Gott nytt år önskar Collievänner!

Med denna nyss återupptäckta Rembrandtmålning från 1640.
Vi hoppas att ALLA raser går ett ljust år till mötes!

KORT NOTIS I DECEMBERSOL

Bilden visar en hund, som sent i livet har fått lära sig att springa lös och leka. Och en man, som  grämer sig över att det skulle dröja så länge i hans liv innan han mötte den hunden och den rasen.
Den  flyger inte fram över tuvorna överallt längre. Men inlägget om aveln på anatomiskt deformerad schäfer på Jemima Harrisons blogg är nu uppe i 80 000 läsare på två dygn. Idag på morronen, dagen före julafton, kom 2 000 nya.

Den konstifierade exteriöravelns företrädare måste inse, när det är dags att backa. De stora hundorganisationerna måste också inse en sak: de har inte råd med att vara otydliga när det gäller var de står.

God Jul på er, alla läsare!
För vår del är det dags för en ny runda i det vårlika vädret.

Bodil Carlsson

NÅGRA JULKORT

Så kom den till sist, Länsstyrelsens rapport  om inspektionerna av tolv extremtrubbnoskennlar i Skåne. Föregången och följd av av rykten och väsen, öppet brev från SKK och de sedvanliga upploppen på sociala media. Några offerkoftor i XL var uppe på catwalken. När tonläget var som högst, kunde oskuldsfulla betraktare  få intrycket att  flyktingströmmarna genom Europa skapades av sydsvenska hunduppfödare. Den 10 december ställde LS Skåne till med ett möte för att presentera innehållet varefter en märklig tystnad spreds. Som ringar i vatten, där en stor säck med  oönskat innehåll just har plumsat ner. Det var inte så mycket liv om vad LS hade kommit fram till.
Men det skvätte ju en del om andra saker, förstås.

LS skriver helt lågmält i sin rapport, att de stötte på en del oväntade problem. Uppfödare gjorde sig oanträffbara, nekade LS tillträde, spred "felaktig information" om inspektionerna i telefon- och sms-kedjor sinsemellan. Några var så uppjagade att de sa att de hellre skulle avliva sina hundar än att få dem "utdömda" - en person gjorde det också - och så fanns det de, som sa till LS att de var rädda för att bli uteslutna ur sin rasklubb eller ur fb-grupper, om de ställde upp och hjälpte LS genomföra sina inspektioner. 
Det där kan man tycka är ganska uppseendeväckande. Men SKK, som har gått ut och bett LS visa besinning och hänsyn - SKK som lär ha använt ordet "häxjakt" om inspektionerna i ett meddelande undertecknat av sin presstalesman - verkar inte ha kommit på tanken att be vissa av sina uppfödare att visa besinning. För att inte tala om hänsyn.
Eller verklighetskontakt.

På fb-grupen Vetbase har diskussionen varit livlig och lång. Extremtrubbnosuppfödare efter extremtrubbnosuppfödare gör sitt bästa för att hålla ställningarna - undviker raka frågor så länge de kan, byter fokus med smidigheten hos en agilityhund och försvinner i en skur av arga tillmälen, när de inte lyckas.
I andra fb-grupper kommer nu direkta uppmaningar till folk att gå ur Vetbase. Någon eller några hävdar att Vetbase gör sig skyldig till både vuxenmobbing och rena olagligheter och att hederligt folk därför gör bäst i att lämna den.
Varför?
Anta att ni sitter nere i Skåne på er kennel och inte vet så mycket om LS - t ex vet ni kanhända inte ens, eftersom er rasklubb inte berättar det, att ni precis som alla andra djurägare i Sverige har en laglig skyldighet att hålla er tillgängliga och samarbeta,  om tillsynsmyndigheten för djurskyddet kommer och knackar på. Och så hamnar ni i slutet på en kedja med upphetsade sms och uppmanas rapportera myndighetens framfart till er rasklubb!
Eller tänk er, att ni inte har så mycket tid att hänga på facebook och knappt har hört talas om en grupp som heter Vetbase. Och så får ni på uppfödarsidan för er ras, eller för SKK-uppfödare, oförhappandes läsa om lagbrott och förföljelser!
Vad skulle ni tänka? Ni skulle kanske inte tänka alls.
Ni skulle kanske bli lite rädda i stället. Ni skulle tro att det är bäst att akta sig för LS. Ni skulle nog tro att det är säkrast att passa sig för Vetbase. Ni skulle rentav kanske tro att administratören för den gruppen är en rätt ful fisk, som utsätter folk för obehagliga saker.
Så ni skulle hålla er borta i stället för att hålla er framme - i sammanhang, där ni skulle kunna få saklig information om varför det är sådant ståhej om just era raser och en chans att förstå varför det kan bli problem med en extremt utformad anatomi.
Och det är väl det, som någon eller några vill: att folk ska hålla sig undan.Var och en får fundera över vem som skulle ha något att vinna på den saken.

Jag passar på att önska den kontroversiella men duktiga journalisten Jemima Harrison god jul och lycka till.  Hennes inlägg häromdagen om extrem exteriöravel på schäfer fick 50 000 läsare på de första tjugofyra timmarna och är därmed mest lästa inlägg någonsin på den internationellt uppmärksammade bloggen.
SKK och  Hundsports redaktion vill jag önska god jul med att säga så här. Ursula Wilby är en läsvärd skribent. Självklart kan hon skriva skriva i SKK:s tidning om LS-inspektionerna i Skåne! Men se då till, att hon presenteras som det hon också är, uppfödare av en av de berörda raserna - och hyr in en fristående  journalist för  rapportering av händelser, som väldigt många har hört om.
 SKK:s presstalesman får självklart ha vilken hundras han vill. Han är domare och premierar vilka exemplar av den rasen han finner för gott. Men det skulle se bättre ut, om han i ett ärende, som bland annat handlar om hur även svenska domare har bedömt extremt kortnosade hundar, tillfälligt överlämnade sitt uppdrag som presstalesman till någon annan, när det gäller offentliga uttalanden om en myndighets agerande. Det skulle  minska känslan av att ha tyst medhåll uppifrån hos några av de mest upprörda och det skulle öka känslan av förtroende för organisationen för många av oss andra. Den extrema exteriöraveln har inget medhåll från majoriteten.

God jul och ett ännu bättre nytt år önskar jag förstås också Vetbase - 13 000 medlemmar och växer - där man kan lära sig mycket, inte minst om vad som bekymrar andra djurägare, och har chansen att få höra vad några veterinärer svarar. Tack alla ni!
Och till sist en särskilt god jul och ett gott nytt år till Karlstads brukshundsklubb, som har begärt och fått 50 000 i anslag av region Värmland. För ett projekt, där nyanlända flyktingar och svenskar tillsammans kan få lära sig mera om hundar och hundhållning, om allemansrätten, om hur man beter sig i skog och mark. Bra jobbat, Karlstad! Det är inte millimeterprecision på lydnadstävlingarna som kan  locka välbehövliga nya medlemmar till SBK. Det är bättre baskunskaper och gemenskap.

Bodil Carlsson

ETT KORT SAMTAL MED LÄNSVETERINÄREN

Nu har det i diskussionerna på nätet ett antal gånger påståtts något förbryllande. En veterinär - ingen mindre än länsveterinären i Skåne, Leif Felton - skall på informationsmötet om kennelinspektionerna, som Länsstyrelsen i Skåne höll den 10 december, ha sagt klart och tydligt ifrån - förebyggande operationer på hund är otillåtna och skall anmälas.

Man misstänker ju, att samtalstonen på mötet i Malmö kan ha varit hög och känslorna hos de församlade starka. Det är ofta lätt att missförstå eller missa sammanhang i sådana situationer. Men påståendet om vad länsveterinären sa har framförts ett antal gånger med stor tvärsäkerhet. Så vad sa Leif Felton?
Vad är det som gäller?
Jag ringde och frågade.

