Himla djupa tankar om livet på landet

Snöblandat drissel drog norröver. Himlen klarnade. Plötsligt är månen tillbaka däruppe med sitt hov av vinterstjärnor – så olika de stora, disiga sommarstjärnorna, som alltid tvekar att tävla med dagsljuset. Nu i den frånvarande solens tid är de tillbaka i vasskantad prakt allesammans, Sjusystrarna, Orions bälte och Karlavagnen, Venus med sitt blåa öga och Mars med sin gnista av rött. Gräset är fullt av Swarowski-kristaller och här behövs ingen ficklampa, för trampstigen och de vita hundkragarna syns ändå.
Inne i stallet ligger en häst ner och blinkar sömnigt mot ljusstrålen. De andra gnäggar halvvaket. Stallkatten identifieras - slocknad på rygg i ett halmfång, för mätt för att resa på sig. Begrips, om han verkligen åt portionen som husse la upp! En halvvuxen collie hade ansett det för ett skapligt mål...
Tillbaka till hus och säng tassar vi, någonstans skriker en fågel och i närheten flyger något annat förbi oss – kanske en nätuppkoppling tillfälligt på väg hem?
Har aldrig förr tänkt på hur natten måste vara full av uppkopplingar som svischar hit och dit mellan eluttag och stjärnbilder.

Idag sa en skogsmus, som hade läst för många agentromaner, till sina kompisar:”Jag ger mig av på ett mycket farligt uppdrag. Om ni aldrig hör av mig igen, you´ll know I didn´t make it.”
Sedan kilade skogsmusen djärvt ut mitt framför tre collies. Två av dem lystrade till det annalkande prasslet. Den tredje såg ouppmärksam ut, men det var han som tog musen.



Ikväll ska även jag ge mig in på ett mycket farligt uppdrag. Grannbonden har flytgödslat sin åker. Vår halvperserkatt har för vana att korsa den åkern, när han går för att terra närmast boende kattkille. Det har regnat, som ni kanske har märkt, och när katten kommer tillbaka är han visserligen mycket nöjd med sig själv och på humör att hoppa upp i knät för att skryta om sina framgångar– men den långa, mjuka, blekorange pälsen har bytt färg och ens jeans behöver omgående kontakt med en tvättmaskin. Katten skall alltså duschas.

If you never hear from me again, you´ll know I didn´t make it.

Bodil Carlsson