Det såg inte så bra ut
igår morse, när bilen med karln just hade rullat iväg och
gräsänkehelgen startade: nedfallande vit ärtsoppa, halv storm och
halva huset plötsligt strömlöst. Men det redde upp sig with a
little help from a friend, först snälle grannen som kom och
...okejdå! Bytte propp i det jädra elskåpet på uthusväggen! Jag
har aldrig påstått att jag var smart!
Sedan kom nästa vän i
Vår Herres skepnad och gjorde vädret godmodigt. Som klassettvarningsdag
vart det i slutändan inte mycket att skryta med: 5 cm nysnö och
vind nog att skaka loss de tunga vita sjoken från träden, inte mer.
Nollgradigt i kvällningen. En omgång varmvatten till hästarna
räcker. Fåren har med vemod fattat att det inte blir
någon extratilldelning av havre idag och kattuslingen JimmieÅ såg sig
förgäves om efter grädde och smörklick i kvällsmaten!
Jag brukar trivas med
gräsänkehelger. Att vara själv och för en gångs skull inte ha
annat att göra än att smälla ihop Ekströms
brylépudding, se Downton Abbey, duscha och rulla ihop sig i den mysiga
zigzag som uppstår när en hund ska sova på höger arm och den
andra trycker sin rygg mot min.
Nu blev det en sen kväll
med dåligt humör och det berodde på hunddiskussion på nätet.
Finns en colliesjäl? Finns något speciellt drag hos collie och nära
raser med samma historia?
Det har jag trott i
åratal, men jag kan självklart ha fel. Det kan vara så enkelt som att jag var
trettiofem när jag fick min första hund och vad jag än hade väntat
mig, så var det inte detta – så stor social förståelse, så
mycket ansvarstagande, så mycket samarbete! Efter alla år lyser de fortfarande upp mitt liv, hundarna, med att vara vad de är: tillit och vänlighet på fyra ben. Men det kan förstås vara så, att det
är hundegenskaper och eftersom mina hundar alltid var collies, så
tror jag att helt enkelt det är colliegenskaper.
Eller så kan det ligga
något i tanken. Ja, det är allmänna hundegenskaper! Men hundar som
i generationer valdes för att vakta och svara för fåren och tala
om när något var fel kanske har fått lite mer av just de
hundegenskaperna än många andra raser?
Det skulle man kunna ha en
intressant diskussion om framåt nattkröken, men det fungerar inte
så i hundvärlden. Där blir samtalen som snabbfix brylépudding –
slagsmålet om MH och mentalindex kokar upp igen under ständig
omrörning och hey presto! smakar det vidbränt.
Oavsett vad man tror om
eventuella typiska vallhundsegenskaper, så är det så att vi har
haft på tok för många rädda, osäkra, passiva hundar i just vår
ras. Spelar ingen roll om man är född vänlig med stora förmågor att
uppfånga signaler från människor! Är man alltid rädd, då har
man ingen nytta av sina talanger.
Det finns fungerande sätt
att fånga upp grundläggande beteendedrag. Det finns en metod att
beräkna snitt på kommande kullar. Det finns en rasklubb som gör
ett jättejobb för att rätta till problemet. Om man är uppfödare,
så hakar man på!
Annars är man
valptillverkare och därmed nöjd. Iallafall är man nöjd så länge som man hittar en tillräckligt godtrogen efterfrågan.
CBI Sweden?
CBI Sweden?
Bodil Carlsson
Det anses att många hundar oavsett ras har kunnat räkna ut att en familjemedlem har varit i fara och varnat så att hjälp kommit. En hund som vandrade flera mil i snöstorm för att hämta hjälp till sin ägare och sedan visade vägen tillbaka igen var en Alaskan Malamute. Denna ras är inte känd för att vara vare sig "colliemjuk" eller mentalt känslig. Ändå fattade hunden att husse var i fara och behövde hjälp för att klara sig.