Det hade (förstås) blivit livligt meningsutbyte på mötet om veterinärer, som föreslår operationer av unga valpar i förebyggande syfte. Vad sa Leif Felton om detta?
 Jo - sa Leif Felton i telefon idag - han citerade djurskyddslagen på mötet.
I djurskyddslagens tionde paragraf står:

INJEKTIONER OCH OPERATIVA INGREPP PÅ DJUR  UTAN VETERINÄRMEDINSK INDIKATION ÄR OTILLÅTNA.

Leif Felton sa därefter, att om man anser att en hund - oavsett ras eller ålder - har blivit opererad utan anledning, då kan man anmäla den veterinären. Till veterinärernas Ansvarsnämnd, om man själv äger djuret. Till länsstyrelsen i hundens hemområde, om någon annan äger hunden. En sådan anmälan tycker Leif Felton att man skall göra. Obehövliga operationer är olagliga.


Följande sa inte Leif Felton. Men det säger jag.
Nu är det på det viset, att om någon begär att en hund - oavsett ras eller ålder - med  normalöppna näsborrar skall genomgå en näsborrsvidgande plastik och någon veterinär faktiskt går med på detta och opererar den friska hunden - då har den veterinären begått ett fel i sin yrkesutövning och brutit mot djurskyddslagen. För det finns ingen veterinärmedicinsk indikation för ingreppet. Hunden har fått ta obehaget och riskerna med en operation utan att ha någon förutsägbar nytta av ingreppet. Den hade klarat sitt liv lika bra utan operation.

Men om jag kommer med en hund, som inte bara saknar normal övre luftvägsanatomi därför att största delen av näshålan saknas, utan dessutom har knipta näsborrar med hinder för normalt luftintag  - då finns en  veterinärmedicinsk indikation för operation. Vidgningen av näsborrarna är då något som hunden har stor nytta av. Den klarar sitt liv bättre tack vare ingreppet. Den slipper utveckla BOAS, eller den utvecklar lindrigare BOAS, eller den gör det senare i livet.

OPERATIVA INGREPP PÅ DJUR MED VETERINÄRMEDICINSK INDIKATION  ÄR TILLÅTNA.

Om trubbnosfolket vil fortsätta tro, att varje näsborrevidgande ingrepp  på en hund är otillåtet - kom ihåg!
Det är bara att anmäla och få det prövat. Gör så! Ansvarsnämnden, om det är er egna hund - Länsstyrelsen om det är någon annans, t ex en valpköpares.
Men kom ihåg en annan sak också -  att veterinärerna numera fotar sina patienter före och efter operationen. Så Ansvarsnämnden har en del att gå på, när den skall avgöra vad som är en veterinärmedicinsk indikation. Lösa påståenden och rykten lär inte räcka.
Och veterinärerna lär inte backa när det gäller hundars rätt till fungerande luftvägar. 

Bodil Carlsson

DET LÅNGA SVARET: URSÄKTEN

Jag vet inte om ni som jag tycker att det börjar bli förvirrande med alla dessa delvis signerade anonyma inlägg ihop med de först anonyma och sedan inte så anonyma kommentarer, som ibland är väldigt lika varandra, trots att de förmodligen skall ge intrycket att vara skrivna av olika personer.  Men skärmdumparna fortsätter i vilket fall att en efter en droppa in. Gud hjälpe administratören på fb-gruppen, där vanliga hundägare fotar och skriver oskyldigt glada saker om sina mopsar! Några inlägg är inte riktigt oskyldiga. Till exempel detta, som jag måste förutsätta skrevs under falskt namn.

Den påstådda författaren markerar sin text copyright och anger dessutom i stora bokstäver med utropstecken att det varken får DELAS eller CITERAS! Eftersom man inte kan föreställa sig att sig en skrivande människa kan vara så rädd för att bli läst - eller så ivrig att begränsa andras frihet att förmedla vad de tycker skall bli känt ... så måste ju namnet på skärmdumpen vara fel. 
 Hur det än må vara med det rätta namnet, så är det fel pronomen som används. Det är inte ental det handlar om, det är flertal.
Tack, ni som har skickat, men för min del räcker det nu. Det är deprimerande läsning.

                            

                                                     *    *   *

Och därmed övergår vi till den orolige hundägaren. Hen har alltså fått sin veterinärbedömning och sin remiss på sin tungandade, trötta mops, men så läser hen ett långt flammande inlägg på mopssidan om hur okunniga veterinärer är och blir villrådig. Vad ska hen ta sig till? Det är ingen konstig fråga.

De kunniga rycker ut. Hunden ska bantas och motioneras andningsfrisk! Så här ser en av dem på saken.*

Eftersom veterinärerna inte vet vad de håller på med och inte går att lita på, måste man se upp så att de inte sabbar hunden. Och man kan ju bara hoppas att de är ärliga och berättar att det finns risker med operationer. Se bara vad jag har sett att den kan råka ut för! Dessutom blir det en operation till att betala för...
Man vet inte vad hundägaren anser om detta. Jo, han (eller någon som skriver under hans namn) kommenterar på Collievänner att han går till vilken veterinär han vill - vilket är hans självklara rättighet, bara han går. Men strax är någon annan framme och berättar vad hundägaren egentligen anser:


"Mopsägaren som bad om hjälp i Mopsbook har ikväll bedyrat att han hellre vänder sig till människor med erfarenhet av mopsar än till veterinärer som säger olika saker. Han är mycket tacksam för de råd han fick."
 Anonym kommentar på bloggen igår. Undrar ni vem som skriver och vilken sorts kommunikation med hundägaren som har föregått det meddelandet? Jag medger att jag har funderat. Blir hunden tacksam över motionsprogrammet? Det har jag också funderat på. Beroende på utgångsläget kan det vara osäkert vilket som är mest riskabelt,  att operera eller att låta bli. Det är för sådana diskussioner man har veterinärer.
Undrar ni vilka meriter den kunnige bakom skärmbildsdumpen har?Det var lättare att klara ut.
Han har gått rasklubbens utbildning för uppfödare. Han står på klubbens uppfödarlista. Han föder upp. 2014 födde han upp en kull och 2015 födde han upp nästa. Och han råkar också vara personen som skrev att  Marita Asp Tauni kunde man köra över med bilen på ett övergångsställe.

                                                             *   *   *

 Kort sagt, orolige hundägare - jag tror att du kan hitta bättre rådgivare någon annanstans. Din hund och du har försatts i en besvärlig situation, som jag uppriktigt beklagar. Du förtjänar två ursäkter.  Från dem som utan att vilja erkänna problemen fortsätter föda upp raser med dokumenterad risk för allvarliga andningssvårigheter och  från dem som påstår att de talar för dig och ger dig riskabla råd.
Du och andra i samma sits skall få ett riskfritt råd från mig. Kontakta Konsumentverket!


Bodil Carlsson


*Rådgivaren har nog googlat sig fram en hel del själv, för någon "lång mjuk gom" existerar inte. Om man på svenska eller engelska skriver om att operera "den långa mjuka gommen/the long soft palate", så betyder det inte att det skulle finnas en kort mjuk gom också. Det betyder att hos hundar (och katter) med extremt intryckt ansiktsskelett finns ingen plats kvar för den enda mjuka gom de har: mjuka gommen är för lång. Därför hänger dess bakre delar ner som en ridå och blockerar luftintaget. Alla vi andra, inkl den kunnige, har en mjuk gom som är precis lagom lång för oss. Det underlättar, när man skall andas.

TVÅ KORTA SVAR OCH ETT LÅNGT

... samt en fråga på slutet.

Kommentarerna forsar in och det mesta är det gamla vanliga. Obehärskat råskäll från någon som absolut inte vill framträda med namnet -  snart tycker jag att man kan säga som Fröding:  på pannan och på gången känns Anonym igen.
För att vara hundvärldens skämt nr 1måtte jag väcka enormt mycket ilska med det jag skriver. Är det upptäckten att en av de slutna sidorna trots allt inte var riktigt så sluten? Eller insikten att minst en person som är medlem trots allt inte var riktigt så överens med rådgivarna?
Välkomna till verkligheten.

