Ljuset flödar ner över snökrokanerna idag. De tornar upp sig i takslänterna och på högstubbar ute i skogen, de sitter som höga lutande vita hattar på övergivna stängselrullar, de bildar fantastiska vinddrivna ökensandsmönster av fruset vatten ute på gärdena, och överallt gnistrar de trotsigt och gör vad de kan för att hundpromenaderna ska bli en svettig begivenhet en dag till. Spelar roll! Deras tid är snart över!
Livet har varit lite tufft på sistone och jag behöver muntra upp mig. Så här kommer en serie korta notiser om epilepsi och ärftlighet, eftersom det har diskuterats livligt på en facebooksida. Först ut:
DEN ENDA HELT SÄKRA ÄRFTLIGHETEN MED EPILEPSI ÄR INNEHAV AV HJÄRNA.
Fortsättning följer!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar