RAS i reggsiffrorna?

Vissa säger, att om man håller tyst, så går det vägen, för då märker folk ingenting.
Mera specifikt: en del av collieklubbens medlemmar vill helst tro, att om ingen hade sagt något, så hade collien aldrig fått rykte om sig att ha lite klena nerver. Många collieägare skulle aldrig ha märkt att deras hund inte vågade gå ut och kissa tre veckor före och tre veckor efter nyår. Eller att den aldrig vågade sig in på det blanka köksgolvet. Eller att den behövde bäras upp för trappan till sovrummet varje kväll.
Så då hade reggsiffrorna för collie aldrig sjunkit från toppnoteringen efter lassiehaussen, förstår ni.
Om alla bara hade hållit tyst!

Collie är en av de klassiska engelska raserna. Från före sekelskiftet och i många år framåt gick engelska collies på export till USA och från sextiotalet och framåt gick engelska collies på export till alla europeiska länder väster om järnridån. Engelska collieuppfödare hade ingen anledning att klaga på marknaden. Deras hundar hade stort anseende.
Men i början av nittiotalet försvann collien från självaste Englands tio-i-topp över mest sålda raser. Nu ligger reggsiffrorna per år på 1100 -1200, en tiondel av schäferns.
I Tyskland ligger de på ungefär samma nivå.

Självklart kan detta bero på att svenska MH-resultat kraxas ut över världen av en stor svart korp som heter SCK. Hu!
(Eller på att Paris Hilton valde något annat än collie att bära runt i sin designade handväska. Eller på att förortstuffingar i säckiga brallor tröttnade på pälsvård och satsade på pitbull i stället?)

Det finns ett annat sätt att se på saken.
I det här lilla landet, med futtiga nio miljoner potentiella hundägare och lika många nya häftiga raser att konkurrera med som i England och Tyskland, har collien jämfört folkmängd klart bättre reggsiffror.
Hur kan det komma sig?

Vi har en tradition som gör att många fortfarande ser collien som en funktionsduglig hund och många uppfödare som avlar så. Vi har en rasklubb som stöder sådana uppfödare.

Bodil Carlsson