ATT DÖDA EN HUND

Så här såg den bästa biten av vår dag ut idag. Det hördes skott i kvällningen, för nu är jakttornen bemannade av påpälsade orörliga gestalter som sitter blickstilla på pass. Skyttarna känner vi: de siktar länge innan de trycker av. Inget bra skottläge - inget skott.
 Det ser annorlunda ut på andra platser.
Såg ni filmsekvensen på TV4-nyheterna?

Det är möjligt att det finns en förhistoria mellan polismännen och den unge killen, en som inte kommer fram i reportaget. Det är möjligt att det finns en förhistoria, som handlar om killens två hundar. Det är väldigt lätt att tänka att en tjugoåring som inte kan komma på något bättre än att ringa till mamma eller rikta en kniv mot sig själv när polisen kommer inte har varken mognad eller omdöme nog  för att hantera två kraftfulla hundar.
Men det är inte vad man ser i filmsekvensen.
Polisen hävdar inför TV4 att de hade fått en anmälan om att en liggande man anfölls av sina hundar och att hundarna sedan slet sig och attackerade poliserna.
Men det är inte vad man ser i filmsekvensen.

Man ser en sittande, passiv kille och två hundar, som håller sig nära honom. Man ser poliser som skjuter så att den träffade hundkroppen studsar vilt innan den faller ner. Man ser en polisman göra ett avsiktligt utfall mot den andra hunden, som då gör vad många hundar skulle ha gjort - ett motutfall för att avvärja hot. Då brakar skotten loss igen. Många skott. Någon gillar att skjuta. Nettobehållningen av cowboyjobbet är därefter.
Två hundar ihjälskjutna med uppenbar livsfara för ägaren och troligen för vemsomhelst som hade råkat befinna sig inne i byggnaden bakom killens rygg.
Och gissningsvis mycket bitterhet och ilska hos folk i huskropparna runt omkring.

Det är möjligt att de där hundarna var så kallade vapenhundar och hade behövt omhändertas. Det vet jag ingenting om. Men att de inblandade poliserna behöver omhändertas för utredning och att de inte har omdöme eller mognad nog att anförtros vapen är väl alldeles uppenbart.
Och en sak till är uppenbar. Den där filmsekvensen hade aldrig i h - e kunnat spelas in i Saltsjöbaden!

Bodil Carlsson