MÖRKRETS HJÄRTA

Det är den tiden, när det bästa som visas på TV är minusgraderna i Norrland. Då kan man skratta rått och tänka att dom kan gott ha det – dom väljer ju att bo där! - medan man väntar på att klockan ska bli nio, så att man kan krypa ner under två täcken och en sovsäck och trösta sig med att lyssna till eldens fladdrande i kaminen.
Och det bästa på dagen är när man kommer in från hundpromenaden med frusna tår och värkande lårmuskler och känner doften av upphettat järn från köksspisen... innan man gör den för tillfället enda förnuftiga medlemmen av hushållet sällskap.



Dock måste man ibland upp lite tidigare. Till exempel idag, när grannen skulle jaga med drivande terrier och det skulle prövas med den yngsta mordgalningen, han som inte är garanterat hästsäker – det är vad grannen säger. Jag känner den hunden och han är garanterat säker. Allt rörligt ska bitas ihjäl. Vaddå häst? Spelar roll!
Så denna morron fick shettisarna sin frukost inom hägn och stör på gårdsplan. Och så här såg morronen ut klockan åtta, när hästarna skulle hämtas ut till hö och morot och ljummet vatten spetsat med äpplejuice. En rand av mörkt guld och dyster koppar över skogen.



Hästarna åt och slurkade äppeldoftande vatten. Hundarna övervakade och knaprade emellanåt isskärvor ur hästarnas halvt bottenfrusna nattvattenhinkar. Stallkatten snodde inställsamt mellan allas ben och jamrade.





Och så gick solen upp över kölden. Och det var morron den sista dagen före Darkday. Vintersolståndet.
Mörkrets hjärta!



Bodil Carlsson