SvaraRaderaSå anledningen för att collieuppfödare avlar på överdriven rädsla och "colliemjukhet" för att det är dessa hundar som besitter ovan beskrivna egenskaper är en ren myt. Det som vi kallar klokhet har inget med dåliga nerver att göra! Nervsvaghet är dåligt oavsett vem som drabbas!
Och även om det var så att det finns ett samband mellan klokhet och dåliga nerver, så är det ändå inget försvar att avla på det Det är en skam för uppfödarna som gör det!!!
Lolo, man brukar inte anse om människor att vi blir klokare av att ha fobier och jag kan inte se varför det skulle gälla för hundar, individer eller på rasnivå. Man blir inte snällare för att man lätt blir rädd! Man blir inte smartare av att ofta vara rädd! Tvärtom, skulle jag vilja säga: vem vet vilka goda egenskaper som fanns inuti den där unghunden utanför ICA som inte kunde göra något bättre än att stå stel och bortvänd - och hur stor chans har den att göra bruk av dem, om en vintertrottoar i stillsamma Hjo är så svår att uthärda?
SvaraRaderaDet vi diskuterar här är väl två olika saker. För det första, egenskapen att se och vilja hjälpa sin ägare, som malamuten gjorde - kan vi vara överens om att detta går i klassen "allmänna hundegenskaper"? Alla hundar (i princip) har den, men bara de som har mod, förstånd och fysik nog kan trotsa snöstormen för att skaffa hjälpen. Alltså - mycket goda egenskaper, som vänlighet och hjälpsamhet, behöver lite stöd av andra egenskaper för att visa sig.
(Sedan funderar jag ju på om vallhundsraser kan ha fått en extra släng av den där sleven, så att deras uppmärksamhet och signalkänslighet och tja, vårdande beteende, i brist på bättre namn, är större hos dem - men det spelar faktiskt ingen roll. Argumentet gäller även då - om egenskapen "lättskrämd" är stor, slår den ut andra egenskaper.)
Det andra vi diskuterar är väl det märkliga svenska bruket av ordet "snäll". En "snäll" hund är som ett "snällt" barn - väldigt foglig och lätthanterlig och tyst! "Snäll" betyder alltså bara "inte till besvär". Folk som tänker så skall inte ha hundar och folk som inte ser skillnaden mellan "snäll" och "passiv" ska inte föda upp och sälja dem!
Det viktigaste invändandet, som jag ser det, gentemot att prata om colliens eventuella medfödda ombesörjande egenskaper, dess förmåga att tänka i flera led och dess allmänna klokhet, är att det är en totalt oväsentlig diskussion som dessvärre gränsar till antropomorfism i flera fall. Ni har precis sammanfattat det hela på ett väldigt bra sätt, tycker jag: alla hundar har förmåga till att överraska oss med att avslöja oväntade dimensioner av sitt inre liv för oss, men en eventuellt rasbunden benägenhet till att "se om sin flock" är inte till någon nytta om man inte vågar gå utanför dörren för att där hörs ljud som man inbillar sig kommer att skada en. Ljud!
SvaraRaderaSnälla, låt oss dämpa diskussionen om hundars förmåga till "planering" i flera led och låt oss istället fokusera på det vi kan vara säkra på - att colliens mentalitet är i behov av avsevärd förbättring och att något måste göras snarast! Det är dessutom inte bara av godo, det här med att spekulera i hundars tankeförmåga, för det är nämligen mycket farligt vatten vi då ger oss ut på! Dagligen plågas och torteras hundar runt om i världen därför att okunniga människor inbillar sig att de är besittning av hjärnkapacitet som de biologiskt sett inte ens är i närheten av. "Han vet att han har gjort fel, titta så han skäms, nu åker skärpet fram!", säger ett råskinn till husse och pryglar sin hund, just eftersom han inbillar sig att den mycket väl vet att det den gjorde för femton minuter sen har beröring med det straff som nu utdelas. Detta är vanföreställningar som envist biter sig fast hos världens människor och jag vill därför mana till att passa er för att tuta i människor att hundar har förmåga att reflektera i dåtid och framtid. Det enda vi kan vara säkra på är att arten Canis familiaris på det mentala planet ständigt befinner sig i nuet och ska behandlas därefter! Allt annat är enbart orättvist och i många fall grymt, och haranger om olika former av hjältedåd som påvisar annat (och som i sanningens namn troligen även har en validitet som kan diskuteras) är mycket farligt att ventilera offentligt, av ovan nämnda orsaker. Det är, enligt min uppfattning, betydligt mer fruktbart att istället diskutera hur vi, medelst de avelsverktyg som vi har tillgång till idag, ska försöka se till att vår älskade ras mentalitet förbättras - för att detta är görligt - det vi faktiskt med en hög grad av SÄKERHET.
