rädd för dolda mörkertal, när programmet läggs ner. Det kan ju inte vara möjligt, att CS inte ser skillnaden mellan dessa olika utgångslägen för ett hälsoprogram.

Så varför nämner man den inte? Och varför lämnar man inte de här besluten till Avelskommittén?

Det är min tredje fråga. Jag kan inte ställa dem själv på kennelfullmäktige, eftersom jag inte kommer att vara där. Valpköpare brukar sällan vara det. Jag kan bara hoppas, att andra frågar.

Bodil Carlsson

Inlägget skickat för kännedom till SKK:s centralstyrelse med inbjudan till svar.