Every morning you greet me...

Edelweiss... En liten växt som trivs i Alperna men faktiskt i Norrland också. Vi skaffade ett exemplar förra våren och fick som belöning en enda blomma förra sommaren! I år fick vi många fler. Kanske uppfyller vi kriterierna för ”Edelweissland” här i norr, vem vet.
Edelweiss är väl för evigt förknippad med musikalen ”Sound of music” och då som en slags frihetssymbol. Den rena, oskuldsfulla, vita blomman osv. Ja, ni har hört det förut.
Men – hur vit är den egentligen?

Som den undersökande fotojournalist jag gärna vill vara så satte jag makroobjektivet tätt intill min edelweiss, och vad fick jag se? Vit? Obefläckad? Nja, det kan ju diskuteras…
Snarast en liten luden, grågrön rackare som samlar på sig diverse nedfallande objekt från omgivningen. Men, tja, vit kanske den kan uppfattas som om man betraktar den på behörigt avstånd...
Men blommar rikligt gör den – i alla fall denna märkliga och lite kylslagna sommar. Och den har en liten symbolisk sol i mitten, ser ni den? Något blekgul, men med små, små strålar som sträcker sig mot ljuset. Det ljus vi alla vill nå, Edelweissen lyckas kanske bättre än andra... (Och det kan ni tolka som ni vill, vi lever i ett fritt land.)

Jag har inte bestämt mig för om jag tycker om den eller inte. Men den bor hos oss och vi ska vårda den så gott vi kan, precis så som vi gör med våra hundar, vår katt, våra akvariefiskar, krukväxter och allt som växer i vår trädgård. Det är någon slags uppgift i livet det också, att ta hand om djur och växter. Jag tycker om den uppgiften och jag tar den på fullaste allvar.
Har vi något viktigare att göra än att ta hand om våra vänner, ludna, släta eller vad de nu är?

Johan Nilsson