Jaha. Här fick jag - igen! :-) Med skammens rodnad på sina sentimentala tantkinder står hon här, kärringen. Och kan inget annat. Icke trodde jag väl att jag skulle sluta som mina gröna ungdoms hatobjekt Martin Luther!
SvaraRaderaFast ehh, Thomas, du... 1) Om collien är VÅR ÄLSKADE RAS - och där är jag helt med! - varför är den älskad?
För att den har så söta tippade öron?
För att ingen annan ras är vacker?
Och 2) Om det nu finns idioter (och den siste av den sorten är säkert inte född än!) som tror att en hund kan veta vad den gjorde för fel igår, eller för tio minuter sen, och ta fram remmen... Eller, vilket hände här för sådär sextio år sedan, anser att en löptik borde ha vett att hålla på sig och inte springa omkring och bjuda ut sig, när hon släpptes lös på egen hand (tass?) i Stockholm och alltså förtjänade det kok stryk hon fick när hon kom hem och var på smällen efter att ha varit en dålig flicka. Om alltså sådana tänkesätt har funnits och fortfarande finns - tror du det beror på att hundars sätt att uppfatta världen diskuteras för mycket? Eller på att det diskuteras för litet?
Eller kan det rentav vara så att en brutal kommandokultur som uppfostrar kvinnor och barnungar med stryk gör detsamma med hundar?
Tack för maningen att vi ska "passa oss" för att "tuta i" folk att hundar kan "reflektera i dåtid och framtid". Såvitt jag vet har Collievänner aldrig framfört sådana åsikter, men givetvis skall du rätta mig om jag har fel. Min ödmjuka mening är att hunden är ett djur med storartade sidor och att människan är ett annat sådant djur och att de flesta av oss har för lite respekt för båda sorterna. Hur dessa två märkliga företeelser ser varandra och hur gränssnittet mellan dem ser ut har jag funderat på i sådär trettio år och tänker fortsätta med, helt enkelt för att det är så intressant och ger så mycket oväntade tankar.
Jag ger inte fem öre för folk som pratar om colliens "själ" och helt enkelt menar "Kom och köp mina valpar efter två femmor på skotten!"
Men om vi inte kan diskutera hur hundars huven fungerar - hur är de lika oss och hur är de olika? - av rädsla för att det vi säger skall missuppfattas; och om vi efter hundra år av oändligt ältande av exteriöra drag, inte ens kan hitta orden för att sinsemellan prata om vad det är med deras insida som får oss att tycka så mycket om dem...
...eh, ursäkta Thomas: var är vi då?
Bodil C
Ledsen om jag lät väl kritisk, Bodil, men ärligt talat är jag bara less på diskussionsämnet, du motfrågar mig varför vi älskar våra hundar i allmänhet och vår hundras i synnerhet. Pja, egentligen är det, i sanningens namn, enbart under den allra modernaste tiden som vi över huvudtaget hållit djur blott och enbart för att vi "tycker om dem". Hundar har visserligen alltid stått oss närmast av alla våra större och medelstora kreatur, men ingen bonde/farmare höll några hundar med mat blott för att han "tyckte om dem" under hundens verkliga historia. De har utvecklats som nyttodjur och de är än idag nyttodjur - vilket naturligtvis gör dagens brist på meningsfulla arbetsuppgifter bekymmersam, men det är som bekant en helt annan diskussion.
