ARGUMENTATIONSANALYS, GRUNDKURS:

Kommer ni ihåg inläggen från december 2012 om CBI, de nordirländska kommersiella hunduppfödarnas organisation?

Det är folk som vill sälja hundar och inte hycklar med saken. De vill inte ha hälsotester, inte ID-märkning och inga begränsningar för hur ofta och hur länge en tik ska klämma ur sig valpar. CBI vill sälja hund för att hundfabriker skapar lycka. Lycka för alla de tiotusentals familjerna på den engelska och europeiska marknaden, som får en hund och ännu mer lycka för de irländska hundfabrikörerna, som får betalt.

Det är befriande med avsaknanden av rundsnack.

Men vad nu? Besvikelse! Här kommer nu en av höjdarna inom CBI och ogillar kuperingsförbudet i England. CBI vill förstås inte ha kuperingsförbud heller – de är mycket för frihet, särskilt sin egen. Men vad är argumentet? Gissa?

Det är en hälsofråga! Särskilt för barnfamiljer, där ivrigt piskande hundsvansar kan orsaka otäcka skador. Påstår CBI.

Visst. Var och en som har sett en akutmottagning från insidan måste ju minnas strömmen av småbarn som kommer in sönderslagna av ivriga labbsvansar.

Eller?

Så här argumenteras det ofta och inte bara i hundvärlden. FÖRST kommer det som man vill sälja och SEDAN skapas argumenten för att det som går att sälja är det som är bra.

Det speciella med hundvärlden är att rundsnacket är så alldeles verklighetsbefriat. Man kan baske mig dra till med vadsomhelst utan att någon en enda gång frågar:

I VEMS INTRESSE SÄGER VILKEN PERSON DET HÄR?

Bodil Carlsson