                                       *   *   *
Vi börjar med de korta svaren.

Kort svar nr 1) går till Anonym. Den orolige hundägaren får ingen ursäkt av mig. Han kommer att få något annat. Som  han och andra kanske kan ha nytta av - nu eller i framtiden.

 Kort svar nr 2) går till signaturen Rebecca:

Du har bara träffat veka och "flyktiga" collies.  Men trots det, säger du, väljer du inte att kritisera hundarna eller deras ägare. Det förstår jag, eftersom varken hundarna eller deras ägare kan skyllas för de mentala problem som collies fortfarande alldeles för ofta har. Det är inte mera normalt för en collie att vara ständigt ängslig än det är normalt för en mops att vara ständigt andfådd. Att bådadera förekommer är sannerligen inte hundarnas fel. Det beror på en felinriktad avel som pågått i årtionden. Om någon med erfarenhet av orädda, livsglada hundar -  du till exempel - vill ta på sig att hjälpa oss colliemänniskor fortsätta påtala den saken för de uppfödare som ännu inte har förstått det, skulle jag och många andra bara vara tacksamma.
Kan vi räkna med dig?

Jag medger att jag skäms lite, när jag läser att din malinois och din mops promenerar 15 km/dag i snitt och att mopsen dessutom springer med dig 6 km 3 dgr i veckan. Grattis till bra flås på både hund och ägare! 15 km gör mig tyvärr rätt slak, så min unga collie får nöja sig med runt 9 -10 km i snitt.  Jag mycket väl vet att det lämnar henne med minst lika mycket ork till kvar i kroppen, men så illa blir det, när man närmar sig pensionsåldern. Fast jag måste fråga en sak! Om  mopsar vanligen rör sig så mycket och så fort som din verkar göra, hur kommer det sig att det finns ett test som orolige hundägaren blev tipsad om av en insatt person, som svarar honom på Mopsbook:

                                                     
Bodil Carlsson                                      

VEM GAV DET HÄR RÅDET?

Ingen har hittills anmält anspråk på upphovsrätten till det copyright-markerade inlägg som vi visade småstänk från igår. Låt oss se efter om vi har bättre lycka med fortsättningen!

Ni minns att Mopsordens ordförande jämförde förebyggande operation för att öppna förträngda andningsvägar med förebyggande amputation av friska fötter hos människor med diabetes?
Det här handlar inte om förebyggande åtgärder. Här har problemet redan uppstått. Det handlar om en människa som blivit stående med ansvaret för en hund, som hen uppenbart bryr sig om, och som hen säger "andas tungt och är jätte trött, men det kanske hör till rasen..." 
En konsulterad veterinär tyckte tydligen inte att det hörde till rasen. Veterinären skickade remiss  till ett djursjukhus för att öppna andningsvägarna. Människan som står med ansvaret för hunden läser då det copyrightade inlägget om svenska veterinärers låga kunskaper och låga motiv. Kan inget och vill bara flå folk på pengar  är den korta versionen. Hen blir förståeligt tveksam.
 Hen frågar:

Många av oss skulle nog fråga så i den situationen. Det som följer är den hjälp hen får av de insatta på fb-gruppen Mopsbook. Jag vet inte om ni tycker det är goda råd, men det är råd som kan bli dyra på mer än ett sätt.
Först ut är signaturen GoddagYxskaft:

Personen har alltså redan varit hos en veterinär just för att mopsen är trött och tungandad. Hen har fått bedömningen att hunden är sjuk och behöver hjälp plus remiss till ytterligare veterinärkontakt på ett  välrenommerat djursjukhus. Men det duger inte  - det viktigaste är att hen väljer mopsvänligt. Själv kan jag idag plötsligt inte längre hitta någon mopsvänlighetslista på rasklubbens sida. Det jag vet är att flera veterinärer, när de väl upptäckte att de fanns med, bad att få bli borttagna. Så den frågande får kanske inte så stor hjälp av just det svaret.
Men det är iallafall inte olagligt. Det här, däremot, börjar lukta bränt. Hunden som andas tungt och alltid är trött, inne som ute, ska motioneras!

Rådet kommer från en mopsuppfödare. Han har inte förstått att övervikt, fett i nacken och kastration - som ju hänger ihop med varandra - är riskfaktorer för mops just PÅ GRUND AV  nosen. Kan man inte syresätta sig, så klarar man inte belastningen av ett par kilo till. Har man en underutvecklad luftstrupe, så klarar man inte att få den ännu mer hopträngd av fettvalkar. Mannen har inte förstått, att grundproblemet är de obefintliga andningsvägarna. Han har, såvitt jag förstår, inte ens sett den här speciella hunden. Men hindrar det honom från att ge ett råd som i bästa fall inte går att följa - hunden klarar inte att gå med på promenad - och i värsta fall kan sluta med akut kollaps och död?

"EN GRUND ATT SIKTA IN SIG PÅ ÄR EN TIMMA/6 -7 KM", säger han i nästa inlägg. Det är ett mycket bra råd - till en frisk hunds ägare. Det är ungefär det tempot jag håller med en rörlig, normalviktig ung collie. Om den orolige frågeställaren kommer på tanken att försöka följa det rådet med sin hund i stället för att ta med den till djursjukhuset för en operationsbedömning, riskerar hunden tråkigheter.
Och hen, som vill sin hund väl, riskerar tyvärr också tråkigheter. Att strunta i att följa en veterinärs behandlingsrekommendation och i stället göra något som är plågsamt eller rent farligt för djuret, kan vara ett brott mot djurskyddslagen. Inte för den som ger råden - men för hen som följer dem.

Bodil Carlsson





            

VEM SKREV DET HÄR?

Ja, det tänker inte jag tala om för er. Förhoppningsvis kliver någon fram alldeles själv och står för vad hen säger - vi får väl se. Varsågod, den som känner sig manad!

 I den slutna fb-gruppen Mopsbook kunde de närmare 2 000 medlemmarna nyligen läsa följande. De första skärmdumpsklippen är från ett långt brandtal, försett med författarens namn och ordet Copyright. "Får EJ delas utan min tillåtelse!"
En artikel med angiven copyright får inte citeras i sin helhet. Den får inte citeras till stora delar. Däremot är det tillåtet att referera tankegångar och citera meningar. Inlägg från en sluten fb-grupp får publiceras, om utgivaren anser att det finns ett genuint värde av att informationen når ut. Det är - sa personen på Myndigheten för radio och TV - därför vi har en tryckfrihetslagstiftning. Däremot skall man vara försiktig med att ange vem som skriver.
Jag anser att det finns ett genuint värde av att den här informationen når ut, inte bara till de 2 000 medlemmarna. Utan framförallt till den enskilda person, som ställer en fråga i gruppen, och som uppenbarligen är mycket bekymrad över den hund som hen äger eller har hand om.
Så nu citerar vi. Så att vi får klart för oss vad som är lagligt. Och så att den bekymrade får ett råd, som hen kanske behöver.

Först kommer brandtalet. Det går ut på att veterinärer just i Sverige inte känner igen en sund hund, när de ser en - om inte den sunda hunden ser ut ungefär som en varg. Allt annat tycker de är konstigt. Mopsar förstår sig svenska veterinärer därmed inte på:  mopsar är för olika vargen, så enkelt är det.
Det är ingenting olagligt med detta påstående. Att prata strunt är lagligt. Sedan kommer bl a detta:

Det är inte heller olagligt. Det är bara inte särskilt sant. Mops har en klart LÄGRE genomsnittlig livslängd än andra raser av liknande storlek. Vill ni se Agrias statistik? Eller den brittiska studien från 2015 på stora hundgrupper, som visade ett flera år genomsnittligt kortare liv hos extremtrubbnosar?