SvaraRaderaSjälvklart har du rätt i att vi inte ska censurera våra tankar om hundars mentala förmågor, du får ursäkta mig, jag var otydlig. Det jag menade var nämligen just att vi bör "passa oss" för det, eftersom det verkligen är ett ämne som i ljuset av den allmänna okunnigheten kan missuppfattas och ombildas till argument för att hålla hundar ansvariga för sina handlingar i en grad som bara är orättvis och hemsk. Men visst kan ämnet ventileras på ett fruktbart sätt också, även om jag vill framhärda i att det i så fall görs bäst genom att de smått löjliga hjälteberättelserna får stå tillbaka för vetenskapligt relevanta och väl underbyggda forskningsrön. På Facebook florerar just nu en bild på en kille som misshandlade sina amstaffvalpar till döds, just genom att han trodde att de var små människor som vägrade göra det han sa åt dem...Ja, det skulle naturligtvis inte ha hänt om inte hans svar på problemet varit våld, men nu ska vi komma ihåg att slag och pisk mot hund i uppfostrande syfte nyttjas dagligen runt om i Sverige och troligen i ännu större utsträckning runt om i världen - och tills vi har lyckats råda bot på detta problem, bör vi vara försiktiga i våra diskussioner om hundars förmåga att tänka och reflektera och förstå saker och ting som vi människor inbillar oss att de har förmåga till. Vi har precis lämnat den era bakom oss, då Kreti och Pleti inbillade sig att ett inköp av collievalp automatiskt gav dem en liten Lassiehjälte som skulle kunna läsa deras tankar och lyda minsta vink. Vi har precis börjat närma oss ett allmänt mer biologiskt hållbart sätt att betrakta djuret hund. Låt oss nu inte ta ett steg tillbaka genom att vara oförsiktiga i våra offentliga diskussioner.
Jag håller med dig fullkomligt Thomas och jag är precis lika trött på alla anekdoter om colliens väsen som du. Att jag skrev om en spets hjältedåd var bara för att försöka få lite jämvikt i diskussionen om colliens förmåga som oomstridd hjälte. Vad vi pratar om är i själva verket bara om individer i hundvärlden som i våra ögon utfört något som vi tycker borde överstiga hundars förmåga. Att man sedan tror att mentalt starka collies skulle förlora denna förmåga är horribelt. Men kan man inte marknadsföra sina hundar som bra mentalt, vilket är en info som alla har tillgång till, så kan man alltid marknadsföra att de har "övernaturlig förmåga".
SvaraRaderaFör colliens del finns bara ett enda sätt att bli bättre mentalt, mindre ljudkänslig, mer framåtanda, det är att uppfödarna bestämmer sig för att använda det redskap som bevisligen leder till förbättring rätt använt - MH. Det krävs ingen övernaturlig förmåga för det -för uppfödarna. Synd att inte denna diskussion kom upp på FB, där hade den gjort nytta.
Lolo och Thomas, för att vara så trötta på diskussionen deltar ni med hedervärd livaktighet. :-) Tack för det!
SvaraRaderaSom sagt tycker jag att skillnaderna i rasernas utsida har framhävts och stötts och blötts i drygt hundra år: hundra dryga år, skulle jyckarna kanske säga. (Apropå uppföljaren till Pedigree Dogs Exposed häromkvällen.) Men hundarnas insida och skillnaderna där (som rimligen är betydande, med tanke på hur olika uppgifter de har selekterats fram för under så lång tid) pratar vi för lite om.
Det skulle vara till nytta för hundarna, om det vore tvärtom. Folk skulle ha mera realistiska förväntningar. Ovana valpköpare skulle lättare inse att en frisk ung hund ÄR besvärlig, tidskrävande, motionskrävande,kontaktkrävande, egentidsinskränkande och allt ni kan tänka er... och att en hel del av dem dessutom kräver att få jobba! Och det finns inget sätt att komma runt den saken.
