SAMLA GAMLA TUGG

Det är inte bara vinterdagarnas förlopp på landet som är sig evinnerligt likt. Så är det med en del annat också: känns som samma sak om igen. Och om igen och så en gång till. Som om något hakar upp sig. Man blir otålig.

Det kan bero på att när man blir gammal, så börjar man inse att åren är begränsade. Den tid man kan hoppas på är inte oändlig, tvärtom! Så det är dags att börja göra prioriteringar.

Allt oftare händer att jag ser för mig En Liten Människa komma– om sisådär tretton-fjorton år, när han alls inte är En Liten Människa utan en lång räkel – och fråga: ”Och vad gjorde du då, mormor? När många omkring dig blev fattigare och några få blev väldigt mycket rikare? Vad gjorde du, medan skolan monterades ner och vården började styckas upp och säljas ut? Vad höll du på med, när doktorerna i Syrien slet i källarrummen på sina utbombade sjukhus för att klara livhanken på ännu en unge med en krypskyttekula i magen? Vad sysslade du med, när killar i min ålder nere i Europa började patrullera gatorna i tunga kängor som man kan sparka sönder huvud med?”

Och då, förstår ni, ska jag svara: ”Långa Räkel, jag gjorde viktiga saker!”

JAG KÄMPADE PÅ NÄTET MOT ANDRA MEDELÅLDERS TANTER

OM UTSEENDET PÅ HUNDÖRON!

Han kommer säkert att bli oerhört imponerad.

Know what? Fler och fler människor börjar tycka att den traditionella politiken liknar den stillastående  bilen på fotot från dagens promenad. Den fyllde upp hela blickfånget, flashade och lät, men den tog sig ingenvart.

Jättefasad med mycket blink, men ingen last, ingen färdriktning och ingen urskiljbar förare. Så ser det ut för många och därför växer en del rörelser långt ute på kanterna. För hundvärlden gäller samma sak som för resten. Hundarna och vi som har dem är en del av det samhälle vi lever i nu och det som vi kommer att leva i när Långa Räkel är vuxen. Om det är något man kan vara säker på, så är det att matpriserna kommer att vara mycket högre än idag. Transporterna kommer att vara mycket dyrare.

Och stora hundar utan användbarhet kommer att vara mycket, mycket färre. 

Bodil Carlsson