Brandtalet hejdas inte av sådana futtigheter. Varför hålla sig till dem, när man kan fara ut i jämförelser? "Visste ni att ägaren till en irländsk varghund får vara glad om hunden lever i fem till sju år? Och visste ni att irländsk varghund också är en av de mest värmekänsliga raserna?"
Min eventuella mops lider antagligen inte mindre av sina tilltryckta andningsvägar därför att min grannes eventuella varghund lider av sitt sjukligt förstorade hjärta. Eller är det meningen att jag, som mopsägare, skall känna mig tröstad av tanken på att grannens hund också kommer att råka riktigt  illa ut? Vilken glans över renrasig avel detta skinande ljus kastar!
 Men irrelevanta jämförelser är inte heller olagliga,  bara korkade. Och lite småtrista.
Magnifik är däremot  avslutningen:

Inte ens detta märkliga är olagligt. Ni kanske tycker att det är en paranoid bild av veterinärkåren. Ni kanske tycker att det är en logisk kullebytta i praktformat. Ni kanske skrattar högt - jag gjorde det. Signalerna från veterinärer här och i andra länder har varit många och länge pågående...
Men olagligt är det inte. Det är en grundlagsskyddad rätt för envar att prata strunt.

Det olagliga väntar bakom knuten. Det döljs i svaren på en fråga.

Bodil Carlsson

Sunt förnuft

Trubbnosdiskussionen har varit intressant att följa men, å andra sidan,mest tragisk. Att någon ens ifrågasätter dessa dokumenterade hälsoproblem som nu uppmärksammas av frustrerade veterinärer får mig att fundera på var alla hästarna egentligen är hos vissa uppfödare av ”trubbnosar”. Är alla hemma eller är det en hel del på vift? Det lutar åt alternativ två.

Först har vi det nyuppfunna ordet ”trubbnoskomptent”. Finns inte i ordlistan. Och varför skulle det?
Det är en uppfunnen term av uppfödare som söker efter veterinärer som inte tjafsar om hälsa, etik och moral. Begreppet faller redan där. Den typen av veterinärer vill ingen seriös uppfödare eller valpköpare veta av. Men uppenbarligen ett gäng uppfödare av trubbnosar.
Vet ni varför?
Å, inte svårare än att det handlar om pengar. Trubbnosar säljer, trubbnosar föds upp i mängder och säljs i mängder.
Jag tror mig veta det finns uppfödare som försöker föra rasen framåt. Som försöker avla bort deformerade andningsvägar, som försöker ge rasen  en upprättelse. All heder åt dem. Men sen finns det andra…

Jag har också funderat lite över sidan ”Mopsorden”. Skrivet kan man tolka det som ett ordenssällskap (ni vet, som frimurare och annat) men också som just ORDEN, dvs bokstäverna som bildar en mening.
I skrift är det oklart och läsarens sak att avgöra. Själv var jag villrådig men såg en självklar koppling med endast en bokstav tillagd:

Så tänkte jag. För mopsmorden pågår. Man kan inte bortse från det.

Men åter till rubriken ”Sunt förnuft”.
Inom de flesta raser finns ett RAS (Rasspecifik avelsstrategi) som uppfödare SKA följa om de vill bli bemötta som seriösa uppfödare. Sidan ”Mopsorden” påtalar att det finns ett RAS för rasen och uppmanar uppfödare att följa riktlinjerna i detta RAS.
På den sidan är det kanske ett spel för gallerierna, en fernissa som pryder budskapet men som inte efterlevs av alla uppfödare. Om så är fallet, är det uppfödare UTAN sunt förnuft. Av dem ska ingen köpa valp. Hur seriösa uppfödarna på ”Mopsorden” är – det vet jag inte.

MEN - vill ni ha en mops , leta efter uppfödare som aktivt deklarerar att de gör allt de kan för att kommande generationer mopsar ska slippa andningsproblem, besvärliga operationer samt att uppfödarna har som mål att föra rasen framåt. Mindre än så ska man inte nöja sig med som valpköpare. Och kom ihåg - de som påstår sig veta allt, vet ibland förbluffande lite...

Johan Nilsson

LAGLIGT OCH OLAGLIGT

Innan vi fortsätter med vad som är lagligt och inte lagligt vill jag berätta något som förvånade mig i dagens telefonsamtal.
Extremtrubbnosar, deras hälsoproblem och den uppmärksamhet de har fått på sistone var inte okända för Journalistförbundets rådgivare i tryckfrihetsfrågor och inte för personen som svarade i telefonen på Myndigheten för radio och TV heller. Nyheter sprids.
 Inte ens i slutna världar kan man hoppas på att flyga under radarn längre.

Bodil Carlsson

SKÄRMDUMPAR

Från flera olika håll kommer meddelanden om en diskussion, som förts på en sluten fb-sida. De återgivna meddelandena är delvis hjärtslitande, delvis häpnadsväckande. Ja, det handlar om hälsan hos en hund. Ja, det rör sig om en av de raser som varit i strålkastarljuset ett tag.
Och jadå - skribenterna är inte helt okända personer inom den rasen och i de diskussioner, som ägt rum hittills.
Vi för vår del befinner oss mitt i en annan liten diskussion  med Journalistförbundet och Myndigheten för radio och TV  om vad som är lagligt och olagligt att publicera.
Vi återkommer.

Bodil Carlsson

VARUMÄRKEN - DEL 2

Fråga:  Hur länge har det varit möjligt att avla på hundar vars varumärke är så stora valphuvuden, så platta ansikten, så trånga bäcken och så nedsatt syresättning att lyckad  normal förlossning är en chansning?

Svar: lika länge som det har gått att rutinmässigt göra kejsarsnitt och ändå sälja valparna med vinst.

Det där skrev jag i ett fb-inlägg och fick omgående höra hur oförskämt det var att säga så. ”Plumpt!”skrev någon. Ungefär som om det hade varit en grov sexuell anspelning. Vem som helst kan se att det är enkel företagsmatematik. I en mindre känslomässigt laddad bransch hade alla nickat medhåll åt självklarheten. I hundvärlden orsakar den blodtrycksstegring.

Fråga: hur länge har de nationella kennelklubbarna vacklat mellan att försvara hundarnas hälsa och att hålla sin finansiella bas, de reggbetalande uppfödarna, på gott humör?

Svar: inte riktigt lika länge som det har gått att göra rutinkejsarsnitt. Extremaveln kom först. Kennelklubbarna behövde lite tid på sig för att vakna. Länge var de betalande uppfödarnas intressen det enda som kennelklubbarna försvarade, ofta under mycket tal om renrasighetens självklara fördelar (och mycket litet tal om dess självklara risker). Per-Erik Sundgren hade en del motvind att kämpa mot här hemma och andra genetiker och veterinärer har haft likadana uppförsbackar i andra länder. Men nu har det gått så långt, att från toppen ser man annalkande stormmoln och försöker varna. Kennelfullmäktige 2011 innehöll alltså ett uttalande från dåvarande ordföranden Nils Erik Åhmansson om hundrasernas hälsoläge. ”Denna fråga är viktig för i första hand våra hundars och deras ägares skull, för att vi inte ska hamna i en situation där ras efter ras förbjuds p g a ohälsa med tillhörande djurskydds- och djurvälfärdsproblem.” ”SRD har blivit ett bra verktyg för att få en fungerande kommunikation mellan domarkollektivet och berörda rasklubbar för att sätta fokus på de exteriöra överdrifter som i för många raser har lett till hälsoproblem.” (mina kursiveringar). Så här låter det från den svenska och engelska kennelklubbens respektive ledning nuförtiden. Frågan är om insikterna rinner neråt och om något verkligen förändras i domar- och uppfödarkollektivet. Det ser väl inte så ut, när sjukvårds- och försäkringsbolagens gemensamma organisation är de som idag förverkligar SKK:s tankar om att hejda extremaveln... genom att offentligt varna valpköparna. Inte genom att resonera med de berörda uppfödarna. Har branschorganisationen slutat hoppas?