En del personer som säljer hundar och låssas motsatsen skulle få problem.
Bodil C
Jag ställer samma fråga till dig, Boddan, som Lolo ställde till mig idag: "Var tror du att rasen befinner sig (i Sverige) om tio år? Vad kommer att ha förändrats?"
SvaraRaderaIntressant fråga, Thomas! Låt oss återkomma till den framöver! Ett par längre inlägg - ett från dig, ett från Lolo, och gärna ett från någon med annorlunda uppfattning att inleda med?
SvaraRaderaNä, vad är det för sätt att svara på en fråga, hör du, du? Vad jag och Lolo anser i frågan vet jag redan (och troligen även en hel del andra personer). Nu var det DIG jag frågade och du får gärna svara här nedan, självklart går det fint att "återkomma framöver" om du behöver en stund till att formulera dig.
SvaraRaderaRiktigt God Jul på sig själv, Thomas! :-) Vad hette den nu igen, den där kursen i nyanserad kommunikation som du gick?
SvaraRaderaOK, eftersom jag har ditt tillstånd att återkomma framöver på den här sidan, så gör jag väl det. Men erbjudandet kvarstår också till dig. Spm det tycks behöver du inte så lång tid på dig för att säga vad du tänker - så varför inte bli förste man ut?
"Gästskribentens inlägg" väntar på dig och på andra intresserade. Var befinner sig collien tio år från nu?
Scenen är din!
God Jul själv, men nej, just den där kursen du nämner fick ställas in på grund av att tillräckligt många insåg dess grad av överflödighet. Däremot hade jag utbyte av kursen; "Sätt press på hala och babblande bondkäringar", 5 p. ;) :-D :-P I den hade jag VG.
SvaraRaderaSom svar på din fråga Bodil, står och stampar. Jag tror tyvärr inte att det blir så mycket bättre, förutom att de som bryr sig om mentaliteten och avlar för den får bättre hundar, medan de som säger att de avlar för mentalitet men struntar i de MH resultat som finns vare sig det är individuella MH eller MI-index fortsätter att stå på samma fläck.
SvaraRaderaVad som är ett bekymmer är att collien är på väg att få problem med socialiteten (tillgängligheten). Aldrig tidigare har så många fått 1 eller 2 på socialiteten på MH tidigare. Vet att även utställningsdomare noterat att det blivit sämre för colliens del. Om det avlas på hundar som brister i socialitet (vilket det gör redan) så kommer det att fortsätta att försämras. Då har vi fått ordentliga problem med mentaliteten, mycket värre än idag.
Thomas, att väldigt många inom hunderiet haranser att nyanserad kommunikation är överflödig - ja, det var ju ingen nyhet. Frågan är om de har funderat särskilt mycket på vilket intryck den saken gör på resten av oss?
SvaraRadera"Bondkärring" är inte ett nedsättande ord i min värld. Om det är så i din, varför? "Bondkärringar" (för att nu inte nämna "bonngubbarna") var en del av människorna jag växte upp med och det de hade att lära ut om hur djur ska hanteras och värdesättas håller som jag ser det måttet fortfarande. Lite mera sådana kunskaper skulle inte sitta illa idag heller.
Men du, Thomas, klarspråkets man - varför sätta press på stackars bonnkärringar? Sätt lite press på SKK! Varför skall det vara tillåtligt att avla på 2 hundar med 5 på skott, när det inte går att avla på två blåa?
Lolo, det där låter inte bra. Någon tanke om varför? Beror det på att vi har större andel MH-beskrivna, eller på att rasen nu får MH-beskrivna hundar från linjer som inte lika ofta beskrevs förut - alltså är det en urvalsfråga som kanske snarare pekar på hur något ligger till än på att något förändras?
SvaraRaderaEller är detta en verklig förändring och i så fall vad är det som händer?
