ETT BUDSKAP TILL BUBBLAN: SE UPP, VÄGGEN FINNS!

Brevet från presidenterna för amerikanska och kanadensiska fransk bulldogklubben fortsätter. Som förut är översättningen min, fettningarna mina (om inte annat anges) och rödmarkerad text mina kommentarer.

                            Mindervärdig hund? Fransk bulldog 1917.

” Regeringsdirektivet förbjuder inte oetiska uppfödare att fortsätta avla fram mindervärdiga hundar* /Ja, det står så: "inferior dogs"/. Det är bara de ansvarsfulla uppfödarna som registrerar* (fettning i originalet) sina hundar som av regeringen tvingas korsa sina hundar med hundar av annan ras*. /*Två osanningar i en mening. De nya reglerna gäller alla hundar födda i Holland, registrerade eller inte, renrasiga eller annat. Ingen tvingas att utkorsa. Men finns inget annat sätt att öka noslängden inom en ras, d v s finns inga andra avelsdjur inom rasen att ta till därför att alla avlats till att bli för extremtrubbnosade, får uppfödare MÖJLIGHETEN att använda sig av hund av annan ras./ 

 

”Detta utkorsningskrav ödelägger historiskt betydelsefulla raser.* / *Det finns inget utkorsningskrav, oavsett hur många gånger presidenterna upprepar det påståendet. Det blir inte mera sant för det. Inga sällskapshundar startade heller den franska revolutionen och det var inte hundraser, som ledde motståndsrörelsen mot den tyska ockupationen. Alla hundtyper har varit historiskt betydelsefulla på olika sätt, annars skulle de inte ha funnits till. Som jakthundar, vallhundar, vakthundar, råttfångare etc hade de en plats i näringskedjan. Sällskapshundar dominerar hundägandet idag. men i slutet på artonhundratalet var fransk bulldog en fashionabel nyhet. Engelska bulldoggsuppfödare sålde gärna ovanligt små hundar av sin ras till franska uppfödare, som använde dem för att få fram den nya rasen. De hade redan korsats med råttfångande franska terriers och som häftiga nyheter blivit populära på två håll – dels bland societetsdamer, dels bland artister, konstnärer och prostituerade på caféerna i Paris. Förminskar man hundarna, om man håller sig till sanningen? Älskas de mindre av sina ägare då? Icke. Alla raser har en historia värd att veta, men inte alltid den som rasklubbarna drar till med. På vilket vis just trubbnosar var ”historiskt” betydelsefulla är svårt att förstå, men däremot är det lätt att förstå en annan sak. Idag är de ekonomiskt betydelsefulla för brevskrivarna och deras klubbkamrater: fransk bulldog ligger på fjärdeplats på listan över populära raser i USA./

Brevet fortsätter.

”I dagens värld kan vi dela genetiskt material världen över. Detta globala delande erbjuder möjligheter för ökad diversitet och bättre avelsprogram*.

/Det skulle det verkligen göra, om inte inavelsgraden och matadoraveln i ras efter ras har gjort att det inte finns så stora fickor av genetisk olikhet kvar  att hämta diversitet ur. Bra avelsprogram är inte beroende av globala flygresor. Bra avelsprogram skapas av förmågan att förstå vilka problemen i en ras är plus viljan att göra något åt dem./

” Den amerikanska kennelklubben (AKC) och den kanadensiska kennelklubben (CKC) har två av världens största register över fransk bulldog. Unilaterala förändringar av rasen hejdar global avelspraxis. I detta avseende skadas det globala utbytet och bilden av friska franska bulldogs komprometteras världen över.*/Mening kokt på ord med oklart innehåll. Kan betyda ”Holländska uppfödare kommer inte att köpa våra hundar längre för våra har för korta nosar” eller”Vi kommer inte att kunna exportera sperma till Holland ” eller ”Det här sabbar vår image!”

Eller allt på en gång./

Brevet fortsätter igen. Nu är det tid för begravningstal.

”Vi beklagar förlusten av de holländska uppfödare, som har givit världen ett antal excellenta champions vilka producerat friska valpar. Det gör oss sorgsna att deras år av hängivenhet har ödelagts av en regering, som inte är i besittning av alla fakta. Vi står fast i vårt engagemang för att bistå de holländska uppfödarnas ansträngningar för att eliminera denna föreskrift och återställa rasen till dess historiska essens.

Med anledning av detta holländska regeringsföreskrift tvingas FBDCA och FBCF nu petitionera såväl den amerikanska som den kanadensiska kennelklubben att inte (fettning i originalet) acceptera registreringar och stamtavlor från den holländska kennelklubben (Raad van Beheer). Vi beklagar djupt att vi måste ta till denna åtgärd.”

Och där slutar presidenterna äntligen skriva.

Hur hamnade Smith och Merkli i det här? De drogs förmodligen in i den bubbla, där alla som betyder något reser till samma prestigefyllda utställningar, hänger vid samma ringside, oooh!ar över samma hundar, använder samma ord och tänker samma tankar. De som tänker annorlunda är de, som inte betyder något. Veterinärer, allmänhet, djurskyddsövervakande myndigheter och annat löst folk.

Därav den chockerade upprördheten. Den kommer sig av att de som inte har något att säga till om till sist faktiskt sa till.

När en bubbla träffar en vägg, gör det mera ont i bubblan än i väggen. Chocken gör det tydligen logiskt att straffa den kennelklubb, som man just djupt har beklagat, genom att vägra acceptera dess stamböcker – för något som väggen i skepnad av en nationell regering har bestämt.

En gång till – varför förväntas vi köpa hund av folk vars kunskapsnivå och sanningskärlek ligger på den här nivån?

Bodil Carlsson