Den extrema exteriören, alltmer frikopplad från normal hundanatomi, börjar bli så uppseendeväckande i sina konsekvenser att den väcker bestörtning. Inte minst hos försäkringsbolagen. Och hos de arma veterinärerna, som ensamma ska förmedla den kunskap som djurägarna ofta inte har och som uppfödarna ofta tror att de inte behöver skaffa sig. Likadant är det med följderna av den internationella inavel som renrasuppfödarna har ägnat sig åt. Antalet upptäckta genetiska sjukdomar ökar och det gör i värsta fall vanligheten också, beroende på släktskaps- och matadoravel.

Utanför varje berörd ras drar andra hundmänniskor efter andan för varje nyhet. 90% andningsbesvär hos extrema trubbnosar, för oavsett vad SKK säger i sin kommentar till Svensk Djursjukvårds kampanj finns det resultat som pekar på att SKK har fel; genen för ichtyos närvarande hos 40-50% av alla europeiska golden; livsförkortande dilaterad cardiomyopati (sjuklig hjärtförstoring) närvarande hos runt 25% av alla irländska varghundar... Det är ett högt pris vi låter hundarna betala för att vara standardiserade varumärken. Och det är ett högt pris vi väntar oss att valpköparna skall fortsätta betala för varumärkenas frånsida. Men vi låter det bero: det är inte vår ras. Det händer i ringen intill.

Vanligt folk googlar på ”rassjukdomar”, skakar på huvudet och – köper blandras. Folk med ambitioner köper specialproducerade designerhundar. Kennelklubbarnas traditionella renrasuppfödare får snart se upp! De kan vara på väg mot en situation, där deras krympande marknad består av de minst informerade spekulanterna. Så länge köparna tror, att en hund med amputerade luftvägar köpt från en domarbelönad kennel är friskare än en hund med lika amputerade luftvägar köpt ur bakluckan på en bil, så kanske de går med på att betala dubbla priset.

Men sen?

Bodil Carlsson

VARUMÄRKEN - DEL 1

Vi väntar på godkännande att översätta och lägga ut en text av en kanadensisk veterinär. Tills vidare och med anledning av att branschorganisationen för djursjukvård och djurförsäkringar går ut och i dagspressen gör det SKK borde ha gjort - komma med rak information till valpköparna - ber vi er hålla till godo med detta.

Det går inte att förstå företeelser, om man inte förstår de bakomliggande krafterna. Det underlättar att se att valpköpare till stor del är en global, växande urbaniserad grupp utan större hundkunskap. Annars är det inte lätt att fatta hur egyptisk, indisk eller kinesisk medelklass kan välja att betala bra pengar för anatomiskt mycket märkliga varelser, som de tror är schäfervalpar. Egentligen är det inte svårt. Mönstret ser ut så här: det som bara rika människor hade igår, vill alla människor ha idag.

Och det som rika människor här hade för att synas igår, vill rika människor här inte ha idag. De vill ha ny design för att synas. Paris Hilton-kopiorna vill inte ha schäfer i handväskan. Paris Hilton-kopians pojkvän å andra sidan, vill inte bli sedd med chihuahua. Han vill ha mastiff. Övre medelklassfolk i England och USA väljer designerdogs för att visa sin medvetenhet. Övre medelklassfolk i Kina, Egypten och Indien väljer schäfer.

Det går inte heller att förstå tonläget i t ex den pågående debatten om extremtrubbnosar, eller extremhudhundar, om man inte har en aning om bakomliggande intressen hos dem som deltar. Visst är sällskapshundar en marknad som omsätter mycket pengar – ett antal miljarder årligen bara i vårt lilla hörn av världen – men de genomsnittliga uppfödarna som grupp tar inte störst del av kakan. Det gör tillbehörsindustrin och djursjukvården. Däremot kan inkomsterna och prestigen som hänger ihop med uppfödningen vara av stort värde för den enskilda uppfödaren, fast det sägs sällan rent ut. Om man t ex läser inlägg i en  facebookdiskussion om extremtrubbnosars hälsa, hur insatt måste man vara för att veta  att en av deltagarna  har fött upp drygt 220 valpar av en av de debatterade raserna och att valpproduktionen växte i kapp med efterfrågevågen? Personen nämner inte sitt kennelnamn, så sammanhanget är inte självklart för den oinvigde. Man får leta fakta en stund för att upptäcka det. 

  Sätt snittpriset för en valp till 15 000 – vilket är en mycket försiktigt hållen siffra för den här rasen nu - och multiplicera  med 220. Fram kommer en rätt ansenlig summa. Så vad försvarar egentligen den, som hävdar att hen försvarar sin ras? Bara rasen (som den ser ut idag) - eller något annat också? T ex antalet inköpta eller egenuppföda avelsdjur i produktiv ålder? Om det finns fem inköpta tikar hemma och inköpspriset ligger på 18 000 per lovande tik, är det ingen liten investering i pengar. Om man dessutom antar, att de fem plus de fem egenuppfödda tikarna har tagits med till ett antal utställningar för att få rätt bedömning av kända namn, är det ingen liten investering i tid heller. Är det troligt att någon i den situationen skulle hoppa av tåget, säga ”Ojdå! Nu har jag förstått forskningsrapporterna om trubbnosars andniongsvägar och DET var inte roligt.”... och sedan pensionera  alla de lovande tikarna för att starta om?

När man läser ett frätande angrepp på ”felfärgade fulimporter” av en annan extrem trubbnosras från en ledande brittisk rasklubbsrepresentant - tänker man då omedelbart att efterfrågetrycket uppenbarligen ökar snabbare än de brittiska uppfödarna kan leverera och att det då kan vara läge att berätta hur importvalpar av "fel" pälsfärg bär på sjukdomsanlag?

Eller tänker läsaren spontant att det är bra timing att visa omtanke om rasens  hälsa och trygga valpköparval just i dagsläget, när det börjar komma tidningsrubriker om andningsproblemen? I en mindre känslomättad och mer funktionsinriktad bransch skulle antagligen många tänka precis så. Om Volkswagen i morron klippte till med en påkostad serie reklaminslag om sina nya fantastiskt säkra barnbilbälten - då skulle många av oss dra på mun och säga syrliga saker om ett möjligt samband med något litet problem med avgasmätning. Inte i hundvärlden. Där blir man – beroende på vem man är, förstås - trodd på sitt ord. Det finns inte mycket oberoende granskning av vad det ordet är värt. Eller i vilka sammanhang det framförs.

Om hundvärlden hade samma krav på att uppge jävsförhållanden, egenintresse och källor som vetenskapliga rapporter har, så skulle många rasklubbars hemsidor, väldigt många rasers uppgivna historia och många inlägg på sociala medier vara annorlunda än de är idag. Det är det första man behöver veta för att förstå den lättväckta aggressiviteten i diskussionerna. Den som är alldeles ovan vid att möta besvärliga frågor och har intressen att försvara brukar bli arg.

Det andra man behöver veta är inte heller svårt att förstå. Hundrasernas förändring mot det extrema började, när vi slutade behöva dem. Folk som var beroende av sin vallhund/ jakthund/ räddningshund kunde inte roa sig  med att göra om den till en noslös, benlös eller hårlös extremvariant. De hade inte råd med excentricitet. När hundarna blev prydnader, när de började säljas stort som fritt valda fritidsaccessoarer – först då började gränserna mot det groteska luckras. Det är därför och inte av någon annan, mystisk anledning som extremaveln började skjuta fart för fyrtio-femtio år sedan. Raserna slutade vara hundar. De blev varumärken. Allt mer standardiserat lika varandra och allt mera släkt inom varje ras; allt mera olika  andra raser. Och hundarna blev dessutom varumärken på en globaliserad marknad, som styrs av den internationellt växande stadsbefolkningen. Den genomsnittlige valpköpande stadsbon inte bara saknar behov av arbetande hundar. Hen orkar dessutom sällan med så besvärliga varelser - har inte tid, har inte utrymme, har inte sysselsättning för dem. Så receptet för att kunna sälja på den växande marknaden har varit: skruva ner så mycket mental särprägel och drive som möjligt ur raserna – medan du skruvar upp exteriöra särdrag allt du kan.

Och prata framför allt aldrig om pengar!

