RÄVENS AVSKEDSGÅVA

Han lämnade något efter sig som vi gärna hade varit utan, räven. Ett par dagar efter den stora kavallerichocken mot lagårdsdörren, den morronen då jag ryckte upp dörren och såg en brunröd skugga fara iväg... då började första hunden klia sig.

Och klia sig.

Och klia sig.

Särskilt på natten, i sängvärmen, när skabbdjuren aktiveras. Precis när man släpper taget och börjar somna – då hör man hur det börjar: rafsandet av klor i pälsen, tuggandet, slickandet, gnyendet.

Rävskabb kliar inte lite.

Så Lilltiken fick visserligen åka in till Djursjukhuset för att ta stygnen. Men en veterinärassistent gjorde jobbet ute på parkeringsplatsen, dubbelvikt över hunden som stod rakt upp och ner och såg fundersam ut. Ute i morronkylan avlider skabbdjur muy pronto. Hade de tagit in henne, så hade hela undersökningsrummet behövt saneras.

Efter lite parlamenterande blev det recept på Interceptor. Det har vi använt förr, när hundarna har haft rävskabb. Tyvärr var det omöjligt att få tag på på något apotek – antingen har tillverkaren problem att leverera, vilket verkar hända allt oftare i den nya fina organisationen för läkemedelsförsörjning, eller så hade den bistra veterinär rätt som påstod att preparatet var slutsålt överallt för att jägarna lagom till älgjakten hade drabbats av noskvalsterskräck av epidemiska proportioner.

Så efter stressande telefonsamtal och kollningar på veterinärFASS föreslog jag Advocate. Djursjukhuset ringer tillbaka. Collie tål inte Advocate!

Jag ringer tillbaka. Dessa collies tål  Advocate! De är gentestade för MDR1-mutationen med resultat normal/normal!

Och så fick jag för första gången praktisk nytta av gentestet för MDR1. Är det viktigt att ha det gjort, då?

Mja... bara när jägarna har köpt upp all Interceptor!*

Så nu är hundarna under uppladdning med rävskabbsgift. Några oroliga nätter väntar, för när skabbdjuren lämnar detta jordelivet och faller sönder inne i hundhuden rycker immunförsvaret in med sina stormtrupper. Klådan kan faktiskt bli värre i  ett par dygn. Men vi slipper vänta på att hundarna ska bita sönder sig och ett halvläkt operationssår tuggas upp.

Ändå grämer detta med Interceptor mig ordentligt. Tanken var att spara undan några tabletter och servera långt ner i hagen, intryckta i lite kattmat med köttfärs, åt en stackars räv som stannade i flykten och blinkade med gula ögon mot mig innan han fortsatte...

Bodil Carlsson

* om praktisk betydelse av MDR1-testet, se Collieinfo: MDR1 och MER OM MDR1