He he he.....*drar på smilbanden* Bodil, du vet att jag finner stort nöje i att driva och munhuggas i all vänskaplighet (därav mina tre smileys i mitt senaste inlägg) med de hundmänniskor som jag uppskattar, och därmed hoppas jag att det är överflödigt att tillägga att min definition av bondkäring är densamma som din - men det förändrar inte att de ibland kan vara hala som ister. ;) Du tycker att Nyanserad kommunikation är något eftersträvansvärt inom Hundvärlden och det håller jag definitivt inte med om. Du kallar mig Klarspråkets man och det tar jag som en verklig komplimang. Dessvärre kommer nämligen ingenting att förbättras så länge ledande personer inom SKK, liksom en mycket stor del av den allmänheten, är livrädda för att stöta sig med den del av Uppfödarkåren som gång efter annan missköter sitt avelsarbete å det grövsta. Det är, så att säga, väldigt sällan som en stol kallas för en stol inom Hundsverige och det är inget annat än ren ynkedom! Istället inbillar man sig att det är mer fruktbart att ägna sig åt svepande resonemang som ofta ter sig helt obegripliga för utomstående personer. Vi som är insatta i enskilda kennlars avelsresultat kan ofta ana vad som åsyftas någonstans mellan raderna och därmed, trots allt, ha en viss behållning av diskussionen, men vi är trots allt lätträknade. Problemet är alltjämt att det är enskilda uppfödares egon som är viktigare att ta hänsyn till än hundars lidande - liksom i så många andra diskurser inom Hundvärlden.
SvaraRaderaMen det var ett sidospår. Eftersom du så inbilskt bollade tillbaka min fråga, så ska jag vara mer artig än dig och svara på den. ;) :-D Ja, var står collierasen om tio år? Jag ger dig samma svar som jag gav Lolo, faktiskt helrent citerat: " Att ni som redan har ett så mycket bättre resultat beträffande mh och mt kommer att fortsätta att ha det och den stora skara som ligger efter er kommer att ha samma usla resultat som vanligt eller ännu sämre."
Det mest anmärkningsvärda, är att det är just de få riktigt duktiga uppfödarnas avelsresultat som klart och kraftfullt kan pulverisa alla ömkliga bortförklaringar som de dåliga uppfödarna gärna svänger sig med, MEN just på grund av att Hundsverige är totalinfesterat av den Nyanserade kommunikationen och Jantelagen, så är det sällan något som kommer fram i dagsljus. Too baad, so sad. Men å andr sidan, det är så mycket som är synd, här i världen. Eller hur?
Bodil, det MH beskrivs färre och det föds/reggas färre collie. Den enkla sanningen är, att har man behållit/köpt en hund till avel så SKA den avlas på. Det enda som stoppar är om man inte får regga valpar i SKK. Det är tyvärr sällsynt att uppfödare drar hundar ur avel för att de inte håller måttet. Man skriver om sina egna ideal, mycket enklare. Det är ju längesedan som t.ex. Sundgren skrev om detta. Jag upplever det hela tiden.
SvaraRaderaDet finns ju en normalfördelningskurva på alla egenskaper inom alla raser. Avlar man på det extrema så får man även individer med det extrema. Men en normalfördelningskurva är inte statisk utan kanförskjutas åt båda hållen beroende på vad uppfödarna prioriterar i sin avel. Om alla uppfödare kan erkänna att MH är ett bra redskap för att avla på egenskaper, inte perfekt, men tillräckligt bra för att förändra /bibehålla, då hade vi inte haft de menala problem vi har idag.
SKK tycker att deras egen försäljningssida "köpahund" är bra. Det är bara att beklaga att de slår undan benen på sina egna uppfödare som vill ha krav på avelsdjuren. SKK:s egna krav ligger långt under de RAS krav som man begär att alla raser ska ha. En del gör allt för att vara populära!
Lolo, se Annandagens inlägg. Varför föds och reggas färre collies? I övr - vi kan inte ha 16-17 kommentarer, det blir för svåröverskådligt, så jag föreslår igen att du skriver ett Gästskribentinlägg. Man kan mycket väl lägga det som ett öppet brev till SKK!
SvaraRaderaVi kanske skulle få ett antal underskrifter?