Bodil Carlsson

VETERINÄRT KLARSPRÅK 1)

Den här lilla korta snutten ur senaste Hundsport Special kan man läsa flera gånger. Den sveper i några rader över grundproblem på samma sätt som en kulspruta - tar med sig mycket i en skur, fast kanske inte alldeles träffsäkert. Men begrunda gärna sista hälften av klippet en gång till!
Det handlar om en fråga som också kan formuleras så här:

Är oreggade hundar  köpta av okunniga människor som vill ha den för året häftigaste rasen

                                         VERKLIGEN   SJUKARE

 än reggade hundar köpta av okunniga människor som vill ha den för året häftigaste rasen?

Och svaret, så gott det går att utläsa för det ledande försäkringsbolagets chefsveterinär/SKK:s ordförande, var inte det som extremavlarna brukar vilja höra (och raka motsatsen till vad de brukar påstå). Det är helt enkelt inte lätt att få fram så mycket mera  ohälsosamt än de  svenskfödda, stamtavleförsedda och ofta nog prisbelönt utställda produkter som extremuppfödarna säljer till allmänheten. Om kroppen är täckt av ett veckbildande hudöverskott, eller buken släpar i backen, eller andningsvägarna i stort sett saknas - då är hunden en gående sjukdomsrisk oavsett var och hur den är född.
Oseriös uppfödning kan man utmärkt väl ägna sig åt under flashiga kennelnamn.

Mera veterinärt klarspråk i nästa artikel, där jag väntar på tillstånd att översätta och publicera. Den handlar om veterinärernas dilemma och den är så bra skriven att den förtjänar en bra översättning.

Bodil Carlsson

VAD DRIVER DEM?

Vad driver dem?
Pengar! säger de flesta kommentarerna. Det här svaret – apropå en annan diskussion, om extrem exteriöravel och obligatorisk utbildning i anatomi för uppfödare – skickade en svensk veterinär, X, till mig. X har en befattning som både ger god inblick i praktisk hundavel och goda möjligheter att förmedla sina erfarenheter till beslutsfattare. Detta är hur X ser hunduppfödare:

Min erfarennhet som kliniskt arbetande veterinär är att de flesta uppfödare idag redan vet väldigt mycket, i synnerhet de som föder upp mops och sharpei som du nämner, men så fort det finns pengar med i bilden så har folk en tendens att vända sina kunskaper och erfarenheter till sin egen fördel.

Personligen tror jag faktiskt inte att det oftast är pengar som driver oss att göra dumheter. Den värsta valutan är inte pengar, utan bekräftelse, berömmelse och beundran.


Det här skrevs i mars 2012; inlägget heter Vad driver dem? Resonemanget utgick från ett par kända brittiska kennlar, som gjorde vad de kunde för att öka riskerna för medfödd allvarlig njursjukdom på sin ras, boxer, genom att köra hårt med samma anlagsspridande avelshane. Medan de mörkade genom att mässa vackert om hur viktigt det var med genetisk variation och rasens standard. Det fortsatte med hälsan hos den moderna, västerländska, kommersiella varianten av shar-pei. Rasen mops fanns inte på min karta vid den tiden - jag hade nog aldrig träffat en enda extremtrubbnos då - så den fördes inte på tal av  mig, utan av X.
Vad har hänt sen dess?
Den marknadsinriktade hundaveln har inte ändrat sig. 
Jag tror inte att X har ändrat sig heller. Han har samma befattning och sannolikt inte någon drastiskt annorlunda bild idag. Särskilt inte, skulle jag tro, av mopsarnas situation.
Jag däremot har ändrat mig. Pengar är en fullt ut lika förblindande valuta som bekräftelse.

               
                                                          *   *   *

Från pseudonymen "Bertil Karlsson" har vi fått en sista kommentar. I den blir jag ombedd att till ägaren av en viss mops framföra budskapet om att hundens dagar är räknade. Det tänker jag inte göra.
Jag föreslår att "Bertil Karlsson" - som nog har bättre kännedom om prisbelönta extremtrubbnosars bakgrund än jag - tar på sig att till hundens uppfödare framföra ett annat budskap.
Att den hunden hade kunnat se fram emot ett normallångt, bra liv, om dess uppfödare hade låtit den födas med andningsvägar som aldrig hade behövt några kirurgiska ingrepp överhuvudtaget.
Svårare är det inte. Det måste vara mycket pengar och mycket bekräftelse med i spelet, om man inte ser det.

Upplagd av Collievänner kl. 16:34

Bodil Carlsson

DENNA HETS SOM ÄR

Kan du inte åtege historien om mopsen X* istället? Det vore mycket mer värt för den stora breda massan att ta del utav. En stackars liten mopsflicka som ägarna övertalats att operera, eller som de själva säger lurats till att operera, som idag mår så fruktaqnsvärt mycket sämre än innan operation? Den första gjordes idag på dagen för två månader sedan, sen har hon tvingats till en korrigerande operation till då det blivit sammanväxningar i halsen på henne. Däretill har hon genomgått tunga antibiotikabehandlingar pga lunginflammationer, spyr och kräks, kan knappt hålla igång tre minuter utan att få andnöd, hostar och rosslar och harklar sig flera gånger dagligen. Det är det ett nyhetsvärde i - men tänker vi på individen, hunden i denna hets som är? på GOMORRON!


Det ni nyss läste var en kommentar till gårdagens inlägg på bloggen,  inskickad av någon som inte gillar tanken på att göra en Dog World med namns nämnade för egen del och som därför den här gången kallar sig "Bertil Karlsson". I många former trivs det sköna. Eller, som  Shakespeare sa, a rose by any other name is still a thorn.Däremot har personen inte mycket emot att namnge andra, som ni strax får se.
En annan version av samma insändare är nämligen samtidigt inskickad till en av de veterinärer, som tog initiativ till trubbnosuppropet.  Många av landets veterinärer skrev på- senast en, som upptäckte att han stod på den "trubbnoskompetenta listan" och som svarade med att begära att omgående få sina kontaktuppgifter borttagna därifrån. Och som dessutom tog tillfället i akt och talade om för Mopsorden vad han ansåg: att deras agerande förlöjligade dem själva och rasen.
Min åsikt är att den veterinären hade fel i en sak. Man kan inte förlöjliga en hundras. Eller tycka illa om den. Däremot börjar det bli ganska lätt att tycka illa om det som de extrema trubbnosrasernas hundar utsätts för av människor, som borde skydda deras hälsa och bevara deras livskvalitet.
I stället för att ägna sin tid åt sådant som det här, som vidarebefordrades till mig igår från ytterligare en veterinär:

•  Mail från Anki Hagberg ......Är det inte dags att ställa skalpellmaffians överprästinna Marita Asp Tauni till svars nu - och alla hennes okunniga wannbees i din vederstyggliga grupp? Denna stackars mops utsattes för SEX samtidiga ingrepp i sitt lilla huvud. Djurplågeri - och inget annat. Du kan ju översätta detta och skicka till din "vän" Jemima Harrison - och glöm inte Tok-Bodil Carlsson, för all del... Sen en vädjan. Kan du bara inte vara så hygglig att kliva av som admin i XXX* och utse några som har alla paddlar i kanoten? Eller, ännu bättre, lägga ner hela skiten?
  
  Sedan följer i detta mail ett påstått citat från ett annat mejl, enligt uppgift från ägaren till en opererad mops. Det är fyllt av förtvivlan och ni får läsa det i starkt förkortat skick  av hänsyn till den som skrev det. Om det är äkta, är det sannolikt kopierat från någon hundhälsogrupp, men slängs här i ansiktet på mejlets mottagare för effektens skull. Huruvida den citerade mopsägaren överhuvudtaget är tillfrågad om att bli citerad i detta sammanhang framgår inte. Hur många utanför nätgruppen som - med eller utan avsändarens medgivande - hittills har fått ta del av det framgår inte heller.
  
  "Hej! Är det någon som har opererat sin mops - svalg/näsborrar etc och den inte blivit bättre? /.../ Bakgrunden till denna operation var att prognoserna såg dåliga ut i det skick hon var. (Enligt veterinär som utgav sig för att vara specialist) Blev övertalad att allt annat än operation var en plåga för min hund. Upplever dock att hon är sämre idag än innan operationen./.../ Känner oss så jävla lurade då vi blev lovade en helt "ny" hund..."  
  
  Om ni tittar på det som skall föreställa sakligt innehåll, så står det så här:
  1) en namngiven veterinär med svensk legitimation, titulerad skalpellmaffians översteprästinna, ägnar sig åt djurplågeri. 
  2)Det påstått citerade mejlet används för att specificera att veterinären (någon annan kan ju knappast avses), som utgav sig för att vara specialist, har övertalat ägarna till ingreppet genom att lova en helt "ny" hund. 
  
  Rakt upp och ner framför alltså någon som en sanning,styrkt genom en lessen djurägares utsaga, att denna namngivna veterinär sysslar med djurplågeri. Dessutom gör hon det genom att hävda en kompetens som hon inte har ("utgav sig för att vara specialist") och därmed "övertala" till en operation, vars goda effekt hon har "lovat".
  Därmed har veterinären begått sammanlagt fyra handlingar, som bör anmälas till granskning av veterinärernas ansvarsnämnd. Omgående.
   Alternativt så har någon annan tagit ett mycket stort steg över gränsen för vad som är anmälningsbart någon annanstans. För min del skickar jag en kopia av det här inlägget direkt till SKK:s Disciplinnämnd. Hade jag varit den namngivna veterinären, så hade jag vänt mig till polisen.
  
  Det här är vad veterinären har att säga om saken. Notera fokus och tonläge.
  
  Marita Asp Tauni
  

  Låt oss alla vara överens om att det bästa sättet för dessa hundar att inte utsättas för lidande är att från början när de föds, ge dem anatomiska förutsättningar för att slippa lidande. Förhoppningsvis kommer information och utbildning nå fram både till domare uppfödare och framtida valpköpare så att framtidens hundar föds med bättre förutsättningar.
  
  Vilken av de två försvarar den enskilda hunden och alla de trubbnosade hundarna? I vems intresse agerar dessa två mycket olika personer?
  Och vem fortsätter ihärdigt med att stampa fram denna hets som är?

   
  Bodil Carlsson
  
  X= hundens namn, borttaget här.
  XXX=namnet på en facebookgrupp, borttaget här.
  

GOMORRON!

Catalogue advert causes breed show furore

AN ADVERTISEMENT in a show catalogue has prompted a protest by exhibitors.

  They want the Kennel Club to take action after the judge involved broke down in tears at the Great Joint Dachshund Association championship show.

  She had seen Zena Thorn Andrews’ ad which said, ‘Sadly we will not be exhibiting at this year’s show due to the choice of judge…’.

  She went on to say she was proud of her kennel’s record of wins ‘at this fabulous show’, listing Drakesleat’s wins at the event.

  She also placed a copy of the advertisement on her Facebook page.

  Judge Janet McLeod did not see the advertisement until it was pointed out to her after she had completed her appointment; it is understood she was so upset she immediately went home.

  There is history between the two women. A few years ago Mrs McLeod placed Mrs Thorn Andrews’ dog Ch Drakesleat Win A Lot second in open; shortly afterwards Mrs Thorn Andrews sent Mrs McLeod a letter offering to mentor her and enclosing photographs of the winner of the open class and of Mrs Thorn Andrews’ dog.

Saxat från Dog Worlds nätupplaga den 16 november. Veckans mest populära artikel: två kvinnor som slåss. Eller snarare: en som kör armbågen upp i ansiktet på en annan. Inte för att det är ovanligt, och inte är det bara kvinnor heller. För ett tag sedan fanns en annan, för utomstående vansinnigt rolig, gravallvarligt skriven  artikel i samma tidning om ett slagsmål mellan två bulldogguppfödande män, båda utställare och en av dem domare, som började i utställningshallen och slutade ute på parkeringsplatsen. Jadå, det handlade om utställningsresultat, som hade gått emot den argaste mannens hund. Engelska KC såg mycket allvarligt på det hela och det blev, minsann, påföljder för den argaste.  Fysiska påtryckningsmedel för att få som man vill går inte för sig - särskilt inte om de tillgrips framför näsan på allmänheten. 

Vi får väl se hur det går med annonser, listor, mejl och andra mera okroppsliga påtryckningsmedel här hemma.  

Hundfolk som går över gränsen för det lämpliga är ju inget ovanligt. De är ovana vid gränser och vana vid att kunna föra sig som de vill i sin lilla värld. Men det finns en intressant sak med den här artikeln. Namnen på de inblandade lämnas rakt av utan omskrivningar.

Det skulle aldrig ha hänt i Sverige, där de anonyma mejlen står som spön i backen och ingen rapport från Disciplinnämnden någonsin skulle nämna ett namn.  Hundsport kommer aldrig att namnge de personer, som kommit med hot mot två av veterinärerna bakom trubbnosuppropet, eller som dränkt och fortfarande dränker dem och andra i mejl fulla med tillmälen. Taxuppfödaren i Dog World huttlar inte om orsaken till vreden: hennes fina uppfödning vann inte.  Inget enda inlägg som jag läst på sociala medier här berättar om hur hur mycket inläggsskrivaren har investerat i sin pågående uppfödning. Eller ens att inläggsskrivaren faktiskt är uppfödare och kan tänkas ha ett visst intresse av att hälsoläget inom en ras beskrivs på ett pietetsfullt sätt.

Det är det första, som slår den naive betraktaren från Sverige. Det andra är avsaknaden av kränkta kommentarer. Mrs Thorn Andrews säger icke ett ord i kommentarsfältet om artikeln i Dog World.

Hon hävdar inte att hennes ras har hängts ut. 

Hon hävdar inte ens att hon själv har hängts ut.

Kanske mera van vid raka puckar än våra svenska motsvarigheter?

Eller helt enkelt litet lägre bortskämdhetsfaktor?

Den här bloggen har hittills aldrig publicerat namn eller kennelnamn på nu levande och aktiva personer. Vad skulle hända, om vi ändrade policy?
Om vi gjorde en Dog World ?

Bodil Carlsson

AMPUTATIONER

"Mopsordens ordförande jämför att göra andnöds-förebyggande kirurgi på mopsarna med att förebyggande amputera fötterna på den som har diabetes i det mejl som hon skickat ut till veterinärer som finns på deras lista över mopskompetenta veterinärer."

Jag hittar detta på en blogg skriven av den veterinär, som tog initiativet till trubbnosuppropet. Jag håller på att ramla av stolen. Man kan inte - tänker jag! - vara så okunnig.
Men det kan man troligen. Av en annan person får jag det här vidarebefordrade mailet:


"Så som du säkert kan förstå är vi lite ledsna över att vår ras ”hängs ut” när de som skrivit under veterinäruppropet inte kan ge oss nödvändig feedback, för är det nu så illa att problemet är gigantiskt vilket t ex Vet Maria Karlsson vill göra gällande så blir jag också otroligt oroad! Vad som dessutom inte får anses ok är att många mopsägare (ofta förstagångs hundägare) skräms till att plastikoperera sin mopsar i förebyggande syfte, jag är själv diabetiker men har inte blivit erbjuden amputation av mina ben i förebyggande syfte (ifall att jag skulle få problem med bensår i framtiden) och vad jag vet så är den av veterinärer underskrivna etiska koden liktydig med den som humanläkare får skriva på."

Det här meddelandet sägs vara skrivet av  rasklubbens ordförande och utskickat till samtliga veterinärer som finns på rasklubbens lista över vänligt inställda veterinärer. Om den uppgiften skulle vara felaktig, är Mopsordens ordförande hjärligt välkommen att dementera!
Många skulle säkert känna sig lättade, om uppgiften är fel och meddelandet förfalskat eller förvrängt.
För om det är äkta, är det  här vad som står:

1) Alla de veterinärer som skrivit på uppropet mot framavlade förträngda andningsvägar hos extremtrubbnosraser ger inte information - vad annars kan menas med "feedback"? - till dem som vill ha den. T ex uppfödarna. Eller rasklubben.
Gör de inte?
Och finns inte all behövlig information annars tillgänglig vart ni tittar i veterinärernas tidskrifter, i de växande antalet studier och i vanliga tidningsartiklar från flera länder? En enkel sökning på nätet på t ex brachycephalic+ airway, BOAS, brachy+health, sköljer feedbacken över er.
Eller betyder "feedback" att veterinärerna skall börja hålla med uppfödarna: fortsätt med det ni gör, vi förstår era synpunkter?

2) Många mopsägare skräms att låta operera sina hundar. I förebyggande syfte. Det handlar om vidgning av extremt förträngda näsborrar - öppna upp dem och hunden kan slippa utveckla BOAS, eller slippa få BOAS redan tidigt. Att en veterinär gör just den bedömningen är något som "inte får anses ok". 
Tack för tydligheten! Här råder åtminstone inga oklarheter om vad namnen på "vänliga listan" skall låta bli att säga till hundägarna. Det talar ordföranden i rasklubben om för dem.

3) Om ingen läkare erbjuder ordföranden dubbelamputation av fötterna, skall ingen veterinär erbjuda någon hund med förträngda näsborrar en vidgning. Det skulle vara att bryta mot den etiska koden - vilket, även om inte sägs ut,  innebär ett allvarligt fel i yrkesutövningen.


I den ogästvänliga verkligheten är det ju så, att såväl läkare som tandläkare och veterinärer utför många operationer i förebyggande syfte. Man tar faktiskt bort födelsemärken av en viss typ, för att de inte skall utvecklas till något farligt. Man drar ut skadade tänder, därför att det är en tidsfråga innan de blir svårt infekterade. Man opererar bort näspolyper på småbarn för att de skall slippa jobbiga, långdragna andningsbesvär i samband med vanliga förkylningar.  Man kan förebyggande ta bort livmodern på en tik från raser och linjer där pyometra är vanlig, precis som man kan ta bort livmoderhalsen på en kvinna där cellproverna visar hög risk för kommande cervixcancer. Man gör gastric by-passoperationer för att förebygga sjukdom orsakad av uttalad övervikt. Allt det här vet förmodligen Mopsordens ordförande.
Precis som hon vet att insulin och god blodsockerkontroll ofta gör amputation obehövlig. Har Mopsordens ordförande ingen aning om vad som alldeles för ofta gör näsborrevidgning på mops behövlig?
Faktiskt just en amputation. 
En genetisk amputation av hundens övre luftvägar. Den ser ut som på den högra hunden och kallas i ordförandes egen värld för seriös avel.


Bodil Carlsson

DEN ANDRA SIDAN AV MYNTET

Det finns journalister. Och så finns det journalister som Charles Dickens, som inte bara var en berömd romanförfattare: han skrev krönikor i sin egen tidning, All Year Round. 1862 skrev han en artikel som hette Two Dog Shows. Dickens hade varit på en av de tidiga stora hundutställningarna och beskriver hundarna han mötte: välvårdade djur med bra värde räknat i pengar. Inom promenandavstånd från utställningshallen låg ett hem för övergivna och hemlösa djur och dit gick Dickens efter att ha tittat färdigt på de utställda och deras stolta ägare. Det var Battersea Home for Cats and Dogs - nyöppnat då och inte välkommet i alla läger. Dickens var en skicklig användare av ord. Hans artikel om de två hundverkligheter han hade betraktat samma dag hjälpte till att göra Battersea accepterat.

Djurhemmet finns fortfarande kvar och har blivit ett mycket välkänt namn. Journalister finns också fortfarande. Detta är en artikel om Battersea, som  publicerades den 14 november 2015 i The Telegraph, en tidning med sådär 530 000 i upplaga. Här hittar ni inte framsidan av hundvärlden, den lyser med sin frånvaro: icke ett ord om rasklubbarna, om utställningarna och de stolta vinnarna.

Det ni läser här är den andra sidan av myntet.Det väldigt bokstavliga myntet.

Någon tjänar pengar på att producera. Någon annan - ledningen för Battersea Home i det här fallet - ber allmänheten om bidrag för att täcka veterinärkostnaderna.

Two dog shows indeed.

Bodil Carlsson

Pedigree dog owners 'abandoning their pets in alarming numbers'

Owners are reportedly finding it difficult to cope with health problems associated with the breeds.

4K

0

2

4K

Email

Pugs like Peanut (pictures here at home) suffer from health problems such as breathing difficulties, eye diseases, joint disorders and skin conditions Photo: JNVisuals

By Patrick Sawer

11:25PM GMT 14 Nov 2015

42 Comments

Owners of pedigree dogs are abandoning their pets in alarming numbers after finding they cannot cope with health problems caused by “irresponsible” breeding, welfare groups have warned.

Breeds such as Pugs and Shih Tzus have become increasingly popular in recent years, but as a result more and more owners are finding it difficult to cope with health problems associated with the breeds.

The number of Pugs left at Battersea Dogs & Cats Home has almost tripled over the last five years as the breed has grown in popularity - only for owners to find it difficult to cope with the breathing problems they suffer.

The number of Shih Tzus abandoned because of similar health problems associated with their distinctive flat faces has also increased substantially.

The home, in south London, has now issued a warning that poor breeding practices are compounding problems associated with the breeds’ trademark squashed, short nosed faces, a feature popular with owners.

The number of Pugs abandoned at Battersea grew from 13 in 2010 to 36 in 2014. By mid-November another 32 had been left.
Over the same period the number of Shih Tzus left at refuge and re-homing centre has grown from 44 in 2010 to 70 last year, with 65 abandoned in the last month alone.
The charity’s vets have operated on 20 dogs to help open their airways in the past year.
Dogs for worship during Tihar festival in Kathmandu, Nepal. Tihar, the Hindu festival of lights, is celebrated for five days. Each day is dedicated to different religious figures including cows, crows and dogs   Photo: Xinhua /Landov / Barcroft Media
Shaun Opperman, the Head Veterinary Surgeon at Battersea, said: “Pugs frequently have breathing problems – centuries of breeding have produced their squashed face, and what we call an over-long soft palate, restricting their nostrils and making it harder for them to breathe.”
The home has highlighted the case of Peanut, a four-year-old Pug who was brought to Battersea with breathing problems requiring surgery.
Mr Opperman said: “He could hardly breathe and his normal dog behaviours were severely restricted. Even going for a walk or eating would severely impact his health.
Pugs like Peanut suffer from health problems such as breathing difficulties, eye diseases, joint disorders and skin conditions.
Mr Opperman added: “They look cute and are amazing dogs – but in reality so many of them we see here at Battersea have medical concerns.
“It’s very distressing to see an animal in such a bad way like Peanut was. As often with these dogs, the nostrils are quite constricted so there’s no room for the air to move in. We literally take a wedge out and open them right up. It’s always a risk doing these operations, but Peanut’s life would’ve been in danger if we didn’t do it.”
Battersea has urged potential owners to fully research the breed and carefully consider the medical costs of any new dog they want to rehome.
Breathing problems with Pugs commonly occur in their early years and are the direct result of breeders deliberately breeding them to have an extreme head shape.
Animal welfare groups blame this on selective breeding carried out in order for the dogs to conform to the Pug ‘breed standard’.
The RSPCA said responsible breeders should prioritise the health, welfare and temperament of their dogs above their physical appearance.
The charity said: “The serious welfare problems suffered by brachycephalic dogs like Pugs are easily prevented - if breeders consciously avoided selecting for such extreme head shapes, the welfare problems highlighted would not exist.”
Following his operation Peanut has been rehomed to a couple in Berkshire. His story was featured in the new series of For the Love of Dogs, where presenter Paul O’Grady observed the difficult operation certain breeds undergo to open up the airways and improve their breathing.

4K

0

2

4K

Email